Strangers waiting, up and down the boulevard.
Their shadows searching in the night.
Streetlights people, living just to find emotion.
Hiding, somewhere in the night.

Min morgon började aning kaotiskt. När jag ska springa over järnvägsspåret och ljusen blinkar så tappar jag min mp3spelare ner bland spåren. Men jag hinner inte leta eftersom tåget kommer. När det passerat så hittar jag den oskadd mitt i Journeys refräng. Vidare mot trafikskolan så har de missat att boka in mig. Min uppkörning 09:00 i Jakobsberg är alltså en halvtimme bort. Ägaren till bilskolan bryter mot samtliga trafik och hastighetsregler och vi är 5 minuter innan utanför… Jag fick samma inspektör som kuggat mig en gång tidigare för bristande samspel i trafiken. Not today. Idag tackade han för skjutsen och sa du är godkänd.

Men om vi backar till föregående dagar. Vad har egentligen hänt? Jag skrev oförbered om min körteori i tisdags för 3:e gången. Dock andra gången jag klarade mig. En lätt förvåning det efter 3 timmars sömn och minimalt genomgluttande av boken. Men sådana kunskaper sitter väl oftast ganska djupt.

Jag har resten av dagarna pressats ganska hårt med att kliva upp kvart i 6 varje morgon för att kunna köra vid 7 innan arbetet. Sen har jag stressat upp mig lite för mycket inför det som hände idag och därför haft svårt att sova.

Igår slog det mig mitt i all nervositet att jag faktiskt gjort svårare saker än att ta körkort. Jag slutade röka nästan utan att blinka, tog min examen med ganska bra resultat, flyttade hemifrån till min älskade, skaffade ett grymt heltidsjobb (sen ett annat)… Varför skulle just att köra i stort sett felfritt i 20 minuter vara en sådan omöjlighet?

Men tro är en väldigt stark sak. Om man ser sig själv misslyckas så gör man nog ofta det. Idag trodde jag faktiskt på mig själv och det fixade sig. Varenda krona och tår värd.

Back to work efter 3 veckors semester. Supertaggad…

If I ever leave this world alive
The madness that you feel will soon subside
So in a word don’t shed a tear
I’ll be here when it all gets weird
If I ever leave this world alive.

Så vad har hänt sen senast? Jag har sagt upp mig från mitt jobb på KB, skaffat en ny hårfärg och ett nytt jobb, köpt 4 nya kuddar och en guldklocka. Det är fullt fart på semestern alltså.

Nya datorn fungerar lite kasst av och till så just nu bråkar jag mycket med den fram och tillbaka. Tänk att dessa BSOD ska jaga mig konstant. Det är som socker och getingar. Där det är sött finns ohyra och där det finns Petra kommer Bluescreensen. Typ. Dock hoppas jag att det är en tillfällighet eftersom min nya tjänst är rätt vass och viktigt med ett stort ansvar. Jag har verkligen haft flyt av någon anledning i karriären. Men sen är det otroligt gott om IT-jobb just nu så det är väl inte enbart mina kunskaper och min motivation som står för framgångarna. Men kul är det.

Just nu inväntar jag Eriks köttfärssås och pasta. Till dessert blir det citron och marängpaj. Precis vad jag behöver efter en lång dag på mitt snart f.d. jobb och hos frisören.

Bland kuddarna med min nya klocka.

Mina två favoriter.

Då sitter jag här framför min sprillans AMD II Phenom X6, 8 GB RAM, ASUS GT240 1GB DDR5, 2x 1 TB WesternDigital. Jag drog även till med en 22-tums Samsung SyncMaster. Nu kan jag spela farmville utan lagg! Hehe, kanske inte riktigt syftet med min nya überdator. Dock började den gamla missköta sig extremt i just sådana lägen men faktiskt värst i riktiga spel då den kunde frysa totalt upp emot slutet. Dessutom hatar jag Windows Vista men vägrade byta förrän jag skaffade en ny dator. Alltså idag.

Det känns lite ledset att bli av med den gamla efter 3,5 år. Tänk alla ominstalltioner, bluescreens och annat som vi genomlevt ihop. Vi får väl se vad den nya har att erbjuda. Jag är ändå rätt tacksam att den gamla gick sönder under semester så jag har tid att fixa igång den nya. Sista veckan är ju nästa vecka. Usch så fort det gått. Dock kommer jag få en till vecka i höst vilket jag alltid kan se fram emot.

Ja hela fredagen har ju offrats till detta, men imorgon blir det tjejmiddag och på söndag kräftskiva. Vi firar även att min mamma blir 65 år gammal. Superpirrigt.

Klockan är inte ens halv ett och jag har redan hunnit med: en promenad med Cookie, en kopp kaffe parallellt med Facebook och Aftonbladet, simmat och solat på Sundbybergs simhall. Visst är jag grym?

Resten av dagen tänker jag därför vara då passiv som möjligt. Eventuellt ta med lilla Cookie till hennes godisaffär eftersom hon varit så duktig. Inget gör henne lyckligare än ett litet grisöra.

För övrigt undrar jag vad åldersgränsen för pojkar och följa med mamma i omklädningsrummet är. En pojke i 10-års åldern pekade och sa ”hon har stora bröst” idag. Inte helt okej.

Cookie stretchar.

Med bloggandet… Okej, som misstänkt tog semesterlugnet mig med öppna armar och jag har varit ganska passiv den senaste veckan. Men visst innebär semester att man ska kunna sova till 12 på dagen, slippa borsta håret och tvätta det, klä på sig kläder och laga normal mat. Jag lagar dock typ aldrig mat. För tillfället lever jag på muffins och pizza eftersom Erik har lämnat mig ensam hemma med hans chiliväxter. Vi får se om vi alla överlever.

Så vad har hänt under veckan? Ja, syrran och Siim gifte sig i stadshuset förra lördagen. Typ årets regnigaste dag och vi satt hela familjen och vänner under små partytält. Men det betyder ju tur när det regnar på ens bröllopsdag. Alltså en evighet av lycka får vi tro. Lite bilder då.

På väg ut, precis gifta!

Jag, Millus och Tobbe.

Vid tårtskärningen gömde sig Vincent under bordet som en liten hund i hopp om att någon ska tappa en liten bit.

Nu blir det en tur till simhallen som nyligen öppnat efter sin sommarstängning. Plask och solarium är alltid en bra start på dagen.

Nyklippt och mätt sitter jag framför min älskade dator. Endast en arbetsdag kvar innan semestern. Jag var hos min frisör och styrde upp fågelboet. Nu har jag faktiskt en frisyr. Fin och klar tills bröllopet på lördag. Det som återstår är talet jag lovat att hålla. Jag har haft svårt att få någon inspiration till vad jag kan prata om. Jag hoppas i skrivande stund att mina doftkuvert och lite Marie Fredriksson ska hjälpa mig på traven. Dessvärre blir jag mer avtrubbad och vemodig av det hela. Nåväl.

Utöver tal och moraliskt stöd har jag även tagit på mig ansvaret för klänningen osv. Mest för att förvara den ifrån den blivande maken. Den hänger så fint bredvid min orangea. Jag har även införskaffat en liten svart kortärmad jacka till den om vädret skulle vara dåligt. Jag sitter dock och försöker ta reda på hur jag ska sätta upp mitt nyklippta hår. Det går sådär… Lite true blood kanske hjälper?

Idag har jag spenderat en grym eftermiddag med Angelica. Vi strosade som vanligt runt i våra favvis-butiker och klappade på gamla väskor osv. Men även nya butiker. Jag vandrade som vanligt inte tomhänt därifrån. Jag är otroligt nöjd med mina fynd. Vi tog oss sedan vidare till en restaurang och mumsade i oss massa tapas och sangria som jag för övrigt inte smakat innan. Sedan hade vi såna underbara och klockrena diskussioner som endast sker mellan fyra ögon. Det känns bra att kunna lätta av sig lite. Och så slipper stackars Erik ensam ta smällen av min bitterhet.

Men jag är ändå mer nöjd med min tillvaro än innan. På gott och ont. Jag har på något vis accepterat att man kan inte ändra folk. Man får acceptera dem som dem är eller vandra vidare. Det känns ändå lite varje gång. Men hellre en stor smäll än hundratals små livet ut. Eller?

Lite måndagsglädje här väl ingen dött av? 4 dagar kvar till semestern. Oj vad det är välkommet och behövt!

Ibland har jag svårt att förstå en viss sorts humor. Till och med till den gränsen att jag blir irriterad/förbannad. Ändå är det ganska många i min närvaro som använder sig dagligen av just den typen. Men jag gör min vanliga rutin och låtsas som om det regnar. Egentligen borde man ju berätta hur irriterande vissa är, jag skulle nog själv vilja veta om folk undvek mig med flit för att jag är jobbig. Dock är ärlighet en lyx som endast få vänner delar med sig av.

Jag var på en kort shoppingrunda efter jobbet för att trösta mig själv i mitt buttra humör. Det resulterade i en grön Björn Borg -väska, en rutig kjol från Indiska och 3 par strumpbyxor. Löning is the shit.

Idag har Erik fått sin första PC och jag är hur stolt som helst. Han planerar att kunna spela Starcraft 2. Ni ser ju hur jag nördar ner honom. He he he…

Ett hälsotips för de nyttiga: kycklingburgare med fullkornsbröd och bönsallad.

Imorgon är det 05:30 som gäller igen. Ni som planerar att åka E18 norrgående avråds starkt ifrån det då jag förmodligen halvsover framför ratten. Ser ni en silverfärgad Nissan Qashqai så bör ni akta er.