Tiden går fort.

9 månader och 2 dagar sedan. Då lämnade du mig. Jag stod där utanför ditt hus och höll för min gravidmage. Det var i vecka 30 och det syntes. Det var som om alla väntade sig att jag skulle bryta ihop mest eftersom jag var i ett utsatt tillstånd. Men jag sa inget och andades tyst när de passerade mig med min döda pappas kropp. Det var 9 månader sedan, plus 2 stycken dagar som jag sörjt men också hållit igång. Ni vet säkert som jag sagt att min terapi är mina växter. De är vackrare och mer välmående än någonsin och sakta läker mitt inre vid varje lyckad plantering. Jag ser det själv som väldigt poetiskt hur mina tårar och min sorg kan skapa något så vackert.

Jag har i dagarna roddat om mycket bland mina växter och flyttat fram mina finaste där de syns bättre. Jag vill ju kunna skryta lite om vad jag skapat. Och jag längtar till våren då jag kommer få utforska våran trädgård och se vad som dyker upp. Det blir fantastiskt. Vi har också accepterat poolofferten och ska planera in grävandet och de som planerar utefter tomtens förutsättningar. Så när jag blir ledsen och saknar pappa, så försöker jag tänka framåt. Jag vill lära mig minnas utan att riskera att gråta varje gång. Jag ska öva mer och håller just nu på att gå igenom pappas gamla fotoalbum. Det är både vackert, sorgset och intressant. Min vision är att pappa måste varit så lycklig och glad i 20-års åldern då han reste runt, umgicks med sina vänner och spelade bridge. Bilderna vittnar om en lycklig ung man som antingen inte visste att han skulle vara död 40 år senare. För mig är det obehagligt och jag blir rädd. Jag kan också dö om 30 år även om sannolikheten är låg så var jag så totalt oförberedd mentalt på att detta kan hända.

I min både sorg och rädsla så vet jag inte hur jag ska agera med allt och jag får dåligt samvete. För massvis med olika saker omkring mig. Hasse kastrerades i fredags och då upptäckte man att han hade dubbelsidig öroninflammation. Något vi började misstänka redan dagen innan. Så han behandlas för detta just nu. Sen är Musse här fortfarande och går på både diet samt färskfoder eftersom han tagit bort tänder. Sen har Alex sin första tand på gång och börjar bli lite grinig av och till. Han sover ju mindre på dagarna och det blir mindre och mindre pauser. Men jag kommer i alla fall långt med hemmet inredningsvis och så. Jag gillar tanken på att jag jobbar inne på vintern och ute på sommaren när det kommer till hemmet. Men vi tar några svängar runt huset på dagarna. Då är det jag, hundarna och Hasse som tar ett varv. Det är typ så långt de pallar i kylan som råder de stackarna. Så vi satsar på fler småturer utomhus. De vet oftast hur de ska säga till om de verkligen måste ut. Så de är oftast skötsamma. 🙂

Jag har hittat pappas LP-skivor och en massa annat skoj i garaget. Jag försöker fortfarande jobba av det som är ouppackat. Alex börjar uppskatta att titta på när jag går igenom saker och fotoalbum så det är kul. Jag kom på idén igår natt med att göra ett “släktträd” där jag kan rita och klistra på kort. Det kan nog bli ett roligt projekt. Jag vet ju inte allt om mina släktingar och det kan vara kul att kunna berätta vidare. Så jag ska börja kolla på idéer till detta tänkte jag. Samtidigt samlar jag ihop påskpysselsaker så jag kan skapa lite påskpynt. Det blir också jättekul och jag har sparat lite kvistar och döda småträd som jag kan spraya och använda som påskris. Jag gillar ju väldigt mycket att återanvända saker. Jag kom på också att jag ska ta mig tid och lista sådant som jag gärna spar på och varför. Så får ni bättre idéer också kanske? Jag brukar skoja att jag är värsta Ernst korsat med MacGyver här hemma. Jag gillar ju att hitta på bra idéer och inreda kreativt och praktiskt. Om jag får upp en bra organiserat hem med fina detaljer så kommer jag spara tid framöver brukar jag tänka.

Förresten har jag nu gått ner 8 kilon, det ser jag som en seger men har fuskat i mig några knäckemackor med kaviar. Jag är ju så svag för en god kaviarmacka. Men det är bra att varva diet med vanlig mat så kroppen ändrar förbränningen lite fram och tillbaka brukar jag föreställa mig. Men jag vet inte mycket om detta. Jag går på resultat enbart i detta. Så 8 kilo kvar till midsommar verkar ju som ett bra mål tänker jag. Vi ska ju till Kanarieöarna i April också, då blir det minsann ingen diet utan jag ska jobba på min solbränna och dricka kalla öl och så vidare. Så min ämnesomsättning lär påverkas flera gånger fram tills dess. Men ni får hålla tummarna för mig, så ska jag ha en fin och slank midsommarklänning och frossa i potatis. Mums… Det ser jag fram emot.

Jag har väl gjort mitt första stora inköp sen pappas husförsäljning och köpte loss bilen från Toyota. Så den är helt min numera. Hehe min helförsäkring kostar lite mycket tyckte vi. Typ 550:- i månaden och Niclas var inne på att gå ner till halv eftersom skillnaden var enbart vagnskada. Det är det enda jag nyttjar svarade jag. Så tyvärr det är smällar man får ta när man slarvat tidigare i sin körning. Men jag lärde mig en viktig läxa där när jag försökte köra in i ett garage och pillade på mobilen samtidigt. *Baam* sa det och en stor metallbit sög tag i bilen vid backdörren. Då dök frågan upp, backa eller köra fram? Jag gasade och åkte ner till min parkeringsplats och undersökte skadorna. Det kommer bli dyrt tänkte jag. Fast inte så dyrt för mig, för jag hade helförsäkring med vagnskada så 3000:- i självrisk och skadan gissade jag tillsammans med en bilexpert på cirka 25 000:-. Jag har inte krockat eller kört in i några föremål oavsiktligt sen dess och rör i princip aldrig mobilen när jag kör. Jag har liksom en rutin när jag sätter mig i bilen där jag lägger bort saker och startar musiken innan jag åker, öppnar läskburken eller vattenflaskan. Dvs gör sådant man inte vill göra när man kör. Så jag har kört hyfsat felfritt sedan dess. Ändå ska det kosta. Men jag blir väl tacksam den dagen det smäller.

Alex är nu en glad halvårsbebis som skrattar och ler. Han ger mig mer energi än han tar än så länge. Men visst, hans första tand är på gång och fler kommer följa. Bäst att vila sig nu när man kan tänker jag. Snart kommer stormen säkert. Han kan nästan sitta själv, men inte helt. Så jag har byggt en liten koja till honom med hans gym och en massa kuddar. Blev supertjusigt. Fotar nog senare, men nu är det mat för Alex och jag ska fortsätta städa lite. Ett arbete som dessvärre aldrig blir avslutat.

pixelstats trackingpixel

Status quo.

Det blir färre och färre rader numera. Det är nog så i perioder för mig alltid. Just nu lever jag väldigt mycket i nuet och försöker blicka framåt. Vilka planer vi har i huset och sedan agera. Jag har varit ganska sparsam ändå och vill att allt ska bli bra på lång sikt med det som vi tänker göra. Ser fram emot en sommar med full blomster i trädgården och en härlig pool att doppa sig i. Och så blir det nog. Vi ska ordna med grävare och sånt men har offert på poolen.

Jag har också varit och opererat bort mitt vanprydande ärr på vänster överarm. Det gör faktiskt rätt ont och sen är fortfarande handen under läkning även om det ytligt börjar se bra ut. Men sen har jag också för första gången tagit Botox. Men inte som skönhetssyfte så som många gör. Jag har nämligen läst en himla massa artiklar och alternativa behandlingar mot Bruxism och spänningshuvudvärk där man injicerar botox på områden som är spända. Vi började med min tuggmuskel om jag gnisslar med på nätterna. Det var inte helt smärtfritt att injicera botox i själva muskeln men jag tyckte mig nästan känna en avslappnande effekt direkt. Det var senare nästan lite som om käken “svävade”. Men antagligen är det för att jag konstant spänner den och nu inte kan spänna den lika enkelt. Men det var en ganska frigörande känsla. Botox är dock inte gratis, och jag betalade fullt pris. Men min plastikkirurg på Akademikliniken kunde skriva ut nästa dos på recept så kostnaden blir ju successivt mindre. Men just nu avvaktar jag att få se full effekt som tar upp till en vecka från i torsdags då jag var där. Jag fick nästan maxdos i både käken och i området över ögonbrynen som också är en känd spännpunkt och ett område jag brukar ha ont i. Nu känns det inget alls vilket är väldigt skönt med. Men det är säkert komplicerat hur det fungerar, i detta läget är jag nöjd om jag slipper ha så ont i huvudet jämt. Jag orkar inte äta ipren och alvedon varje dag som min husläkare tycker. Samt kombinera med KBT. Jag är lite skeptisk men försöker följa deras vårdplan och pröva.

Jag är megafast i mitt Sims 4 just nu. Det är så smidigt för jag spelar och kollar på TV medans Alex leker eller sitter i knät. Han tycker det mesta är kul den lille skrutten. På fredag kastreras Hasse. Vi var ju på ultraljud över hans hjärta efter att man upptäckt ett blåsljud. Så han har ett litet hål i sitt hjärta men kommer troligtvis inte ha någon påverkan eftersom det var litet. Men vi måste tillbaka när han fyllt 1 år på kontroll. Men det gick bra att sova med specialinstruktioner sa de. Så vi kör på det.

Jag har släpat in så mycket prylar från garaget och håller just nu på och städar min garderob. Jag hittar liksom kläder jag hade innan jag blev gravid, de behövs nog snart igen. Jag har faktiskt nu gått ner 8kg och kör på med min diet. Man längtar alltid till fredagar då man kan unna sig vanlig mat. Men ibland fuskar jag lite. Så länge jag sköter mig merparten av tiden så brukar man se resultat rätt så snabbt.

pixelstats trackingpixel

Running to stand still.

Jag har insett hur lite tid jag på senare tillbringar vid datorn. Och mestadels vid the Sims 4. Jag har ju ett enormt hus, en familj och en massa djur. Jag har kört i 3 generationer nu av samma familj och samtliga av deras förfäder ligger begravda i tomten och spökar frekvent. Ni förstår ju säkert varför man fastnar? 🙂

Men sen så har jag alla mina saker och samlande. Mina växter som stormtrivs i växthuset. Jag har ju också köpt 2 växtlampor som jag har placerat över några pelargonier i biblioteket. Och där som jag nog nämnt står det också fotografier på mig som barn med farfar, pappa och den fagra damen i svartvitt är min farfars mor. Ingen vet däremot vem som var hans fader, hon var också mentalt sjuk och hade sina turer till Beckis brukade pappa berätta. Men hon dog givetvis innan jag föddes men jag är uppvuxen med alla gamla historier om galna farmor, Eva Margareta och är än idag fascinerad över hennes personlighet, integritet och stiliga porträtt. Och vi består bitvis av samma DNA dessutom. Jag är dock egentligen inte så intresserad av att släktforska eller så. Jag frågar däremot en del om sakerna jag har fått ärva, dess bakgrund och får höra många anekdoter som jag delar vidare.

Idag är det lördag och jag får äta “normalt” och behöver inte banta. Samma sak gäller fredagar och jag gör ju undantag om jag känner att vill eller måste. Men annars är det 4 shakes om dagen som gäller. Inget socker alls. Jag dricker dock gärna Ramlösa och Pepsi max. Men det funkar ju om man kör mitt vis. Det är de faktiska kalorierna jag bryr mig om, så vill man äta gurkor eller något som har typ mindre än 40 kcal så skulle jag satsa. Jag vräkte i mig några spenatblad tidigare i veckan. Det är sånt som händer.

Men nu när jag tänker på hur mycket jag ska banta för att ens bli “normal” igen och gärna minus 5-3 kilo. Men det vore extremt. Jag tycker typ 60 kilo är rimligt, och hoppas på att nå detta till juni. Då kan jag gå ut och bada i poolen utan att skämmas. Inte för att någon lär se mig, vi har en stor och buskig häck som skymmer mot gatan nämligen. Och med det menar jag alltså ett sånt växtbuskage som agerar stängsel och tomtavgränsning så det inte råder några oklarheter.

Jag har typ kört min diet nu i snart 3 veckor. Första två veckorna brukar jag vara stenhård med kalorier men sen halkar man dit på typ en gratis smörgås i borgargruppmötet. Typiskt att en nygjord ost och skinkbaguette med en massa paprika kan vara så lockande. Jag tog två, för jag hade bara ätit 2 shakes, det är jättelite klockan 18:00 om man hållit igång hela dagen. Vi var ju och kampanjade innan och en massa andra aktiviteter hela dagen. Jag lever ju av och till ett relativt hektiskt liv. Sen vissa dagar, som denna helg har jag nästan inte gjort något alls. Eller jo, jag passar mammas hund Musse just nu. Han trivs ganska bra med mina tjejer och att få ligga och sova på kuddar. Igår sov han på min huvudkudde. Vi får se ikväll, han är sur på mig för att jag passade på att klippa hans klor och så vidare. Men jag är van eftersom mina hundar också stundvis hatar mig när jag har klippt deras klor.

Jag har sett vanvårdade hundar som lever på gatan många gånger i mina resor, värst var nog Bukarest där de bodde i små gäng mitt i staden och kunde gå till attack. och efter den synen blev jag väldigt bestämd med mina hundars vård. De måste bada 1 gång i månaden och jag brukar klippa klorna i samband men det beror så klart på årstid och omständigheter. De springer inte så mycket på asfalt och gräver sällan så de behöver klippas oftare. Förresten, när jag var i Bukarest så blev jag lite rädd när jag och mina kollegor skulle gå till Hard Rock Café och äta middag på grund av alla vilda hundar och trasiga gatulampor. Det var kaos i Bukarest och vi var ändå i de finare delarna. Men Hard rock café var väldigt fint och nyöppnat. De hade till och med självspolande toaletter, något jag borde skaffa hem eftersom vår toalett på nedervåning är trasig och man måste göra en liten manöver och tömma hela tanken. Ett jävla vattensslös tycker jag. Så jag får gå upp på toaletten alternativt inte spola efter varje besök. Förutom om det inte känns nödvändigt naturligtvis. Så det blir ju en massa bekymmer. Samma sak hände i vårat förra hem. Märkligt.

Nu är klockan snart 22 och jag ska börja planera för att gå och lägga mig. Jag är jättetrött och tänkte krypa ner med någon film, serie eller dokumentär. Det som känns intressant. Jag har verkligen hållit igång idag. Men jag har druckit 2 stycken folköl och ätit kanelbullar. Jättekonstig kombo, men mina färdigrätter var slut när jag blev vrålhungrig och Niclas gryta skulle ta så lång tid. Så istället för att göra det vettiga valet och ta en knäckemacka så mulade jag i mig 5 stycken tinade kanelbullar. De första blev lite torra efter mitt brutala micrande så de 3 senare blev perfekta som fått småtina lite innan. Ett litet “husmors tips” så här i moderna världen. Jag älskar för övrigt mina äldre böcker jag köpt på Tradera där en del handlar om både matlagning, läkekonst, barnuppfostran och annat. Sen att köpa gamla böcker på Tradera eller loppis är så pass billigt att man får mycket för sina pengar. Hm, ja det kan ju bli så att jag lägger mig strax och slår på Tvn men ändå letar nya saker på Tradera.

Eftersom våren närmar sig är jag egentligen lite sugen på att få in lite nya växter. En del har så klart inte klarat vintern, för mycket vatten/drag eller liknande. Men de klarar sig bättre med sin värmelampa. Sen på vintern samlar de så mycket damm att de får svårt att ta in syre. Så det är viktigt har jag läst. Men man behöver inte vara lika ambitiös som jag kan vara i perioder med mina växter. En kaktus är antagligen den bästa växten, de kan man glömma i månader och de överlever oavsett damm. Men jag gissar att deras taggar kan skydda dem delvis mot dammet också. Men har ingen aning. Jag duschar i alla fall mina kaktusar väldigt sällan. Så, god natt. Hoppas ni får en trevlig söndag. Låten överst är för övrigt min absoluta favorit med U2, “Running to stand still” som jag delvis kan relatera en del till.

pixelstats trackingpixel

Don’t compromise yourself…

…You’re all you’ve got.

Ni som träffat mig i person, har ni tänkt på att jag har ganska högt hårfäste? Det är en av de många saker jag ärvt från min pappa. Det är också något som plågat mig av och till under hela mitt liv. Inte bara som komplex men också att jag blev väldigt mobbad som barn för mitt utseénde. Jag skojade tidigare om att jag var den fula ankungen, men min pappa kallade mig för en liten svan med min långa hals som jag stack upp från spjälsängen. Alexander är också en liten svan, en liten knubbig söt svan.

Men i alla fall, före fåfängans tid då neandertalarna tros ha blandat sig med homo sapiens så finns det forskare som tror att de valde bort intelligens mot skönhet. Ni har ju garanterat sett hur man tror att neandertalarna ser ut? Och sen vet ni nog redan hur vi människor kan se ut? Vi finns i alla former, storlekar, färg och temperament. Det finns olika teorier om att vi har olika mängder av arvsanlag från våra förfäder i oss. Jag skulle t.ex. i teorin kunna vara närmare besläktad neandertalaren än ni? Eller precis tvärtom. Men det råder också en del teorier som visar på att Homo sapiens idaltu istället är vår närmsta släkting.


Vet ni vad jag gjorde de åren då mobbarna var på mig som mest? Jag gömde mig i biblioteket, för där fanns inga stökiga ungar. Egentligen typ ingen alls under lunchrasterna och jag började bli stammis då jag stukade min fot i 8:an. Det var jättelångt till matsalen i högstadiet på Hallonbergskolan och jag orkade bara ta mig dit en endaste gång under mina 3 veckor på kryckor. Det var bara jobbigt att hoppa till bussen för mig, men jag fick väldigt vältränade armar. En dag satt jag i bibloteket och läste om ämnen som är relaterat till det jag pratat om ovan. Människans ursprung. Jag satt faktiskt nära entrén och några taskiga killar såg mig utifrån och rusade in och tog mina kryckor och stack. Så får man inte göra sa en bibliotekarie men hon var nog rädd för killgänget och gjorde inget mer. Vad ska jag göra nu? Frågade jag, hon svarade att de kommer nog tillbaka. Ungefär en timme senare kom en lärare ner med mina kryckor som eleven hoppat in på hans lektion med. Killen som stal kryckorna hade sagt att han tog kryckorna från den vanskapta tjejen i biblioteket. Det vill säga jag.

Jag fick skäll för att jag missade min lektion och försökte förklara mig. Sluta hitta på ursäkter Petra, det är bara några veckor till sommarlovet och du kan faktiskt anstränga dig lite. Ja, men jag har det svårt med kryckorna och hissen svarade jag. Hallonbergsskolan var enorm med långa korridorer och trappor. Och så fort jag var bland elever så kunde dåliga situationer uppstå. Bäst var att hoppa runt när alla elever gått in på lektioner så jag fick vara ifred. Men då kom jag alltid för sent. Det som också hände den sommaren 1997 var att jag upptäckte hur lätt det kunde vara att avstå från saker när man inte orkar. Mat, umgänge och sötsaker.

Jag var ganska knubbig på den tiden, och det var det värsta trots allt. Att jag behövde höra, förutom att jag enligt mobbarna såg ut som en av utomjordingarna i Mars Attack så var det också att jag var ett jävla fetto. När några killar kastade sten på mig och tennisbollar så sa det att det var omöjligt att missa. En sten träffade mig på kinden en dag och jag fick springa på toaletten istället för att åka hem. Jag skulle ha sällskap på bussen av mina kompisar men de åkte hem utan mig och jag blev kvar på toaletten tills jag var säker på att skolan var tömd. Det blev inget stort märke i ansiktet men det gjorde ont och kinderna var röda. Mina ögon var också röda av allt gråt och när jag kom hem gick jag direkt in på toaletten och la mig i badet. Det är också en fristad för mig även idag. Jag letade bland mammas gamla smink och la över ett lager av någon cremefärgad massa. Jag hade inte börjat sminka mig än på den tiden. Kanske var det problemet? Eller hela jag. Jag funderade länge på vad det var som bestämde vem som blir mobbad och inte? Är det vår fåfänga, eller den animaliska instinkten där man måste trampa på andra för att visa sina styrka. Så som vargar beter sig i det vilda, men också även hundar.

Men jag skrev inte det jag precis skrev för att få något medlidande och vill inte att någon ska “tycka synd om mig”. För frågan jag ställde mig då, hur hade livet varit som poppis i högstadiet kontra utfryst och retad så ångrar jag idag inget. Jag är fullkomligt ointresserad av hur andra klär sig eller ser ut när det kommer till normer. Jag vet, att vara sig själv till fullo är inte bara befriande utan också ibland en börda. Kanske låtsas man vara någon annan än den man vill vara i flera år för att rätta sig till andra. Bäst vore kanske om man möter en kompromiss. Jag känner mig utdömd sedan länge tillbaka och har nästan slutat bry mig. Vet ni vad som är värre än inga vänner? Dåliga, taskiga och vänner som trycker ner dig.

Nu har jag inga sådana kvar idag tack och lov så det var inte det jag menade. Men jag har haft många som klagat på min livsstil, allt mitt shoppande, matvanor, you name it. Jag brukar tänka efter innan jag ska ge någon en pik eller kritik, hur kommer det jag vill säga att tas emot? Och där gör man ett val baserat på två faktorer; relation och hur pass känslig personen är. Exempel: en kollega och vän till mig sa när jag skjutsade hem honom från jobbet, Petra jag är inte attraherad av dig för du är inte speciellt feminin. Jag gillar stilettklackar och tajta klänningar. Ok, svarar jag utan något mer. Jag kunde sagt, jag gillar inte din typ av män heller och är inte attraherad av dig. Men det hade faktiskt sårat den här personen mer än vad hans kommentar sårade mig. Så han fick fortsätta pladdra om hans tidigare dejter medans jag fokuserade på bilvägen framför mig. Jag är trots allt den jag är, som Janis Joplin säger: “Don’t compromise yourself. You’re all you’ve got…”



pixelstats trackingpixel

4 dagar, 5 bilder.

Jag glömmer lätt bort min blogg när jag har mycket på gång. Typ hela helgen har varit fullt upp med att packa upp lådor och så vidare. I fredags var jag hos ortopedin och kollade handen, sen folktandvården på BVC, handla, sen veterinären med Hasse. Sen städa, leka med Alex, äta och sova. More or less. I lördags hade vi årsmöte tidigt på Lindö golf. Mycket intressanta ämnen av vår talare Irene Svenonius från Landstinget. Det finns stora planer för både vården och kommunala medel så alla ska få en chans att kunna pendla in till staden. Sen hade vi konstituerande möte direkt efter och jag är nu en ny Styrelseledamot. Mer om mitt uppdrag åt styrelsen får jag prata om sen. Men massa skoj och ett stort mediafokus och evenemang kommer bli lite min grej. Jättekul verkligen. Sen fick jag så klart träffa resten. Vi har alla ett spännande valår att se fram emot och är ivriga att börja.

Till slut fixade jag in det lila i håret med Freddes hjälp. Blev jättefint tyckte jag. Jag gillar min lilla färgavvikelse även om folk kan tycka att jag är fjortis eller punkare. Men jag gillar bara att ha lite färg, det blir jättesnyggt till lockar och min hårlängd. Plus att jag kan byta färgen av och till utan att bekymra mig så mycket om hur hårkvalitén blir på en sån liten yta av håret.

När jag städar och packar upp saker så hittar jag alltid en massa minnen, praktiska saker och annat. Men också en del att sälja på min vårloppis jag ska ha i garaget. Vet inte riktigt när jag kommer vilja ha en loppis än. Så jag får försöka kolla kalendern och uppdatera den samtidigt. Det är massor som ska in faktiskt som jag inte hunnit skriva in. Kan man anställa en sekreterare typ? Det känns som om jag skulle behöva en just nu. Men jag har så klart hjälp med allt städande och så. Men jag borrade faktiskt själv idag. I tvättstugan där det inte är så noga och en korg skulle upp på väggen. Sen när jag organiserat lite mer så ska jag börja fota så ni får se mina kreativa och annorlunda idéer som mestadels har sitt ursptång från allt mitt Pinterest… Om ni följer länken så kommer ni till min egna kaotiska Pinterest som jag också borde sortera. Det känns som om jag tillfälligt lider av någon lätt OCD ibland. Men jag hatar verkligen oreda bland saker och är alltid för lat för att leta efter saker. Då är det bättre att ha ordning och spara in tiden senare. Så tänker i alla fall jag. Nu ska jag övervaka borrandet i vardagsrummet. Känns bra att man kan borra när man vill utan att störa grannar.


pixelstats trackingpixel

Purple rain.

Hej, jag har haft lite dåligt samvete över att jag inte bloggat något på några dagar. Det har varit en himla massa paketleveranser, Alex har varit sur och sovit dåligt, min hand gör ont och diverse. Men jag har gått ner 5kg iaf på redan första veckan med nutrishake. Det är dock inte speciellt pålitligt utan är mycket vätskor och så. Men nu är det bara att fortsätta jobba bort de sista 10 kg innan jag nöjer mig. Vi ska dock resa lite till våren och då tar man ju en paus. Banta och plåga mig själv gör jag bara måndag – torsdag och kanske söndag. Det blir alltid lite vad som passar sig. Men för mig är det enkelt som är både lat och inte speciellt matglad. (Det är godis och chips samt öl som bidrar till mina kärlekshandtag).

Jag leker ju en del med mitt hår just nu. Jag vill vara isblond och efter mycket om och en hel del pengar och experiment så är det äntligen så. Men så tittade jag tidigare på en serie som heter Sense 8 på Netflix. Och där finns en jättesnygg tjej som är isblond med en blå hårslinga och det är såå snyggt… Men jag ser ju inte ut som henne riktigt. Men jag gillar håret och tänkte försöka ha en liten färgslinga på vänster sida där jag har som tjockast hår.


Men nu ska jag försöka få in lite lila i håret. Jag har redan kört i en ljuslila “washout” och resultatet blev lite lila, lite blå och smårosa nästan som en enhörning varit där och slickat i håret. Eller hur de gör regnbågar. Men jag ska ösa i lite mer lila i helgen tror jag. Pröva en mörkare ton som heter plum. De tvättas dock ganska snabbt ur så blir nog lite som senast att det är bäst i början. Men nu ska jag försöka ta tag i stöket här hemma. Jag har sovit jättelite inatt och kommer nog behöva vila i omgångar idag och sen lägga mig tidigt. Imorgon ska jag på återbesök hos ortopedin och kolla på handen. Det är konstigt att det gör så ont ibland fortfarande och att delvis känseln är borta igen. Så vi får se vad kirurgen säger. Visst är det härligt att det är torsdag redan? Imorgon får jag äta något smaskigt och ta en liten öl kanske. Eller ett najs glas vin kanske till och med. Men något ska jag unna mig på eftermiddagen efter jag och Hasse varit hos veterinären och vaccinerat honom. Well earned! 🙂

pixelstats trackingpixel

Söndag och Smartasaker.

Shit. Jag har haft en sån ångest över att jag låtit mitt senaste inlägg före idag ligga uppe som senaste. Det var ju väldigt deppigt, och kanske tror folk att jag alltid går runt och är ledsen. Det är inte riktigt så. Jag är mest ledsen i samband med händelser. Så de senaste dagar nu har jag varit på topphumör och ordnat fint här hemma. Jag har skaffat en korg till alla mina småsaker så jag ska slippa bära runt på allt i händer och fickor. Man behöver ju ha massa saker med sig runt i huset; vattenflaska, sax, mobiltelefon, babymonitor, tofsar, hårborste, tuggummi och en himla massa andra småsaker. Jag köpte min grymma vedkorg från Jula för 199:-. Jag tror nog jag ska köpa minst en till som jag kan ha typ trädgårdsredskap i eller något. Jag känner mig ju nästan lika påhittig och kreativ som Ernst. Med en liten hint av Ivan Pavlov där jag traskar runt i mina Crocs, min trapper-hat, min korg med en visselpippa på ett snöre. Jag visslar ofta in hundarna när de springer och skäller så vet de att de får godis (en hundgodispåse finns naturligtvis i korgen). Men Stella är extremt opålitlig och speciellt nu när hon snart börjar löpa. Hon ska ut och busa med varje hund som passerar. Speciellt förtjust är hon i grannens storpudel som är en hane.

Hasse stormtrivs här hemma tror vi. Tidigt i morse kom han upp till sängen och väckte oss för att han ville ha mat. Så Niclas klev upp och gav honom mat. Sen kom han tillbaka och gosade men började busa med mitt hår och klorna. Inte den trevligaste uppvakningen. Men han är en kattunge får man komma ihåg trots han storlek. Vi har ju fått frågan om han verkligen är en kattunge? Jo, han fyller 4 månader om 10 dagar och är typ större än Stella. Han är så nyfiken på att få gå ut och fick vara med på balkongen på övervåningen när jag pysslade med mina växter. Jag ska ha en liten kompost på balkongen som blir lite mer växtrester, jord och kaffesumparna. Så får vi se hur det går.

Nu är vår “foajé” i stort sett färdig. Vi fick skåpet av grannarna i utbyte mot pappas gamla träningscykel. Jag pallar inte cykla mig smal, det gör ju så jävla ont i röven. Sen håller jag på med min diet. Jag körde faktiskt enbart skakes mån – torsdag och på fredag och lördag får jag äta lite som jag vill och dricka alkohol om jag vill. De andra dagarna är det småkalorier som räcker. Det är en ganska kämpig diet om man inte är bra på att vara bestämd. Men jag är så himla lat så jag orkar ändå aldrig laga någon mat eller träna. Så jag måste liksom nästan självsvälta mig själv av och till. Jag är världens jojobantare egentligen. Hälften av tiden så bryr jag mig och sedan inte. Klassiskt under alla högtider så blir jag smalare till sommaren, börjar dricka massa öl och äta ute, bantar till hösten fram tills jul då det blir en jäkla massa godis, mat och åter alkohol.

Men jag sköter mig hyfsat väl annars och stoppar i mig en drös med vitaminer. Vilket påminner mig om att min D-vitamin är slut och jag ska ta och köpa nytt. Jag ska dock köpa en till växtlampa från Smartasaker till mina växter. Jag har en som jag satte upp idag ovanför en ampel som jag köpt. Men för mig är det typ alltid dyrt när jag handlar hos Smartasaker eftersom jag hittar så mycket bra saker att köpa. Så, jag får försöka besinna mig lite. Men några bra saker har jag spanat ut. Så det blir kul.

Lite bilder nedan från de två senaste dagarna. Och ni ser min pappas och före honom farfars, gamla skrivbord. Det är jättefint och jag minns hur farfar satt vid det och löste sina korsord. De runda märkena bör komma från askkoppen som alltid stod där. Jag sa alltid till pappa att det vill jag ha när du dör. Ja, sa han men de är lite slitet. Men möbler är på sätt och vis som vi människor med våra bristningar och rynkor. Har man levt till fullo så tillkommer det spår, och detta skrivbordet har sett mycket. Jag ska försöka putsa upp det någon dag men vill inte förstöra träet mer så får läsa på lite först. Skulle vara spännande att hitta något tillverkningsår och där brukar tassarna/benen hjälpa till har jag läst tidigare i min auktionshandbok. Kanske ska jag plocka fram den igen och läsa lite innan läggdags. Men jag ska köpa klart, kolla på Aktuellt och spela the Sims 4. Jag har så jäkla kul i mitt spel med all drama jag skapar. Just nu har jag typ världens “Greys Anathomy” på gång med mitt sjukhus där jag är sjukhuschef. Så mycket romanser och några patienter måste man ju bota. Så det är kul och jag har en kopp brännässelte. Vilket påminner mig om att jag ska köpa mer när jag köper D-vitamin. Oh lord, jag behöver en post-it eller något.

pixelstats trackingpixel

Ska nya röster sjunga.

Idag är en väldigt jobbig dag på många vis. Mäklaren som säljer pappas hus ringde igår och berättade att banken inte vill betala pengarna till oss arvstagare utan till dödsboets konto. Det är avslutat envisades jag eftersom vi hade arvskifte i september eller om det till och med var augusti. Jag minns dåligt. Men det finns inga konton, ingen juridisk person kvar. Pappa har varit död i snart 7 månader och idag sker tillträdet från köparna till hans hus. Det är väldigt mixade känslor och tankar. Vi flyttade in i december 2001 strax innan jul, jag var bara 17 år.

Jag vaknade ledsen och nedstämd. Hur ska detta gå. Men mäklaren återkopplade snabbt på morgonen att han löst problemet och pratat med deras jurister och banken. Pengarna är faktiskt våra och ska tillfalla oss direkt. Det hjälper oss mycket. Vi ligger alla ute med kostnader och frågor. Vi måste ju deklarera åt pappa själva eller med hjälp. Det är inte så lätt att redovisa hans eget bolag samt vinster och förluster. Det här är liksom inte en kunskap man sitter på. Det är jättekrångligt och alla avdrag vi kan göra men också inte. Så vi kommer nog ta in ett proffs till detta. Antagligen spar/tjänar man i längden på det tror jag.

Jag började skriva ett blogginlägg igår men slängde det. Jag var ledsen men försökte skriva som om jag inte var det och det kändes fel. Jag har fortfarande kvar domningar i vänster hand men det är bättre. Men den passiva känseln samt operationsområdet i handen gör ont. Jag kanske rör handen för lite, eller rentutav för mycket. Höger hand gick det mycket bättre med, men jag är ju också högerhänt. Därför försöker jag utöva så mycket tvåhandsövningar som det går. Där ligger min gitarr på topplistan och jag börjar känna mig mer trygg. Men det är långt kvar tills jag känner mig nöjd. Men det är en typ av övning som man aldrig kan vara “för bra” på och även proffsen behöver vidareutveckla sig.

Idag kom min nya gitarr, en vit Ortega R121-7/8 WH som alltså har nylonsträngar. Jag började ju med stålsträngar vilket kan vara lite svårare. Men samtidigt så är känslan och ljudet olika. Så jag ville framförallt åt en 7/8 som innebär att den har en kortare hals och är anpassad för personer med mindre händer. Väldigt poppis hos kvinnor och barn. Jag är jättenöjd med min 3/4 som också är lätt som en fjäder. Men jag vill ha ett bättre mellanrum och öva på arpeggio. Då är en storlek större att föredra. Det är dock så att de bästa gitarrerna inom kategorin är av nylonsträngar som jag är ovan med. Niclas har en nylongitarr som jag testat. Det låter faktiskt annorlunda och i min mening ibland bättre till de svenska soundet på låtar. Så jag tänkte att jag köper en egen till mig själv och letade som vanligt efter en svart. Det fanns enbart konjak/mahogny -bruna och de är enligt mig lite trista. Så jag letade efter något annorlunda i den akustiska kategorin. Och där såg jag den vita ståtliga nylongitarren. Ja, det blir väl dig då. Idag 2 dagar efter min beställning så dök paketet från Thomann upp vid dörren.

Allt kom visserligen inte med, men gitarren var med. Så, så fort jag slutat vara så ledsen ska jag stämma och pröva på. Den är jättevacker och jag funderar på om jag ska pryda den med några coola stickers. Vet dock inte hur det blir. Jag gillar ju the Who, men tror kanske att denna guran ska vara lite proggig som pappa. Vet inte varför det känns lämpligt. Jag har ju redan fått 2 gitarrer av pappa som jag började med men inte är spelbara idag av olika anledningar. Så jag spelar nästan uteslutande på min 3/4 svarta som jag fick av Niclas, och den är grymt bra. Men stämmer om sig för ofta. Så nya strängar, och en alternativ gitarr. Det blir lite själavård av det hela.

Jag ska rå om mina växter idag och fixa lite med sonoset. Har köpt ett par nya högtalare och vill försöka få jämnt med musik här hemma. Det är en konst med 7 rum, kök och 2 toaletter. Jag tycker ju det är najs med musik när man duschar/badar eller sminkar sig. Så de finns lite här och där. Men inte överallt.

Vet ni vad som är det jobbigaste med sorgen? Det är att den har ingen fysisk plats. Det gör ont, men man vet inte varifrån det kommer… Efter de sista skrivna raderna innan så ringde mamma och vi pratade om allt. Jag grät lite. Men jag vill inte gråta så mycket så mamma blir ledsen. Men jag har varit dyster hela dagen. Vad kommer hända nu? Hur mycket måste vi betala i skatt? Hur deklarerar man åt en död person? Hur drar vi av alla avdrag och vem sitter på papperna som bekräftar allt. Idag är det fredag, och jag ska försöka gaska upp mig. Se åt de bra sakerna och min gitarr och min fina familj. De finns ju fortfarande kvar.

pixelstats trackingpixel

I am on a shaky diet. :)

Just nu går jag bitvis i hälsans tecken och äter ingen fast föda utan utgår från Nutrishakes 4 stycken om dagen. Mitt slutmål är 15 kilo före sommaren. Men man orkar inte leva varje dag på shakes, så förra gången jag körde samma diet (och gick ner 10kg) så lät jag mig unnas på fredag och lördag. Sen får man äta fil och typ frusna bär och sådant. Jag sitter just nu och dricker ett glas sockerfri Redbull eftersom jag skippade kaffet idag. Jag har hällt upp Redbullen med is och frysta blåbär (liten näve) och tar det som en alkoholfri smaskig drink. Man får unna sig när man lever på snålkost. Jag är rätt duktig på att jojjobanta och har gjort det i större delen av mitt vuxna liv. Men jag gör det med rimliga mål numera och inte extremt som när jag var ugn. Då blev jag nästan ett skelett efter mina komplex. Jag har fortfarande svåra komplex över mina lår. Jag vet att det ska vara snyggt med en fawt ass och rundade ben men jag känner mig inte snygg. Jag brukar ändå vara ganska bra på att ta emot komplimanger trots mina komplex. Är man alltid otacksam så slutar de man möter med att erbjuda komplimanger. Så säg alltid bara tack, det var snällt sagt.

Det kan man göra emot negativa åsikter med. Det var en kille på en krog i Jakobsberg som jag inte minns namnet på. Det var under en pubrunda där de hyrt buss och vi var nog ett hundratal som åkte till olika krogar i Stockholm. Så man betalade ju för både resan och för att få dricka så mycket öl man vill i bussen. Men i alla fall så snackade jag mycket med en kille där som klippte cigaretter av mig ute på parkeringen. Jag visste redan vem han var faktiskt och vi började snacka lite om hans förflutna. Vi hade trevliga diskussioner. Sen på “klubben” i Jakobsberg så sitter vi i en soffgrupp och chillar. “Du har jävligt feta lår säger han”. Tack, det var snällt sagt. Alltså du borde typ ha en längre kjol och så. Ja, sa jag och mina strumpbyxor vittnar om att jag borde köpa en större storlek. Han fortsatte, ja typ 10 kilo kan du nog tappa. Han själv jobbade inom militären. Men hur ser du på dig själv frågade jag? Du har ju en 20-20 pannor till överst. Det kan man inte mörka med en lång kjol sa jag. Nej sa han, några kilo har jag lagt på mig med allt det tragiska som hänt. Jo sa jag, det förstår man. Det rörde sig om en familjemedlems bortgång. Så jag förstår, speciellt idag när jag sitter på 15 kilo mer än jag borde för min längd. Sorgen sätter sina spår. Han sa dock avslutningen att, men du är faktiskt snygg ändå. Tack, det var snällt sagt.

Nej jag kom att tänka på femfinger-meditation som bilden nederst visar. Jag lärde mig detta för att lära mig uppskatta mina egna insatser, relationer och få en najs avslappnad känsla från min KBT-psykolog. Det funkar ganska bra om man ser till att ha det tyst och lugnt. Jag är alldeles för i gasen idag för att försöka meditera. Jag städar, sorterar och packar upp saker som vanligt. Sen har vi hjälp här i veckan med att få upp lampor. gardiner och diverse småsaker som står ogjort. Det blir grymt bra och fint här hemma. Alex mår också bra, men jag gör väldigt lite med honom känner jag eftersom jag inte får lyfta honom. Det är lite jobbigt så klart. Min kropp börjar dessutom ställa sig åter efter att amningen upphört. Det blev tvunget efter operationen att sluta och gå över till ersättning. Så om ni inte visste det så påminner fasen som ammande lite likt klimakteriet. Så nu börjar min kropp försöka gå tillbaka till normalt igen. Jag har inte tappat så mycket hår egentligen trots att jag misshandlar det så med färg och annat. Men jag tar en jävla massa vitaminer mot allt möjligt. Också varför jag inte kände mig trygg till slut att amma. Det är ändå oklart vad som går vidare och jag måste må bra också. Men jag ammade åtminstone 4,5 månad nästan. Det kändes som den viktigaste tiden ändå om man får välja. Nu är han förhoppningsvis mer redo för baciller och annat själv.

Han väger fasen 7,5 kilo nu den lilla knubbisen. Han suger i sig en jävla massa ersättning. Så han börjar gå lite över normalkurvan men inget alarmerande. Nu ska han ju börja krypa eller sitta strax kanske och då rasar babyhullet nog av. Han är så söt när han försöker ta sig fram med olika metoder. Han kan bli jättearg och frustrerad men det är ändå rekommenderat att låta de fortsätta i cirka 15 minuter. Så länge de inte storgråter och är extremt ledsna. Det är lite så ibland när vi lägger honom i sin säng att han kan vara lite kinkig. Han är ju så trött men vill inte sova. Så blir han lätt obekväm på rygg och måste snurra runt. Ibland fastnar han lite eftersom spjälskyddet åker ner när han stökar runt. Jättejobbigt tycker han. Så jag försöker hitta någon provisorisk lösning. Antagligen ska vi dra ut sängen strax och då måste den in i hans sovrum för att rymmas. Men jag vet inte om han ska börja sova i eget rum än faktiskt. Det får vi läsa och se över när det borde vara dags. Men någon dag. 🙂

Nej nu ska jag äta en shake till middag. Min tredje för dagen och näst sista mål. Den sista tar jag en timme innan sänggående med ett glas vatten och citron. Ibland tar jag varmt citronvatten som är jättegott. Gör susen för alla sötsug och konstiga cravings. Man kan ju ösa i lite fryst frukt i vattnet med som är extremt nyttigt med alla antioxidanter bevarade från frysningen. Fryst frukt sägs innehålla mer nyttoämnen är färsk eftersom den bevarats så snabbt. Färsk frukt har säkerligen bekämpats, sprutats ner och sedan vattnat så diverse ämnen smiter ner i fruktköttet. Men det är bara min teori baserat på lite diffusa Flashback-läsningar. Flashback ska man glo igenom med måtta har jag märkt. Annars blir man ju extremt paranoid när det dyker upp diverse teorier. Bland annat om Osmo Vallo som mystiskt avled i samband med ett gripande av polisen i Karlstad 30 maj 1995. Man trampade på Osmo som låg handfängslad på marken och påstods ha gjort aggressiva ljud och rörelser mot polisen. Men han slutade röra sig när man stampade och hoppade på hans rygg. Han var plötsligt död och vid rättsmedicinsk utredning med obducering som man lät göra 3 gånger på Osmos kropp varav kroppen förvarades i en sån likkyllåda medans Osmos mamma slogs för hans rättvisa så hittade man ingen klar orsak till dödsfallet och till slut avslutade Rättsmedicinalverket hans fall.

Men nu fastnade jag längre än jag tänkt och avslutar med min meme som jag skojade fram när jag letade roliga saker på Pinterest. Hehe, så ser jag typ ut när jag försöker meditera. Ska pröva Charlies stil senare…




pixelstats trackingpixel

Mitt hjärtas fågel.

Måndag och veckan börjar relativt bra. Jag har en liten lista med uppgifter så som boka handledarkurs och beställa hem från mathem. Men sen vet jag att jag borde ordna en del andra saker. På fredag blir vi av med pappas hus och jag hittade pappas gamla huspärm i hans skrivbord som jag gått igenom. Jag hittade massa gamla ritningar och instruktioner på oljepannan så jag sorterade bara bort det inaktuella och ska lämna över pärmen till de nya ägarna. Vi har ju ingen användning för den längre och jag hade själv uppskattat en liknande pärm över mitt hus. Vi har kanske någon nånstans bland alla papper tidigare ägare lämnar. Jag har en hög i en hurts med manualer och diverse papper. Jag är inte helt olik min pappa när det kommer till spara saker.

Idag när jag slog på låten ovan så såg jag att Alex började försöka krypa. Jag har läst att de kryper bäst nakna så jag plockade av kläder och blöjan och la fram en handduk som jag fick med mig från pappa när jag flyttade till Sundbyberg. Sen har jag haft den kvar för den är fortfarande bra. Så Alex fick ligga naken på den i sitt babygym och vi lockade honom med hans krokodil. Han försöker ju lite åla och göra små grodkryp men till sist kom han faktiskt fram till sin krokodil och kröp några centimeter. Vet inte om det räknas för alla. För mig betyder det mycket. Han visar stora framsteg nästan varje dag i sin nyfikenhet på saker och sång. Han älskar att prata och lyssna vilket passar mig bra. Vi brukar kolla på nyhetsmorgon och han blir alltid fascinerad av alla människor på skärmen.

Alltså Hasse, min 14 veckors kattunge är typ större än Stella nu och äter upp deras mat. Så jag ger honom massor med färskfoder (fri tillgång till torrfoder) sen häller jag i laktosfri grädde eller mjölk på hans färskportioner. Hur mycket ska egentligen en maine coon -kattunge äta liksom? Såg på Facebook en tjej som undrade samma sak, hon gav sin hane på 2 år som vägde 8 kg, 500gr färskfoder, 100 gr torrfoder och typ någon mushi-boll? Känns ju som massor med mat. Men så klart de ska äta sig mätta oavsett vad det kostar. Jag tycker mest att det blir oklart inför när man köper kattmat hur mycket man skulle köpa. Sen äter han trots all sin mat dessutom upp hundarnas mat. Stella ligger besviken och lurar medans han äter upp hundmaten. Sen verkar Hasse lärt sig att man får godis om man kommer när jag ropar på hundarna. För han ville också ha en leverbit som han först lekte runt med när hundarna tittade på och sedan flippade upp på sin tass och in i munnen. Jag blev jätteimponerad. Han är ju den coolaste katten. Jag ska snart se om han vill gå ut, men väntar nog 1-2 veckor minst eftersom han ska vaccineras en gång till men också bli lite större och mer hemma. Men han verkar stormtrivas här, det är så härligt att se hela djurskaran i en stor varm filt och Wilma försöker hopplöst tvätta alla och även sig själv. Vi har fått pli på hennes hemska andedräkt med hundmunvatten. Ett tips till er med hundar som har dålig andedräkt. 🙂

Jag har planterat en himla massa fröer i mitt miniväxthus idag också så vi får hoppas att de trivs. Jag tog ganska enkla frön som paprika och tomat. Jag har ju en rutin på mina tider för växthusets ljus att det är släckt på dagen då solen lyser upp rummet men inte växthusväxterna eftersom de bor i ett hörn på mitt planteringsbord. Men på natten så är det tänt eftersom det inte finns någon lampa i hörnet eller taket alls på övervåningen än. Så det blir liksom det enda ljuset. Men det blir väldigt mysigt med lite belysning men inte för starkt. Jag insåg då att ett terrarium hade ju varit asgrymt där uppe. Men Niclas är dessvärre inte speciellt för terrariedjur så det blir inget sådant. Jag kunde ju liksom ha en liten majsorm eller något. Det tittade jag på som yngre men köpte aldrig någon. Men som Niclas säger så har jag tillräckligt med prylar och intressen och djur. “Ta hand om alla dammråttor istället”…

Jag ska spara alla dammråttor i ett stort upplyst terrarium i ren protest. Med sand döskallar och en jävla massa dammråttor.


pixelstats trackingpixel