Posts By: Petra

Somewhere in my memory.

Idag kom julgranen som jag beställde hem direkt till dörren från Smålandsgran. Rätt smidigt ändå om man vill slippa barra ner sin egen bil och gå runt och släpa. I min mening var det inte någon större prisskillnad. Det är första året som jag har en julgran sen jag flyttade hemifrån. Jag har haft smågranar lite på skoj för belysningen men ja, inte en stor och riktig gran. Jag har fått upp granen med fot och matta och fått upp belysningen men inte resten. Så jag tänkte att jag får ta en bild när det är klart.

När jag stod där och hängde upp belysningen så drog jag sladden från uttaget bakom fotografiet som jag ramat in på mig och pappa från Millus bröllop. Det är nog den enda bilden som finns på mig och pappa i vuxen ålder och den är 2+ år gammal. Vad tror du om detta pappa? Sa jag högt. Det enda ljud jag hörde som respons var Alex som bökade runt i sitt nest. Vi var ensamma hemma eftersom Niclas var ute med hundarna. Jag insåg det att en gång i tiden var jag också en liten bebis och mamma och pappa i 30-årsåldern. Jag var deras lilla bebis. Man förstår nog inte den känslan förrän man själv blir förälder. De är det finaste som finns.

Naturligtvis började jag gråta igen. Tanken är fortfarande så ofattbar att han är borta. Bara borta från en dag till det andra. Jag vet att jag ältar och ibland har svårt att gå vidare. Men någonstans när jag försöker fortsätta leva så kommer jag på att han fattas. Vi ska fira vår första jul utan honom och jag vill inte att det ska vara ledset och vemodigt utan jag älskar julen. Kanske om jag gråter ut ordentligt någon kväll så gör tanken mindre ont, men jag vet inte. Ibland får jag ett tryck i bröstkorgen och det känns som om jag inte kan andas. Men jag blir bättre och bättre på att hantera när det blir så jobbigt.

Jag och Alex har haft en superkul dag med kompisar som sällskap och fika så jag försöker tänka på det. Jag hittade bilden nedan som är 26 år gammal. Jag och mina syskon hade ett luciatåg för mamma och pappa med marsvinen. Jag minns små detaljer som att vi fick massa applåder och Millus hade inte hunnit fylla 4 än. Tänk vad tiden går fort. Nu ska jag börja göra mig redo för läggdags eftersom jag är helt slut. Alex sover redan, men ska bli väckt för sin nattmat och pyjamas. Imorgon är det fredag, veckans bästa dag. 🙂

Better Davis Eyes.

God morgon. Nu ska jag skriva en rekordsnabb blogg innan jag måste klä på Alexander och packa våra saker. Jag ska till frisören och reda ut mitt hår och Alex ska till moster Millus under tiden. Jag ser så mycket fram emot att få håret åtgärdat men är också stolt att jag inte försökt påverka det mer själv under väntan. Det är liksom inte världens ände att ha lite gult och lila här och där. Det finns värre saker i livet och jag tror helt ärligt att få bryr sig om mitt missfärgade hår. Så, vuxenpoäng eller mognadspoäng till mig som tar fler steg emot att bry min mindre om andras åsikter. Eller hur man vill se det.

Igår var jag hos ortopeden och kollade på vänsterhanden och det blir en operation den 12:e januari på den med. Jag har fortfarande inte fått tillbaka känseln sen förlossningen i området där kanaltunneln påverkar. Min högra hand blev helt återställd efter den operationen så jag ser fram emot att få tillbaka full funktion i vänster med. Eftersom man måste ha bandage och stygn i 2 veckor så kommer Niclas få ta ut föräldraledighet i 2 veckor och jag blir istället helt sjukskriven. Hehe jag slipper byta blöjor på 2 veckor! Ett litet plus när man får sin hand uppskuren!

Vi hade också en jättemysig dag imorgon med sällskap från föräldragruppen via BVC. Är så glad att jag hittat nya kompisar och mammor att umgås med, jag känner ju typ ingen i Vallentuna än och andra mammor med barn i samma ålder är verkligen guld att fråga tips och trix samt också såklart dela med mig av den kunskap jag hunnit få. Men alla har ju olika intressen och prioriteringar och därför blir det en så härlig mix. Oh no, nu måste jag börja skynda mig. Jag har mina bilder från Instagram nedan, ni som följer mig där med har kanske listat ut att jag laddar upp mycket bilder jag vill ha till bloggen på Instagram först så jag slipper lagra allt på webbhotellet eftersom det kostar så mycket. Jag har bilen redo på värmning med pappas gamla bilvärmare och långa sladd. Jag minns hur han pulsade ut i snön tidigt och började värma bilen när vi skulle någonstans. Jag har nu gjort samma sak så jag och Alex ska sitta mysigt och varmt när vi åker till Millus. Ha en underbar dag! 🙂

14 Dagar kvar till julafton!

Vilken panikångest jag utsattes för när jag kom på det. Visst har jag köpt några julklappar… Men varje gång jag går ut och letar på någon rea eller olika adventsluckor och julklappstips så slutar det bara med att jag köper saker till mig själv istället. Vilket kanske inte är tanken. Men i mitt letande så kom jag på att jag kan ju fylla på det jag själv önskar mig i bloggen och därmed bjuda på lite julklappstips till er därute som vill komma på något att köpa. Jag har kategoriserat i olika prisklasser så man lätt kan fundera på vad man tycker är en lämplig summa alternativt vad man har råd med. Jag tycker att många lägger fokus på att de måste spendera si och så på personerna man köper till istället för vad man köper. Typ exempel; mamma och pappa köper alltid så dyra julklappar till mig och då måste jag som nu är vuxen och har en skaplig lön också köpa dyrare saker till dem. För mig brukar det vara mellan 1000-2000:- per person. Men det beror givetvis på vad jag köper. Jag köpte förra julen ett bilstartare-kit, till min pappa som kostade precis i mitten 1499:- men då min pappas bil ofta vägrade starta när han var ute och handlade osv och fick ringa på vägassistans så tyckte jag att han verkligen behövde en sån. Han blev jätteglad och använde den hela tiden, han ringde också och berättade första gången han använt den och sen ofta när han precis använt den. Jag hittade den i framsätet på pappas bil och jag fick även använda den när jag skulle åka och sälja bilen eftersom den stått och laddat ur. Jag har den nu i mitt framsäte fast jag inte behöver den så ofta. Kanske om jag ser någon som fått ett motorstopp eller om någon granne eller vän behöver hjälp så kan jag komma och hjälpa. Eller om det varit en kall natt här ute och även min bil lyckats ladda ur.

Men hade jag haft det lite sämre förra året hade jag såklart köpt billigare julklappar. Jag kan snåla lite på leksaker till mina syskonbarn. Men de är så himla många. Typ 8 stycken liksom. Tänk så många kusiner Alexander har/kommer ha. Jag har 3 kusiner och 2 av dessa träffade jag senast när jag var 7 år. Jag kommer ihåg att det var sommar och den ena, Lena höll i en liten bebis. Bebisen hade en vit klänning med spets. Lena fick en hjärnblödning några år senare och blev förlamad i halva kroppen och sitter i rullstol. Min andra kusin; Peter har jag inga minnen av. Men jag vet att han idag sitter på kåken för väpnat rån. Sedan har jag en kusin på min pappa sida, Thomas som jag träffar då och då och känt så länge jag kan minnas. När jag funderar på mitt första minne om Thomas så kom jag på att det var under någon julafton hemma hos farmor och farfar. Vi firade alla våra jular där när jag var liten. Jag tror att första gången vi firade jul hos min mamma och pappa och släkten kom dit istället var först när jag fyllt 11 kanske 12. Farmor och farfar hade färdtjänst då och farmor satt i rullstol. Jag kommer inte ihåg varför hon satt i rullstol, men jag minns att det var så den julen. I år ska vi som jag nog sagt vara här hemma. Jag undrar när jag borde köpa en gran av något slag? Jag tänkte faktiskt beställa hem då det är så bökigt att handla gran.

Ja, nu gled jag lite ifrån ämnet så tillbaka till det. Jag har en massa syskonbarn jag måste köpa julklappar till. Så jag brukar lägga runt 300 per barn. Men ibland blir det lite mer. Men redan 300 X 8 är ju liksom 2400:- … Så ökar jag på alla så kommer vi till slut upp i stora belopp totalt. Sen ska det vara rättvist tycker jag. Jag kan inte köpa något billigt och tråkigt till ett barn och dyrt och fint till ett annat. Åtmistånde inte med avsikt. Ibland hittar jag inte klockrena presenter till just dem. De är en mycket knepig kategori. I år har jag hittat riktiga kick-ass -klappar till några av dem. Så det blir kul. Okej, nu ska jag inte ta världsrekord i längsta blogginlägg. Så, till julklapparna. Alldeles direkt börjar jag med de billigaste.

0-100:-
En salig blandning av praktiska saker som till exempel en reflextofs att hänga på väskan/jackan eller kanske t.o.m. ett par stövlar om man vill och kan. Men jätteviktigt och bra att synas i mörkret när man är ute. En snygg kopp till kaffe eller te. Cool tidtagarkatt till köket eftersom man inte pallar springa runt med mobilen på sig här hemma. Jag vet aldrig vart min mobil är numera. Lite dekorativt piffiga saker, strumpor och en massa nagellack som luktar gott!


100-200:-

Här har vi en samling av bekvämligheter i bodybutter, doftljus från woodwick vilket är en sann favorit jag har. Det står typ ett och brinner ett ljus någonstans hela tiden. Jag gillar också små lådor att förvara saker i. Typ en låda för nagellack, en låda för fröer, en låda för grattis-kort av olika former och diverse föremål jag vill ha koll på. Sedan lite kylskåps poesi och ett fint halsband. Sen vet ju ni som känner mig hur mycket jag älskar att ta ett bad. Så det går åt en del salt och oljor till det.


200-300:-

En större förpackning woodwick-ljus. Egentligen är de mer prisvärda hur större det blir. Men så kan man ju inte resonera med allt. Sen gillar jag som sagt bra förvaringsmöjligheter och saker som doftar gott. Och jag behöver ett midjeskärp…




300-500:-
Nu börjar det bli dyrare saker och urvalet är delvis från produkter jag använder konstant. T.ex. schampot är grymt bra. Rätt prisvärt också om man köper på 1L istället. När jag var på förlossningen i Danderyd och väntade så fiskade jag upp ett parfymprov ur min väska när jag skulle rensa. Så jag sprutade på ett litet prov och blev stormförtjust. Så jag spenderade en stor tid med att lukta på min handled. Så det är min parfym jag har just nu och förbrukar stora mängder av. Jag önskar mig också en cool eltandborste efter rekommendationer av min tandhygienist. Sen tycker jag att gossedjuren som syns är så fina. Jag har redan ett par lite här och där i hemmet som Alex och hundarna leker med. Supersöta. Samt Husets-ABC – en bra bok om hushåll.




500 +++

Jag önskar mig oftast inte så dyra saker utan köper det mesta isåfall själv. Men jag tar för säkerhetsskull med lite produkter som jag vill ha och kanske kan köpa till mig själv i mellandagsrean. Alltså, en Beauty-bok med skönhetstips och tricks, dyr men sägs ska vara väldigt bra. En pall med förvaringsmöjligheter och en snygg lilahårig kudde till sovrummet. Foreo-paket med eltandborsten ovan samt andra bra produkter från Foreo. En supergrym ansiktskräm som jag har på natten, min är snart slut! Sen behöver jag kanske inte förklara varför jag vill ha ansiktmaskstuben Super Acids X-Treme Hangover Mask?!




Garderobsdisco och fixarfredag.

Vår nya garderob är färdig! De blev klara igår eftermiddag och vi firade med lite champagne och jag plockade fram min gamla disco lampa så vi kunde ha ett litet garderobsdisco. Det blev uppskattat av alla deltagare. Det är kul att fira de små framgångarna också och jag har väntat och sett fram emot min nya garderob jättelänge. Det blev så himla bra tycker jag och jag är jättenöjd. Jag ska lägga upp lite bilder när jag börjat fylla den med kläder, skor och lådor. Men nedan är lite bilder från vårat disco.

Jo nu har jag det stora arbetet med att sortera och leta fram alla vanliga kläder som jag haft nerpackade sen innan flytten iom att jag var gravid. Jag använder fortfarande väldigt mycket mammakläder eftersom de är så sköna som slapparkläder så det har inte med figuren att göra. Däremot har jag nog börjat med en negativ trend när det kommer till min vikt. Det var världens superförbränning precis efter förlossningen tror jag, men nu börjar det bli lite mer normalt trots att jag ammar. Men i min föräldragrupp säger de samma sak, just att ämnesomsättningen går sakta tillbaka till normalt. Typiskt… Jaja, både jag och Niclas ska dra igång med ett hälsospår efter nyår tänkte vi. Vi har för mycket att göra just nu för att behöva genomgå radikala kostförändringar dessutom. Sen är det snart jul, ingen vill väl banta på julen?

Idag får vi besök av ett gäng vänner och jag ska sätta fart och städa lite innan. Vårat gästrum är kaos från garderobsbyggandet och eftersom de ska sova över där ikväll så behöver jag så klart komma på en bra lösning. Ja, trevlig lördag på er alla därute. 🙂








6 Månader av sorg.

Har ni som läser tänkt på att jag gått tillbaka till traditionella bloggpost-titlar istället för dagens datum (17.12.08)? När jag valde att köra datumtitlar så berodde detta mest på att jag ägnar så mycket tid och energi till att komma på något fyndigt/passande till titeln. Ibland fick jag ta en lång time-out och fundera och spekulera på vad jag egentligen skrivit om? Är jag ledsen eller glad? Kommer de som läser fatta mitt budskap? Eller verkar det som om jag är skvatt galen eller bara ärlig? Visst är gränsen svår ibland? De minutrarna då man stannar till och verkligen suger i sig nuet att just nu är jag här och kan nypa mig själv i armen och faktiskt känna det. 17.12.08; klockan 12:37. Och om en minut är det borta och jag kan minnas att jag 12:37 nöp mig i armen och det gjorde ont. Det fortsatte göra ont en stund men sen var smärtan borta. Kanske går det timmar och jag kommer plötsligt på att jag hade en ögonblicksstund tidigare där jag fullkomligt var här och nu och uppskattade att jag kontrollerar framtiden genom mina kommande val. Min poäng är att vi lever och tänker ofta på de som varit och det som kommer. För det mesta indirekt och våra tankar är ju där de är utan att vi kontrollerar riktigt. Och värst är det när vi ofrivilligt utsätts för dåliga tankar som dessutom påverkar vår sinnesstämning oerhört.

Jag har nog varit i ett partiellt chocktillstånd i 6 månader nu. Måndagen den 5:e juni 2017 ringde Tobbe mig, först en gång och jag låg och vilade och struntade i att svara. Men han fortsätter ringa och jag svarar. Han får inte tag i pappa och vill att jag ska åka över och kolla. Jag var så trött och vilade och eftersom det tar mig en stund att köra i kvällsrusning så jag föreslår att vi ringer en granne och ber de ringa på. Jag har ingen tanke i världen på att något kan ha hänt. En olyckshändelse eller liknande typ ramlat i trappan eller badkaret. För varje gång man tänkt på saken så inser man hur sjukt overkligt det skulle vara om det faktiskt har hänt något. Hur ska man förbereda sig på något sådant? Mentalt öva sig i huvudet hur samtalet ska gå; “Hej, jag heter Petra Haglund och är Kjell Haglunds dotter, Jaha? Jag måste tyvärr meddela att Kjell Haglund avled igår.

Det är ett ögonblick där man fullkomligt lever i minuten. Jag ringde pappas granne för att höra vart ambulansen ska åka så att jag kan ta en taxi. Hon bryter mot polisens instruktioner på plats och säger klockan 19:00 : Petra, jag måste tyvärr meddela att han redan är död. Petra, din pappa är död. Efter att ha sjunkit ihop till fosterställning i 2 minuter så tar jag ett djupt andetag och häller upp ett glas vatten. Jag sätter mig med mitt glas vatten och ringer min syster Camilla, min bror Tobias, min mamma Agneta. Sedan tar jag på mig solglasögonen och vi går mot bilen. Det känns som att där i den sekunden utvecklade jag ett nytt ansikte eller en mask snarare som jag tagit på mig när situationen är jobbig.

Måndagen den 26:e juni ungefär 13:20 tog jag på mig masken och bad officianten i Trons kapell att öppna portarna åt resten av begravningssällskapet. Vi i familjen var där tidigare och pratade och gjorde i ordning. Det kändes så konstigt att sitta på första rad till höger där “närmast anhöriga” ska sitta. Och jag som äldst längst ut och först fram försökte vara stark med mina syskon bakom mig. Jag fällde inte en endaste tår för jag hade redan gråtit hela morgonen. Nu behövde jag vara storasyster och lite av en representant för Kjell Haglunds dödsbo och bistå med information till alla gäster. Jag fick komplimanger över att jag skötte det väl. Men jag är väldigt bra på att improvisera, vilket är tur. Man får ingen chans att öva innan på hur man ska leverera tråkiga besked. Speciellt inte när man själv förlorat så mycket.

Jag kommer ihåg hur förvånad jag var över kistans storlek och hur den kunde rymma min pappa. Han var normallång och lite satt men inte tresiffrigt vilket han kunde skoja om. Men det handlar nog mer om en föreställning man har. Min pappa som tagit så stor plats i våra hjärtan och tankar och där och då skulle vi ta farväl för en sista gång till den där lilla kistan. Ibland undrar jag om jag drömt allt när det känns som mest surrealistiskt. Har detta hänt? Är han verkligen död?

I min mening lever vi antingen i dåtid, nutid eller framtid. Vi sparar och planera, roar oss och lever vårdslöst för stunden. Eller så sörjer vi det som varit och aldrig kommer tillbaka.

Sjukstuga och julshopping.

Det blir ingen BVC idag… Jag är alldeles för snorig och hängig. Jag vill inte riskera att smitta resten av besökarna och personalen heller. Niclas är också sjuk men hostar mest. För mig är det inte så mycket hostande, men extrem huvudvärk som inte botas av något typ. Det blir bättre om jag vilar och har det hyfsat mörkt och svalt. Ett knep är också att lägga en handduk som sköljts med kallvatten på pannan. Det är något som hjälper mot mycket har jag märkt. Jag hade en kall handduk på pannan en del under förlossningen med medans jag försökte vila. Uttrycket “håll huvudet kallt” är inte så dumt alltid.

Just nu är två av våra vänner här och målar och ska montera garderoben som vi köpt från Ikea. Det är störigt att man inte orkar vara så social och trevlig som jag önskat utan jag pendlar lite från datorn, soffan och sängen. Lilla Alex är hyfsat glad men han har blivit lite mer klänging. Men jag tror att det kan klia vid tandkötten för han uppskattar sin Munch mitten som jag beställt hem från Amazon. Kanske ett bra julklappstips till er som ska köpa till någon under 1 år? De verkar ju gilla att äta på sina händer när det kliar och som jag förstår det så kan det börja klia ganska långt innan tänderna kommer.

Jag fick faktiskt iväg lite julklappsbeställningar igår och försöker i största mån att köpa saker jag kan få levererade hem eftersom det alltid blir sån kaos på postutlämningsställen inför jul. Åhléns.se hade 20% tills 10:00 i morse och jag beställde rejält med prylar. De har också gratis hemleverans om man köper över 2000:- så det är ju ett tips om man som jag köpte massa klappar och saker till mig själv denna gången. Vi har t.ex. ingen adventsljusstake insåg jag och hittar inte pappas så jag fick beställa en. Om jag har tur så kanske paketet kommer imorgon så jag kan tända på söndag. Annars får jag elda ikapp i nästa vecka. Nu blir det lite lunch.



Hårkaos och huvudvärk.

Bilden ger inte riktigt håret rättvisa då det inte syns att längderna är ljusa och toppen har gultonade slingor. Men oroa er inte, jag har gjort vad jag borde gjort från början och bokat en frisörtid i nästa vecka. Så får de stackarna reda ut detta. Tänk att man aldrig lär sig? Jag som skött mitt hår så bra och gått till frisörer sen 10 år tillbaka nästan. Ja, jag behövde kanske bli påmind om att det kan gå så här…

Jag har också en fruktansvärd huvudvärk. Den har plågat mig i 3 dagar nu utan att gå över. Däremot lindras det lite av alvedon, ipren och vila. Jag misstänker att jag börjar bli sjuk igen vilket känns tråkigt. Jag hoppas kunna vila och kurera mig tills helgen då vi planerar att underhålla gäster då.

Idag fyller Alexander 3 månader! Han är så fin min lilla Alex och skrattade högljutt i morse när jag gjorde pruttljud på magen, en klassiker bland småbarn. Han är fortfarande väldigt glad, men också lite mer grinig och klängig ibland. Jag har läst att ofta kan det bero på att de får förändrade intryck eller går igenom någon utvecklingsfas. Han börjar bli duktig på att greppa saker och gärna mitt hår. Jag får börja sätta upp det om jag ska ha något hår kvar typ. Eller klippa det lite kortare i nästa vecka. Så blir det nog oavsett.

Det blir lite kortfattat eftersom jag måste leta upp fler värktabletter och lägga mig… Imorgon blir det BVC om vi är friska och jag tänkte att jag uppdaterar då med vikt och längd. Det är alltid så spännande, han växer så mycket.

17 år av the Sims.

Nu tänkte jag skriva lite om en av mina största fritidsintressen sedan 17 år tillbaka; nämligen The Sims. Vi brukade ha en gemensam familjedator i vårat hus i Sundbyberg / Duvbo och en av mina killkompisar gav mig the Sims på CD i present. Jag installerade det på den gemensamma familjedatorn och började spela. Sedan visade jag för mina syskon och även pappa och vi startade alla varsitt hus i kvarteret och spelade varsin timme om dagen och ibland mer. Under den timme kunde man busa en del och påverka de andras hushåll. Jag och Millus spelade tillsammans någon kväll och fick pappas sim att vara otrogen mot sin fru med våran sim och när han skulle spela så hade hans fru lämnat honom osv. Vi gillade att skapa lite kaos för varandra då och då.

Sen kom Sims 2 och vi hade börjat få varsina datorer och spelade på varsitt håll. Men vi frågade gärna om tips från varandra om hur man kunde bygga butiker, uppfostra sina husdjur eller få ungarna att sluta skolka. Det var ett virtuellt liv vi kunde dela med oss av precis som ett gemensamt fritidsintresse. Pappa brukade alltid göra vår egen familj och spelade mer på att göra sina simmar nöjda. Han fuskade aldrig och hans simmar var ofta missnöjda därav och bodde i slummen. Jag och Millus fuskade alltid och hade stora slott med tjänare och butlers som vi kunde mörda om de betedde sig. Jag gillade att ha tomten full av spöken partysugna släktingar eller värdelösa tjänare.

Vid lanseringen av the Sims 3 var jag fullkomligt fast. Jag spenderade premiärdagen ledig från jobbet med 20 timmars konstant spelande och sedan sov jag i min fåtölj. Jag drack 4 liter Fanta och åt en massa chips så jag mådde extremt illa. Men det var så jävla roligt när man kunde gå ut i kvarteret och möta andra simsar på gatan. Det var också då jag började gilla att jobba som läkare eftersom man fick så mycket fördelar. Min första sim blev därför “njurdonator” som startkarriär för 80kr/h och levde i slummen med fattighusen. Jag skulle vara duktig och kämpa mig upp utan fusk. Det som hände var naturligtvis att jag var för snål för ett inbrottsalarm och en jävla tjuv tog min toalettstol så jag fick börja åka till parken och göra mina behov. Jag var så fattig att jag fick börja fånga stenar och fiska guldfiskar i parken och göra sushi av och äta till middag. Det var riktigt ångest. Så jag tröttnade på att självplåga mig själv och smällde på en jävla massa Motherloads och började bli politiker istället. Då var det roligaste att dra på kampanjfester och samla in kampanjbidrag från folket även om jag var rik som ett troll. Det var roligt att se hur mycket de var villig att punga upp för min skull. Men sen i samband med Övernaturligt så blev jag en häxa (i politisk karriär) och började förvandla alla snåla personer till grodor. Alternativt sätta eld på föremål i närheten av dem.

Jag hade en romans med en charmig varulvskarl men innan jag hann fråga om chans så gifte han sig istället med någon annan och skaffade ett barn. Jag gjorde det till mitt uppdrag att mörda hans nya fru så han blev singel. Jag började försöka med att åka hem till dem när endast hon var hemma och sätta eld på huset. Tyvärr var denna fru en modig brandman och släckte hus och blev asförbannad och vägra släppa in mig fler gånger. Jag fick lurpassa på henne på publika platser tills jag tills slut brände ner subban på biblioteket när hon spelade schack med någon gammal sim. Båda dog i branden inklusive några biblioteksbesökare som försökte komma till undsättning. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Makens barn från tidigare äktenskapet drunknade tragiskt nog i poolen vid ung ålder och de skapade egna barn, barnbarn osv. Sims 3 spelade både jag, pappa och Millus på varsina håll eftersom vi var vuxna allihopa och inte bodde tillsammans längre. Pappa däremot ringde ofta och frågade om hjälp med problem eller att nå ambitionsmål i spelet. Jag blev lite av en Sims-support för diverse personer.

I mitt sims 4 så är jag en läkare igen. Mest för att man får följa med till jobbet och utföra operationer och ge sprutor. De jag inte kan bota skickar jag hem. Jag började dejta en av de manliga kollegorna som också var en kirurg. På en fest hemma hos mig så hade han myspys i bastun med överläkaren. (En äldre herre…) Värsta Greys Anathomy i mitt spel. Så min sim blev jätteledsen och hade lågt självförtroende i 2 dagar och kissade dessutom på sig fast jag köpt ambitionsbonus “stålblåsa”. Det förstörde hela min söndag att jag blev tvungen att bygga toaletter överallt eftersom min inkontinenta sim måste gå på toa hela tiden. Det är ett stort besvär. Samtidigt är jag så hängiven till denna sim att jag fortsätter att spela. I hopp om att hon ska styra upp sig. Hon har dessutom en kass butler som mest chillar i poolen på dagen och dricker drinkar. Jag var tvungen att anlita städhjälp för att få hyfsat rent hem så en stor del av min tid går också till att beordra honom att jobba. Vi får se hur det fortsätter.

Och så sitter jag, 17 år senare och beundras över detta spel där jag kan fly från verkligheten en sekund eller några timmar…

The little drummer boy.









Idag är det 1:a advent 2017 och julen närmar sig sakta. Precis som vi så började alla grannar sätta upp sina stjärnor och utomhusljus ordentligt igår och i varje fönster syns julen. Otroligt vackert och även om man är dyster eller ledsen så blir man lite gladare. Jag har alltid älskat julen. Jag och pappa pyntande hans hus och placerade ut tomtarna när jag var yngre. Jag gjorde även varsin julstrumpa till mig, pappa och Tobbe. Jag ska behålla min och pappas och tänkte att Niclas får använda pappas. Traditionellt så var det mitt jobb att fylla strumporna med en tidning var och godis. I år har jag även ordnat en strumpa till Alex och Wilma och Stella. De saknar dock namn på strumporna så jag funderar på om jag ska vara ambitiös och virka dit det eller om jag ska skriva som jag gjort på min och pappas strumpa. Men jag har lite tid att fundera. Om jag ska virka så behöver jag plocka fram farmors gamla sylåda som ligger i garaget, också ett fynd från pappas garage när vi tömde. Jättefint gammalt skrin fullt med syssaker.

Det gjorde som ni förstår obeskrivligt ont att gå igenom pappas julsaker och känna doften från hans hem. Han är verkligen jättesaknad. Medans jag försöker acceptera att han är borta så känns det så fel och orättvist att just min pappa ska dö plötsligt i sitt hem och jag får inte ens veta varför. Jag finner lite tröst i att pappa är död och vet inte vad han missar, för det är det värsta att han dog så ung och precis när det händer så mycket bra i våra liv. Men det är nog värst för oss som fortsätter leva utan honom och inte tror på himlen eller liknande. Vilket jag inte gör. Ja, det värsta är att fler kommer dö förr eller senare. Kanske är det så att detta blir värre iom att det var så oväntat och är första viktiga personen för mig som går bort. Men jag blir påmind om att livet är tillfälligt och kan ta slut när som helst.

Det som är positivt om jag ändå ska försöka avsluta denna bloggen med det innan jag pysslar vidare så är det att vi alla lever lite extra (jag och mina syskon). Vi unnar oss lite mer av vårat arv. Lever hälsosammare samtidigt som vi lägger energi på kvalitet över kvantitet, ett bra exempel är alla lyxiga ölsorter jag beställt hem. Men Tobbe har börjat motionera mycket mer och äter hälsosamt och köpte sitt första hem. Millus köper fina saker till sina barn och sig själv samt har slutat röka och skaffat ett gymkort. Och ni vet ju redan allt som jag håller på med. Jag försöker leva med insikten om att jag kan dö när som helst. Men också kan jag leva tills jag är 100. Och någonstans måste man balansera i mitten där man roar sig som om det vore ens sista dag, men också måttligt så att man har råd och ork att ligga på sin dödsbädd med munnen full av praliner och polkagrisar och utan några som helst ånger.

1 december 2017.




Jag har fuskat massor och ställt fram både tomtar och ljus. Julen är ju så mysig och vacker och jag längtar jättemycket. Det är visserligen första julen utan pappa, men det är också Alexanders första jul och första julen i vårat hus. Vi får dessutom det hedervärda uppdraget att vara värdar för vår familjejul med familjen. Vi firade tidigare alltid hemma hos pappa. Så jag har mycket att leva upp till denna jul. Inte bara skapa nya traditioner och blanda med de gamla men också att minnas.

Någonstans i garaget har jag en låda med pappas julsaker. Oklart var och därför ska vi ägna helgen åt att bland annat gå igenom sakerna i garaget. Det är ca 30 flyttkartonger där plus en massa möbler osv. Det är i princip omöjligt att ta sig in just nu. Så det är absolut på tiden. Jag hittar alltid saker jag blir glad åt från pappas hem när jag är där dessutom så det brukar kännas ganska bra.

Jag är lite förkyld fortfarande och hade svårt att sova eftersom jag hade ont i magen så jag är ganska trött. En stilla och mysig hemmafredag är perfekt. Alexander mår bra och han har umgåtts med sin farmor igår. Han är en så glad bebis för det mesta. Han största nöjen just nu är att ligga naken och bli insmord samt när man sjunger för honom. Han lägger ibland lite energi och försöker sjunga med men annars tittar han bara och ler. Han är så underbar, den lilla mannen i mitt liv.