Posts Categorized: ME MYSELF AND I

Me and things surrounding my life.

Running to stand still.

Jag har insett hur lite tid jag på senare tillbringar vid datorn. Och mestadels vid the Sims 4. Jag har ju ett enormt hus, en familj och en massa djur. Jag har kört i 3 generationer nu av samma familj och samtliga av deras förfäder ligger begravda i tomten och spökar frekvent. Ni förstår ju säkert varför man fastnar? 🙂

Men sen så har jag alla mina saker och samlande. Mina växter som stormtrivs i växthuset. Jag har ju också köpt 2 växtlampor som jag har placerat över några pelargonier i biblioteket. Och där som jag nog nämnt står det också fotografier på mig som barn med farfar, pappa och den fagra damen i svartvitt är min farfars mor. Ingen vet däremot vem som var hans fader, hon var också mentalt sjuk och hade sina turer till Beckis brukade pappa berätta. Men hon dog givetvis innan jag föddes men jag är uppvuxen med alla gamla historier om galna farmor, Eva Margareta och är än idag fascinerad över hennes personlighet, integritet och stiliga porträtt. Och vi består bitvis av samma DNA dessutom. Jag är dock egentligen inte så intresserad av att släktforska eller så. Jag frågar däremot en del om sakerna jag har fått ärva, dess bakgrund och får höra många anekdoter som jag delar vidare.

Idag är det lördag och jag får äta “normalt” och behöver inte banta. Samma sak gäller fredagar och jag gör ju undantag om jag känner att vill eller måste. Men annars är det 4 shakes om dagen som gäller. Inget socker alls. Jag dricker dock gärna Ramlösa och Pepsi max. Men det funkar ju om man kör mitt vis. Det är de faktiska kalorierna jag bryr mig om, så vill man äta gurkor eller något som har typ mindre än 40 kcal så skulle jag satsa. Jag vräkte i mig några spenatblad tidigare i veckan. Det är sånt som händer.

Men nu när jag tänker på hur mycket jag ska banta för att ens bli “normal” igen och gärna minus 5-3 kilo. Men det vore extremt. Jag tycker typ 60 kilo är rimligt, och hoppas på att nå detta till juni. Då kan jag gå ut och bada i poolen utan att skämmas. Inte för att någon lär se mig, vi har en stor och buskig häck som skymmer mot gatan nämligen. Och med det menar jag alltså ett sånt växtbuskage som agerar stängsel och tomtavgränsning så det inte råder några oklarheter.

Jag har typ kört min diet nu i snart 3 veckor. Första två veckorna brukar jag vara stenhård med kalorier men sen halkar man dit på typ en gratis smörgås i borgargruppmötet. Typiskt att en nygjord ost och skinkbaguette med en massa paprika kan vara så lockande. Jag tog två, för jag hade bara ätit 2 shakes, det är jättelite klockan 18:00 om man hållit igång hela dagen. Vi var ju och kampanjade innan och en massa andra aktiviteter hela dagen. Jag lever ju av och till ett relativt hektiskt liv. Sen vissa dagar, som denna helg har jag nästan inte gjort något alls. Eller jo, jag passar mammas hund Musse just nu. Han trivs ganska bra med mina tjejer och att få ligga och sova på kuddar. Igår sov han på min huvudkudde. Vi får se ikväll, han är sur på mig för att jag passade på att klippa hans klor och så vidare. Men jag är van eftersom mina hundar också stundvis hatar mig när jag har klippt deras klor.

Jag har sett vanvårdade hundar som lever på gatan många gånger i mina resor, värst var nog Bukarest där de bodde i små gäng mitt i staden och kunde gå till attack. och efter den synen blev jag väldigt bestämd med mina hundars vård. De måste bada 1 gång i månaden och jag brukar klippa klorna i samband men det beror så klart på årstid och omständigheter. De springer inte så mycket på asfalt och gräver sällan så de behöver klippas oftare. Förresten, när jag var i Bukarest så blev jag lite rädd när jag och mina kollegor skulle gå till Hard Rock Café och äta middag på grund av alla vilda hundar och trasiga gatulampor. Det var kaos i Bukarest och vi var ändå i de finare delarna. Men Hard rock café var väldigt fint och nyöppnat. De hade till och med självspolande toaletter, något jag borde skaffa hem eftersom vår toalett på nedervåning är trasig och man måste göra en liten manöver och tömma hela tanken. Ett jävla vattensslös tycker jag. Så jag får gå upp på toaletten alternativt inte spola efter varje besök. Förutom om det inte känns nödvändigt naturligtvis. Så det blir ju en massa bekymmer. Samma sak hände i vårat förra hem. Märkligt.

Nu är klockan snart 22 och jag ska börja planera för att gå och lägga mig. Jag är jättetrött och tänkte krypa ner med någon film, serie eller dokumentär. Det som känns intressant. Jag har verkligen hållit igång idag. Men jag har druckit 2 stycken folköl och ätit kanelbullar. Jättekonstig kombo, men mina färdigrätter var slut när jag blev vrålhungrig och Niclas gryta skulle ta så lång tid. Så istället för att göra det vettiga valet och ta en knäckemacka så mulade jag i mig 5 stycken tinade kanelbullar. De första blev lite torra efter mitt brutala micrande så de 3 senare blev perfekta som fått småtina lite innan. Ett litet “husmors tips” så här i moderna världen. Jag älskar för övrigt mina äldre böcker jag köpt på Tradera där en del handlar om både matlagning, läkekonst, barnuppfostran och annat. Sen att köpa gamla böcker på Tradera eller loppis är så pass billigt att man får mycket för sina pengar. Hm, ja det kan ju bli så att jag lägger mig strax och slår på Tvn men ändå letar nya saker på Tradera.

Eftersom våren närmar sig är jag egentligen lite sugen på att få in lite nya växter. En del har så klart inte klarat vintern, för mycket vatten/drag eller liknande. Men de klarar sig bättre med sin värmelampa. Sen på vintern samlar de så mycket damm att de får svårt att ta in syre. Så det är viktigt har jag läst. Men man behöver inte vara lika ambitiös som jag kan vara i perioder med mina växter. En kaktus är antagligen den bästa växten, de kan man glömma i månader och de överlever oavsett damm. Men jag gissar att deras taggar kan skydda dem delvis mot dammet också. Men har ingen aning. Jag duschar i alla fall mina kaktusar väldigt sällan. Så, god natt. Hoppas ni får en trevlig söndag. Låten överst är för övrigt min absoluta favorit med U2, “Running to stand still” som jag delvis kan relatera en del till.

Don’t compromise yourself…

…You’re all you’ve got.

Ni som träffat mig i person, har ni tänkt på att jag har ganska högt hårfäste? Det är en av de många saker jag ärvt från min pappa. Det är också något som plågat mig av och till under hela mitt liv. Inte bara som komplex men också att jag blev väldigt mobbad som barn för mitt utseénde. Jag skojade tidigare om att jag var den fula ankungen, men min pappa kallade mig för en liten svan med min långa hals som jag stack upp från spjälsängen. Alexander är också en liten svan, en liten knubbig söt svan.

Men i alla fall, före fåfängans tid då neandertalarna tros ha blandat sig med homo sapiens så finns det forskare som tror att de valde bort intelligens mot skönhet. Ni har ju garanterat sett hur man tror att neandertalarna ser ut? Och sen vet ni nog redan hur vi människor kan se ut? Vi finns i alla former, storlekar, färg och temperament. Det finns olika teorier om att vi har olika mängder av arvsanlag från våra förfäder i oss. Jag skulle t.ex. i teorin kunna vara närmare besläktad neandertalaren än ni? Eller precis tvärtom. Men det råder också en del teorier som visar på att Homo sapiens idaltu istället är vår närmsta släkting.


Vet ni vad jag gjorde de åren då mobbarna var på mig som mest? Jag gömde mig i biblioteket, för där fanns inga stökiga ungar. Egentligen typ ingen alls under lunchrasterna och jag började bli stammis då jag stukade min fot i 8:an. Det var jättelångt till matsalen i högstadiet på Hallonbergskolan och jag orkade bara ta mig dit en endaste gång under mina 3 veckor på kryckor. Det var bara jobbigt att hoppa till bussen för mig, men jag fick väldigt vältränade armar. En dag satt jag i bibloteket och läste om ämnen som är relaterat till det jag pratat om ovan. Människans ursprung. Jag satt faktiskt nära entrén och några taskiga killar såg mig utifrån och rusade in och tog mina kryckor och stack. Så får man inte göra sa en bibliotekarie men hon var nog rädd för killgänget och gjorde inget mer. Vad ska jag göra nu? Frågade jag, hon svarade att de kommer nog tillbaka. Ungefär en timme senare kom en lärare ner med mina kryckor som eleven hoppat in på hans lektion med. Killen som stal kryckorna hade sagt att han tog kryckorna från den vanskapta tjejen i biblioteket. Det vill säga jag.

Jag fick skäll för att jag missade min lektion och försökte förklara mig. Sluta hitta på ursäkter Petra, det är bara några veckor till sommarlovet och du kan faktiskt anstränga dig lite. Ja, men jag har det svårt med kryckorna och hissen svarade jag. Hallonbergsskolan var enorm med långa korridorer och trappor. Och så fort jag var bland elever så kunde dåliga situationer uppstå. Bäst var att hoppa runt när alla elever gått in på lektioner så jag fick vara ifred. Men då kom jag alltid för sent. Det som också hände den sommaren 1997 var att jag upptäckte hur lätt det kunde vara att avstå från saker när man inte orkar. Mat, umgänge och sötsaker.

Jag var ganska knubbig på den tiden, och det var det värsta trots allt. Att jag behövde höra, förutom att jag enligt mobbarna såg ut som en av utomjordingarna i Mars Attack så var det också att jag var ett jävla fetto. När några killar kastade sten på mig och tennisbollar så sa det att det var omöjligt att missa. En sten träffade mig på kinden en dag och jag fick springa på toaletten istället för att åka hem. Jag skulle ha sällskap på bussen av mina kompisar men de åkte hem utan mig och jag blev kvar på toaletten tills jag var säker på att skolan var tömd. Det blev inget stort märke i ansiktet men det gjorde ont och kinderna var röda. Mina ögon var också röda av allt gråt och när jag kom hem gick jag direkt in på toaletten och la mig i badet. Det är också en fristad för mig även idag. Jag letade bland mammas gamla smink och la över ett lager av någon cremefärgad massa. Jag hade inte börjat sminka mig än på den tiden. Kanske var det problemet? Eller hela jag. Jag funderade länge på vad det var som bestämde vem som blir mobbad och inte? Är det vår fåfänga, eller den animaliska instinkten där man måste trampa på andra för att visa sina styrka. Så som vargar beter sig i det vilda, men också även hundar.

Men jag skrev inte det jag precis skrev för att få något medlidande och vill inte att någon ska “tycka synd om mig”. För frågan jag ställde mig då, hur hade livet varit som poppis i högstadiet kontra utfryst och retad så ångrar jag idag inget. Jag är fullkomligt ointresserad av hur andra klär sig eller ser ut när det kommer till normer. Jag vet, att vara sig själv till fullo är inte bara befriande utan också ibland en börda. Kanske låtsas man vara någon annan än den man vill vara i flera år för att rätta sig till andra. Bäst vore kanske om man möter en kompromiss. Jag känner mig utdömd sedan länge tillbaka och har nästan slutat bry mig. Vet ni vad som är värre än inga vänner? Dåliga, taskiga och vänner som trycker ner dig.

Nu har jag inga sådana kvar idag tack och lov så det var inte det jag menade. Men jag har haft många som klagat på min livsstil, allt mitt shoppande, matvanor, you name it. Jag brukar tänka efter innan jag ska ge någon en pik eller kritik, hur kommer det jag vill säga att tas emot? Och där gör man ett val baserat på två faktorer; relation och hur pass känslig personen är. Exempel: en kollega och vän till mig sa när jag skjutsade hem honom från jobbet, Petra jag är inte attraherad av dig för du är inte speciellt feminin. Jag gillar stilettklackar och tajta klänningar. Ok, svarar jag utan något mer. Jag kunde sagt, jag gillar inte din typ av män heller och är inte attraherad av dig. Men det hade faktiskt sårat den här personen mer än vad hans kommentar sårade mig. Så han fick fortsätta pladdra om hans tidigare dejter medans jag fokuserade på bilvägen framför mig. Jag är trots allt den jag är, som Janis Joplin säger: “Don’t compromise yourself. You’re all you’ve got…”



4 dagar, 5 bilder.

Jag glömmer lätt bort min blogg när jag har mycket på gång. Typ hela helgen har varit fullt upp med att packa upp lådor och så vidare. I fredags var jag hos ortopedin och kollade handen, sen folktandvården på BVC, handla, sen veterinären med Hasse. Sen städa, leka med Alex, äta och sova. More or less. I lördags hade vi årsmöte tidigt på Lindö golf. Mycket intressanta ämnen av vår talare Irene Svenonius från Landstinget. Det finns stora planer för både vården och kommunala medel så alla ska få en chans att kunna pendla in till staden. Sen hade vi konstituerande möte direkt efter och jag är nu en ny Styrelseledamot. Mer om mitt uppdrag åt styrelsen får jag prata om sen. Men massa skoj och ett stort mediafokus och evenemang kommer bli lite min grej. Jättekul verkligen. Sen fick jag så klart träffa resten. Vi har alla ett spännande valår att se fram emot och är ivriga att börja.

Till slut fixade jag in det lila i håret med Freddes hjälp. Blev jättefint tyckte jag. Jag gillar min lilla färgavvikelse även om folk kan tycka att jag är fjortis eller punkare. Men jag gillar bara att ha lite färg, det blir jättesnyggt till lockar och min hårlängd. Plus att jag kan byta färgen av och till utan att bekymra mig så mycket om hur hårkvalitén blir på en sån liten yta av håret.

När jag städar och packar upp saker så hittar jag alltid en massa minnen, praktiska saker och annat. Men också en del att sälja på min vårloppis jag ska ha i garaget. Vet inte riktigt när jag kommer vilja ha en loppis än. Så jag får försöka kolla kalendern och uppdatera den samtidigt. Det är massor som ska in faktiskt som jag inte hunnit skriva in. Kan man anställa en sekreterare typ? Det känns som om jag skulle behöva en just nu. Men jag har så klart hjälp med allt städande och så. Men jag borrade faktiskt själv idag. I tvättstugan där det inte är så noga och en korg skulle upp på väggen. Sen när jag organiserat lite mer så ska jag börja fota så ni får se mina kreativa och annorlunda idéer som mestadels har sitt ursptång från allt mitt Pinterest… Om ni följer länken så kommer ni till min egna kaotiska Pinterest som jag också borde sortera. Det känns som om jag tillfälligt lider av någon lätt OCD ibland. Men jag hatar verkligen oreda bland saker och är alltid för lat för att leta efter saker. Då är det bättre att ha ordning och spara in tiden senare. Så tänker i alla fall jag. Nu ska jag övervaka borrandet i vardagsrummet. Känns bra att man kan borra när man vill utan att störa grannar.


Purple rain.

Hej, jag har haft lite dåligt samvete över att jag inte bloggat något på några dagar. Det har varit en himla massa paketleveranser, Alex har varit sur och sovit dåligt, min hand gör ont och diverse. Men jag har gått ner 5kg iaf på redan första veckan med nutrishake. Det är dock inte speciellt pålitligt utan är mycket vätskor och så. Men nu är det bara att fortsätta jobba bort de sista 10 kg innan jag nöjer mig. Vi ska dock resa lite till våren och då tar man ju en paus. Banta och plåga mig själv gör jag bara måndag – torsdag och kanske söndag. Det blir alltid lite vad som passar sig. Men för mig är det enkelt som är både lat och inte speciellt matglad. (Det är godis och chips samt öl som bidrar till mina kärlekshandtag).

Jag leker ju en del med mitt hår just nu. Jag vill vara isblond och efter mycket om och en hel del pengar och experiment så är det äntligen så. Men så tittade jag tidigare på en serie som heter Sense 8 på Netflix. Och där finns en jättesnygg tjej som är isblond med en blå hårslinga och det är såå snyggt… Men jag ser ju inte ut som henne riktigt. Men jag gillar håret och tänkte försöka ha en liten färgslinga på vänster sida där jag har som tjockast hår.


Men nu ska jag försöka få in lite lila i håret. Jag har redan kört i en ljuslila “washout” och resultatet blev lite lila, lite blå och smårosa nästan som en enhörning varit där och slickat i håret. Eller hur de gör regnbågar. Men jag ska ösa i lite mer lila i helgen tror jag. Pröva en mörkare ton som heter plum. De tvättas dock ganska snabbt ur så blir nog lite som senast att det är bäst i början. Men nu ska jag försöka ta tag i stöket här hemma. Jag har sovit jättelite inatt och kommer nog behöva vila i omgångar idag och sen lägga mig tidigt. Imorgon ska jag på återbesök hos ortopedin och kolla på handen. Det är konstigt att det gör så ont ibland fortfarande och att delvis känseln är borta igen. Så vi får se vad kirurgen säger. Visst är det härligt att det är torsdag redan? Imorgon får jag äta något smaskigt och ta en liten öl kanske. Eller ett najs glas vin kanske till och med. Men något ska jag unna mig på eftermiddagen efter jag och Hasse varit hos veterinären och vaccinerat honom. Well earned! 🙂

Söndag och Smartasaker.

Shit. Jag har haft en sån ångest över att jag låtit mitt senaste inlägg före idag ligga uppe som senaste. Det var ju väldigt deppigt, och kanske tror folk att jag alltid går runt och är ledsen. Det är inte riktigt så. Jag är mest ledsen i samband med händelser. Så de senaste dagar nu har jag varit på topphumör och ordnat fint här hemma. Jag har skaffat en korg till alla mina småsaker så jag ska slippa bära runt på allt i händer och fickor. Man behöver ju ha massa saker med sig runt i huset; vattenflaska, sax, mobiltelefon, babymonitor, tofsar, hårborste, tuggummi och en himla massa andra småsaker. Jag köpte min grymma vedkorg från Jula för 199:-. Jag tror nog jag ska köpa minst en till som jag kan ha typ trädgårdsredskap i eller något. Jag känner mig ju nästan lika påhittig och kreativ som Ernst. Med en liten hint av Ivan Pavlov där jag traskar runt i mina Crocs, min trapper-hat, min korg med en visselpippa på ett snöre. Jag visslar ofta in hundarna när de springer och skäller så vet de att de får godis (en hundgodispåse finns naturligtvis i korgen). Men Stella är extremt opålitlig och speciellt nu när hon snart börjar löpa. Hon ska ut och busa med varje hund som passerar. Speciellt förtjust är hon i grannens storpudel som är en hane.

Hasse stormtrivs här hemma tror vi. Tidigt i morse kom han upp till sängen och väckte oss för att han ville ha mat. Så Niclas klev upp och gav honom mat. Sen kom han tillbaka och gosade men började busa med mitt hår och klorna. Inte den trevligaste uppvakningen. Men han är en kattunge får man komma ihåg trots han storlek. Vi har ju fått frågan om han verkligen är en kattunge? Jo, han fyller 4 månader om 10 dagar och är typ större än Stella. Han är så nyfiken på att få gå ut och fick vara med på balkongen på övervåningen när jag pysslade med mina växter. Jag ska ha en liten kompost på balkongen som blir lite mer växtrester, jord och kaffesumparna. Så får vi se hur det går.

Nu är vår “foajé” i stort sett färdig. Vi fick skåpet av grannarna i utbyte mot pappas gamla träningscykel. Jag pallar inte cykla mig smal, det gör ju så jävla ont i röven. Sen håller jag på med min diet. Jag körde faktiskt enbart skakes mån – torsdag och på fredag och lördag får jag äta lite som jag vill och dricka alkohol om jag vill. De andra dagarna är det småkalorier som räcker. Det är en ganska kämpig diet om man inte är bra på att vara bestämd. Men jag är så himla lat så jag orkar ändå aldrig laga någon mat eller träna. Så jag måste liksom nästan självsvälta mig själv av och till. Jag är världens jojobantare egentligen. Hälften av tiden så bryr jag mig och sedan inte. Klassiskt under alla högtider så blir jag smalare till sommaren, börjar dricka massa öl och äta ute, bantar till hösten fram tills jul då det blir en jäkla massa godis, mat och åter alkohol.

Men jag sköter mig hyfsat väl annars och stoppar i mig en drös med vitaminer. Vilket påminner mig om att min D-vitamin är slut och jag ska ta och köpa nytt. Jag ska dock köpa en till växtlampa från Smartasaker till mina växter. Jag har en som jag satte upp idag ovanför en ampel som jag köpt. Men för mig är det typ alltid dyrt när jag handlar hos Smartasaker eftersom jag hittar så mycket bra saker att köpa. Så, jag får försöka besinna mig lite. Men några bra saker har jag spanat ut. Så det blir kul.

Lite bilder nedan från de två senaste dagarna. Och ni ser min pappas och före honom farfars, gamla skrivbord. Det är jättefint och jag minns hur farfar satt vid det och löste sina korsord. De runda märkena bör komma från askkoppen som alltid stod där. Jag sa alltid till pappa att det vill jag ha när du dör. Ja, sa han men de är lite slitet. Men möbler är på sätt och vis som vi människor med våra bristningar och rynkor. Har man levt till fullo så tillkommer det spår, och detta skrivbordet har sett mycket. Jag ska försöka putsa upp det någon dag men vill inte förstöra träet mer så får läsa på lite först. Skulle vara spännande att hitta något tillverkningsår och där brukar tassarna/benen hjälpa till har jag läst tidigare i min auktionshandbok. Kanske ska jag plocka fram den igen och läsa lite innan läggdags. Men jag ska köpa klart, kolla på Aktuellt och spela the Sims 4. Jag har så jäkla kul i mitt spel med all drama jag skapar. Just nu har jag typ världens “Greys Anathomy” på gång med mitt sjukhus där jag är sjukhuschef. Så mycket romanser och några patienter måste man ju bota. Så det är kul och jag har en kopp brännässelte. Vilket påminner mig om att jag ska köpa mer när jag köper D-vitamin. Oh lord, jag behöver en post-it eller något.

Ska nya röster sjunga.

Idag är en väldigt jobbig dag på många vis. Mäklaren som säljer pappas hus ringde igår och berättade att banken inte vill betala pengarna till oss arvstagare utan till dödsboets konto. Det är avslutat envisades jag eftersom vi hade arvskifte i september eller om det till och med var augusti. Jag minns dåligt. Men det finns inga konton, ingen juridisk person kvar. Pappa har varit död i snart 7 månader och idag sker tillträdet från köparna till hans hus. Det är väldigt mixade känslor och tankar. Vi flyttade in i december 2001 strax innan jul, jag var bara 17 år.

Jag vaknade ledsen och nedstämd. Hur ska detta gå. Men mäklaren återkopplade snabbt på morgonen att han löst problemet och pratat med deras jurister och banken. Pengarna är faktiskt våra och ska tillfalla oss direkt. Det hjälper oss mycket. Vi ligger alla ute med kostnader och frågor. Vi måste ju deklarera åt pappa själva eller med hjälp. Det är inte så lätt att redovisa hans eget bolag samt vinster och förluster. Det här är liksom inte en kunskap man sitter på. Det är jättekrångligt och alla avdrag vi kan göra men också inte. Så vi kommer nog ta in ett proffs till detta. Antagligen spar/tjänar man i längden på det tror jag.

Jag började skriva ett blogginlägg igår men slängde det. Jag var ledsen men försökte skriva som om jag inte var det och det kändes fel. Jag har fortfarande kvar domningar i vänster hand men det är bättre. Men den passiva känseln samt operationsområdet i handen gör ont. Jag kanske rör handen för lite, eller rentutav för mycket. Höger hand gick det mycket bättre med, men jag är ju också högerhänt. Därför försöker jag utöva så mycket tvåhandsövningar som det går. Där ligger min gitarr på topplistan och jag börjar känna mig mer trygg. Men det är långt kvar tills jag känner mig nöjd. Men det är en typ av övning som man aldrig kan vara “för bra” på och även proffsen behöver vidareutveckla sig.

Idag kom min nya gitarr, en vit Ortega R121-7/8 WH som alltså har nylonsträngar. Jag började ju med stålsträngar vilket kan vara lite svårare. Men samtidigt så är känslan och ljudet olika. Så jag ville framförallt åt en 7/8 som innebär att den har en kortare hals och är anpassad för personer med mindre händer. Väldigt poppis hos kvinnor och barn. Jag är jättenöjd med min 3/4 som också är lätt som en fjäder. Men jag vill ha ett bättre mellanrum och öva på arpeggio. Då är en storlek större att föredra. Det är dock så att de bästa gitarrerna inom kategorin är av nylonsträngar som jag är ovan med. Niclas har en nylongitarr som jag testat. Det låter faktiskt annorlunda och i min mening ibland bättre till de svenska soundet på låtar. Så jag tänkte att jag köper en egen till mig själv och letade som vanligt efter en svart. Det fanns enbart konjak/mahogny -bruna och de är enligt mig lite trista. Så jag letade efter något annorlunda i den akustiska kategorin. Och där såg jag den vita ståtliga nylongitarren. Ja, det blir väl dig då. Idag 2 dagar efter min beställning så dök paketet från Thomann upp vid dörren.

Allt kom visserligen inte med, men gitarren var med. Så, så fort jag slutat vara så ledsen ska jag stämma och pröva på. Den är jättevacker och jag funderar på om jag ska pryda den med några coola stickers. Vet dock inte hur det blir. Jag gillar ju the Who, men tror kanske att denna guran ska vara lite proggig som pappa. Vet inte varför det känns lämpligt. Jag har ju redan fått 2 gitarrer av pappa som jag började med men inte är spelbara idag av olika anledningar. Så jag spelar nästan uteslutande på min 3/4 svarta som jag fick av Niclas, och den är grymt bra. Men stämmer om sig för ofta. Så nya strängar, och en alternativ gitarr. Det blir lite själavård av det hela.

Jag ska rå om mina växter idag och fixa lite med sonoset. Har köpt ett par nya högtalare och vill försöka få jämnt med musik här hemma. Det är en konst med 7 rum, kök och 2 toaletter. Jag tycker ju det är najs med musik när man duschar/badar eller sminkar sig. Så de finns lite här och där. Men inte överallt.

Vet ni vad som är det jobbigaste med sorgen? Det är att den har ingen fysisk plats. Det gör ont, men man vet inte varifrån det kommer… Efter de sista skrivna raderna innan så ringde mamma och vi pratade om allt. Jag grät lite. Men jag vill inte gråta så mycket så mamma blir ledsen. Men jag har varit dyster hela dagen. Vad kommer hända nu? Hur mycket måste vi betala i skatt? Hur deklarerar man åt en död person? Hur drar vi av alla avdrag och vem sitter på papperna som bekräftar allt. Idag är det fredag, och jag ska försöka gaska upp mig. Se åt de bra sakerna och min gitarr och min fina familj. De finns ju fortfarande kvar.

I am on a shaky diet. :)

Just nu går jag bitvis i hälsans tecken och äter ingen fast föda utan utgår från Nutrishakes 4 stycken om dagen. Mitt slutmål är 15 kilo före sommaren. Men man orkar inte leva varje dag på shakes, så förra gången jag körde samma diet (och gick ner 10kg) så lät jag mig unnas på fredag och lördag. Sen får man äta fil och typ frusna bär och sådant. Jag sitter just nu och dricker ett glas sockerfri Redbull eftersom jag skippade kaffet idag. Jag har hällt upp Redbullen med is och frysta blåbär (liten näve) och tar det som en alkoholfri smaskig drink. Man får unna sig när man lever på snålkost. Jag är rätt duktig på att jojjobanta och har gjort det i större delen av mitt vuxna liv. Men jag gör det med rimliga mål numera och inte extremt som när jag var ugn. Då blev jag nästan ett skelett efter mina komplex. Jag har fortfarande svåra komplex över mina lår. Jag vet att det ska vara snyggt med en fawt ass och rundade ben men jag känner mig inte snygg. Jag brukar ändå vara ganska bra på att ta emot komplimanger trots mina komplex. Är man alltid otacksam så slutar de man möter med att erbjuda komplimanger. Så säg alltid bara tack, det var snällt sagt.

Det kan man göra emot negativa åsikter med. Det var en kille på en krog i Jakobsberg som jag inte minns namnet på. Det var under en pubrunda där de hyrt buss och vi var nog ett hundratal som åkte till olika krogar i Stockholm. Så man betalade ju för både resan och för att få dricka så mycket öl man vill i bussen. Men i alla fall så snackade jag mycket med en kille där som klippte cigaretter av mig ute på parkeringen. Jag visste redan vem han var faktiskt och vi började snacka lite om hans förflutna. Vi hade trevliga diskussioner. Sen på “klubben” i Jakobsberg så sitter vi i en soffgrupp och chillar. “Du har jävligt feta lår säger han”. Tack, det var snällt sagt. Alltså du borde typ ha en längre kjol och så. Ja, sa jag och mina strumpbyxor vittnar om att jag borde köpa en större storlek. Han fortsatte, ja typ 10 kilo kan du nog tappa. Han själv jobbade inom militären. Men hur ser du på dig själv frågade jag? Du har ju en 20-20 pannor till överst. Det kan man inte mörka med en lång kjol sa jag. Nej sa han, några kilo har jag lagt på mig med allt det tragiska som hänt. Jo sa jag, det förstår man. Det rörde sig om en familjemedlems bortgång. Så jag förstår, speciellt idag när jag sitter på 15 kilo mer än jag borde för min längd. Sorgen sätter sina spår. Han sa dock avslutningen att, men du är faktiskt snygg ändå. Tack, det var snällt sagt.

Nej jag kom att tänka på femfinger-meditation som bilden nederst visar. Jag lärde mig detta för att lära mig uppskatta mina egna insatser, relationer och få en najs avslappnad känsla från min KBT-psykolog. Det funkar ganska bra om man ser till att ha det tyst och lugnt. Jag är alldeles för i gasen idag för att försöka meditera. Jag städar, sorterar och packar upp saker som vanligt. Sen har vi hjälp här i veckan med att få upp lampor. gardiner och diverse småsaker som står ogjort. Det blir grymt bra och fint här hemma. Alex mår också bra, men jag gör väldigt lite med honom känner jag eftersom jag inte får lyfta honom. Det är lite jobbigt så klart. Min kropp börjar dessutom ställa sig åter efter att amningen upphört. Det blev tvunget efter operationen att sluta och gå över till ersättning. Så om ni inte visste det så påminner fasen som ammande lite likt klimakteriet. Så nu börjar min kropp försöka gå tillbaka till normalt igen. Jag har inte tappat så mycket hår egentligen trots att jag misshandlar det så med färg och annat. Men jag tar en jävla massa vitaminer mot allt möjligt. Också varför jag inte kände mig trygg till slut att amma. Det är ändå oklart vad som går vidare och jag måste må bra också. Men jag ammade åtminstone 4,5 månad nästan. Det kändes som den viktigaste tiden ändå om man får välja. Nu är han förhoppningsvis mer redo för baciller och annat själv.

Han väger fasen 7,5 kilo nu den lilla knubbisen. Han suger i sig en jävla massa ersättning. Så han börjar gå lite över normalkurvan men inget alarmerande. Nu ska han ju börja krypa eller sitta strax kanske och då rasar babyhullet nog av. Han är så söt när han försöker ta sig fram med olika metoder. Han kan bli jättearg och frustrerad men det är ändå rekommenderat att låta de fortsätta i cirka 15 minuter. Så länge de inte storgråter och är extremt ledsna. Det är lite så ibland när vi lägger honom i sin säng att han kan vara lite kinkig. Han är ju så trött men vill inte sova. Så blir han lätt obekväm på rygg och måste snurra runt. Ibland fastnar han lite eftersom spjälskyddet åker ner när han stökar runt. Jättejobbigt tycker han. Så jag försöker hitta någon provisorisk lösning. Antagligen ska vi dra ut sängen strax och då måste den in i hans sovrum för att rymmas. Men jag vet inte om han ska börja sova i eget rum än faktiskt. Det får vi läsa och se över när det borde vara dags. Men någon dag. 🙂

Nej nu ska jag äta en shake till middag. Min tredje för dagen och näst sista mål. Den sista tar jag en timme innan sänggående med ett glas vatten och citron. Ibland tar jag varmt citronvatten som är jättegott. Gör susen för alla sötsug och konstiga cravings. Man kan ju ösa i lite fryst frukt i vattnet med som är extremt nyttigt med alla antioxidanter bevarade från frysningen. Fryst frukt sägs innehålla mer nyttoämnen är färsk eftersom den bevarats så snabbt. Färsk frukt har säkerligen bekämpats, sprutats ner och sedan vattnat så diverse ämnen smiter ner i fruktköttet. Men det är bara min teori baserat på lite diffusa Flashback-läsningar. Flashback ska man glo igenom med måtta har jag märkt. Annars blir man ju extremt paranoid när det dyker upp diverse teorier. Bland annat om Osmo Vallo som mystiskt avled i samband med ett gripande av polisen i Karlstad 30 maj 1995. Man trampade på Osmo som låg handfängslad på marken och påstods ha gjort aggressiva ljud och rörelser mot polisen. Men han slutade röra sig när man stampade och hoppade på hans rygg. Han var plötsligt död och vid rättsmedicinsk utredning med obducering som man lät göra 3 gånger på Osmos kropp varav kroppen förvarades i en sån likkyllåda medans Osmos mamma slogs för hans rättvisa så hittade man ingen klar orsak till dödsfallet och till slut avslutade Rättsmedicinalverket hans fall.

Men nu fastnade jag längre än jag tänkt och avslutar med min meme som jag skojade fram när jag letade roliga saker på Pinterest. Hehe, så ser jag typ ut när jag försöker meditera. Ska pröva Charlies stil senare…




Mitt hjärtas fågel.

Måndag och veckan börjar relativt bra. Jag har en liten lista med uppgifter så som boka handledarkurs och beställa hem från mathem. Men sen vet jag att jag borde ordna en del andra saker. På fredag blir vi av med pappas hus och jag hittade pappas gamla huspärm i hans skrivbord som jag gått igenom. Jag hittade massa gamla ritningar och instruktioner på oljepannan så jag sorterade bara bort det inaktuella och ska lämna över pärmen till de nya ägarna. Vi har ju ingen användning för den längre och jag hade själv uppskattat en liknande pärm över mitt hus. Vi har kanske någon nånstans bland alla papper tidigare ägare lämnar. Jag har en hög i en hurts med manualer och diverse papper. Jag är inte helt olik min pappa när det kommer till spara saker.

Idag när jag slog på låten ovan så såg jag att Alex började försöka krypa. Jag har läst att de kryper bäst nakna så jag plockade av kläder och blöjan och la fram en handduk som jag fick med mig från pappa när jag flyttade till Sundbyberg. Sen har jag haft den kvar för den är fortfarande bra. Så Alex fick ligga naken på den i sitt babygym och vi lockade honom med hans krokodil. Han försöker ju lite åla och göra små grodkryp men till sist kom han faktiskt fram till sin krokodil och kröp några centimeter. Vet inte om det räknas för alla. För mig betyder det mycket. Han visar stora framsteg nästan varje dag i sin nyfikenhet på saker och sång. Han älskar att prata och lyssna vilket passar mig bra. Vi brukar kolla på nyhetsmorgon och han blir alltid fascinerad av alla människor på skärmen.

Alltså Hasse, min 14 veckors kattunge är typ större än Stella nu och äter upp deras mat. Så jag ger honom massor med färskfoder (fri tillgång till torrfoder) sen häller jag i laktosfri grädde eller mjölk på hans färskportioner. Hur mycket ska egentligen en maine coon -kattunge äta liksom? Såg på Facebook en tjej som undrade samma sak, hon gav sin hane på 2 år som vägde 8 kg, 500gr färskfoder, 100 gr torrfoder och typ någon mushi-boll? Känns ju som massor med mat. Men så klart de ska äta sig mätta oavsett vad det kostar. Jag tycker mest att det blir oklart inför när man köper kattmat hur mycket man skulle köpa. Sen äter han trots all sin mat dessutom upp hundarnas mat. Stella ligger besviken och lurar medans han äter upp hundmaten. Sen verkar Hasse lärt sig att man får godis om man kommer när jag ropar på hundarna. För han ville också ha en leverbit som han först lekte runt med när hundarna tittade på och sedan flippade upp på sin tass och in i munnen. Jag blev jätteimponerad. Han är ju den coolaste katten. Jag ska snart se om han vill gå ut, men väntar nog 1-2 veckor minst eftersom han ska vaccineras en gång till men också bli lite större och mer hemma. Men han verkar stormtrivas här, det är så härligt att se hela djurskaran i en stor varm filt och Wilma försöker hopplöst tvätta alla och även sig själv. Vi har fått pli på hennes hemska andedräkt med hundmunvatten. Ett tips till er med hundar som har dålig andedräkt. 🙂

Jag har planterat en himla massa fröer i mitt miniväxthus idag också så vi får hoppas att de trivs. Jag tog ganska enkla frön som paprika och tomat. Jag har ju en rutin på mina tider för växthusets ljus att det är släckt på dagen då solen lyser upp rummet men inte växthusväxterna eftersom de bor i ett hörn på mitt planteringsbord. Men på natten så är det tänt eftersom det inte finns någon lampa i hörnet eller taket alls på övervåningen än. Så det blir liksom det enda ljuset. Men det blir väldigt mysigt med lite belysning men inte för starkt. Jag insåg då att ett terrarium hade ju varit asgrymt där uppe. Men Niclas är dessvärre inte speciellt för terrariedjur så det blir inget sådant. Jag kunde ju liksom ha en liten majsorm eller något. Det tittade jag på som yngre men köpte aldrig någon. Men som Niclas säger så har jag tillräckligt med prylar och intressen och djur. “Ta hand om alla dammråttor istället”…

Jag ska spara alla dammråttor i ett stort upplyst terrarium i ren protest. Med sand döskallar och en jävla massa dammråttor.


How I met your father. – Part 2

Alltså jag blir ju typ utbränd när jag ska gå igenom min egna Instagram och ska leta gamla foton. Vad mycket saker som händer och jag har periodvis varit ganska aktiv. Extremt dessutom på senare. Men jag postar när jag känner för det. Jag postar ju främst för min egen skull och inte för att få likes liksom. De är väl en bonus så klart att folk uppskattar det man skriver och gör. Men egentligen så bryr jag mig inte så mycket. Det är ju också kul att se vad andra gör. Man ser deras dag, mat, katt eller hund och så klart småbarn. En del är bra bilder bara helt enkelt. Jag gillar allt. Fast egentligen kanske minst bilder på barn om jag ska vara ärlig. Bara mitt eget och barn som jag träffar tycker jag är kul. Men man följer ju ganska många fler än så. Säkert ser de mig på samma vis. En jävla spammer med alla mina saker, barn och djur. Fan, chilla lite va?

Då får man ju helt enkelt unfollow om det ska vara på det viset. Jag har slutat följa ganska så många på Facebook faktiskt. En av dessa skrev alltid så extremt dumma och nedvärderande saker om allt och andra. Man blev alltid sur över hens försök att verka cool… Vem skryter om att man är våldsam typ? I olika bilder, uttryck och diverse. Jag pallade inte mer och istället för att sitta och bli provocerad hela tiden. Då blir man på dåligt humör helt i onödan. En annan jag slutade följa postade så mycket bilder på döda djur och olyckor. Asdeppiga grejer när jag sitter och vill bli glad av söta djurbilder. Det åkte bort till slut och gladare blev jag.

Jag är en sån som lätt påverkas av saker och andra omkring mig kan tolka saker säkert annorlunda från hur de är menade. För vi säger ju inte allt vi menar med våra bilder. Jag har börjat skriva mer ibland för att förklara men är skeptisk till om alla verkligen läser. Man pallar ju inte alltid. Men jag ser till att vara hyfsat påläst innan jag kommenterar något som jag anser provocerande eller dumt där de spelar roll. Typ som att fyrverkerier faktiskt är olagliga och skadliga för miljön. Det har jag tjafsat mycket om på Facebook, och jag vet. Många gillar dessa sattyg och vill fortsätta smälla trots konsekvenserna. Okej, alla har vi ju någon pass antagligen på saker vi gör som vi vet är dåligt.

Anyway, så hoppas jag i denna stund att ni funderar på personer ni borde avfölja som bara skadar eran vardagsmojo eller skapar dåliga vibbar. Vi har säkert alla någon som får oss att känna oss sämre på något vis om det så är träningsbilder, mat eller småbarn så kanske det reflekterar en känsla som man inte önskar sig. Så bort med dessa! Och var var jag nu då? Jag blir psykiskt utmattad och utbränd av att gå igenom min Instagram och blicka tillbaka. Det dyker upp mycket minnen med varje bild. Bra och dåliga. Jag har inte rensat min Instagram någonsin så det är spännande. Jag har mycket bilder överlag som ligger utspritt här och där. Jag gillar ju att fota saker på en novis nivå. Men så när jag plockade upp min Instagram så dök en bild upp från en av mina dejter. Han är inte så aktiv av sig, men han la till mig och har skrivit av och till under 3 år. Ett jävla pucko egentligen. Vi klickade inte heller när vi träffades vilket var förvånande för vi hade så bra kontakt på www.happypancake.com/ och han verkade rätt rolig som person. Jag tycker oftast att humör är en av de viktigaste egenskaperna hos den man ska börja dejta. Och vad som är roligt och inte är alltid lite relativt.

Jag hade dagen innan ätit ett grönt äpple och fått en korsreaktion från min egentliga pollenallergi. Det händer inte speciellt ofta faktiskt och nästan bara med gröna äpplen så jag undviker fortfarande just dessa. Så hörde han av sig på söndagen och ville ses. Det var den 8:e september och bilden nedan visar bland annat utsikten mot Lötsjön där vi satt och fikade på Gröna stugan. Jag drack en starköl och han drack en cola. Sen snackade vi på. Jag hade jobbat hela natten mellan 23-06 och var rätt trött fortfarande. Sen hade jag en skarf runt halsen trots att det var svinvarmt för att täcka mina nässelutslag på halsen. Jag såg inte klok ut egentligen. Men kände att det spelar nog inte så stor roll. Jag ser ju liksom ut sådär ibland.

Och om man inte kan ta mig som jag är och ser ut så är det naturligtvis fel. Men jag vet typ inte vad som var off. Men något var det. Han sa också att det fanns inte det där pirret. Vilket jävla pirr sa jag? Jag fattar inte. Jag brukar nog behöva träffa en person mer än en gång för att få ett sånt där pirr. Nä, sa han det finns hos vissa redan från första stund. Nej det tror jag inte på sa jag. Så där blev det inget mer. Men han har hört av sig ibland och velat inleda en sexuell relation i efterhand bakom ryggen på sin nya tjej och numera fru. Jag är dock fortfarande inte intresserad. Vilken jävla nitlott det hade varit att börja träffa den här snubben. Otrogen och antagligen allmänt obegåvad skulle jag tro.

Jag var så bitter och sur på den tiden. Jag bodde ensam och var helt i spillror efter min egen kaos i tidigare relationer. Jag mådde väldigt dåligt och kände mig ensam. Men jag hade vänner och jobbet som stöd. Sen när jag var ensam och hade tråkigt så loggade jag in på Happypancake och skrev till roliga filurer. Jag hade massvis med konversationer med olika killar. Det är ju liksom kul att snacka med folk man inte känner och sen se vad det leder till. Det blev ganska många öl och middagar med främlingar. Jag minns inte allas namn men får upp en svag bild av hur de såg ut. Väldigt varierande och definitivt hade de tagit sin bästa bild och använt till deras profiler. Man lär sig att inte riktigt ta bilderna som den sanna verkligheten när man går på en blind date.

Så det var den misslyckade dejten. Jag har nu skapat ett nytt draft med “How I met your father. – Part 3” som jag ska börja fundera och samla material till. Trevlig fortsatt söndag, och ni sökande singlar därute borde faktiskt överväga att skaffa ett konto på någon sajt och börja chatta. Det är alltid en kul distraktion men tänk på att det finns många idioter där ute. Men inte alla, så man får ha en öppen inställning och ett ärligt bemötande tycker jag. Sen ska man träffa någon kan det vara bra att göra det ute första gången och inte hemma mest för att vara säker. Och är man ute sent kan man messa någon kompis kanske. Mest så man inte råkar ut för något oväntat. Men det är ganska ovanligt och har aldrig hänt till exempel mig. Men jag pratade alltid med de man träffar lite innan och får en bra känsla. Många träffade jag inte för att de verkade vara helt väck och konstiga. Så lite om det kan jag berätta också. Tudelu… 🙂


Some dance to remember, some dance to forget.

Så lördag och klockan är strax 12. Ikväll ska vi iväg på middag i stan och fira lillasysters examen. Hon är äntligen färdig jurist. Vi var här igår kväll och var bitvis ensamma i huset och skulle ha ett hemmaspa. Men vi fastnade till stor del i garderobsdiscot där jag installerat upp min laser som slår till musiken. Ascoolt och lite kul tycker jag. Sen drack vi två flaskor champagne och försökte inviga bastun men vi fattade inte hur man satte på den. Vi försökte ringa Niclas som gav oss otydliga instruktioner. Han visste typ inte heller. Så vi satt där i den svala bastun och försökte få värme i 30 minuter sen gav vi upp. Vi avslutade vår tjejkväll ganska tidigt eftersom syster hade en massa möten idag på förmiddagen och jag var också trött. Vi tog ju bort mina stygn igår och planen var att vi skulle både basta och bada. Jag var ju skitsunkig som inte kunnat duscha ordentligt på två veckor. Så tidigt i morse när jag vaknade så dunkade huvudet. Bubbel är tacksamt för stunden men skoningslöst dagen efter större mängder. Så jag kröp ner i badet och öste på med mina badmixar av salt, olja och rosblad. Vattnet blev härligt grönt och solen lyser igenom badrums fönstret ner på badvattnet. Det ni, det är mitt paradis när jag behöver en återställning.

Jag öste på med hårinpackning, en guldmask i ansiktet som jag “energize” och blundade och lyssnade på musiken från min Shine On You Crazy Diamonds som är så härligt stämningsfull att ha på i sonos-systemet här hemma. Och så ett glas med riktigt iskallt vatten. Jag kände sakta hur all krämpor och smuts skrubbades bort. Det låter så extremt med “allt smuts” men ni förstår säkert vad jag menar. Också kunde jag plocka bort vinterpälsen på mina ben som inte riktigt går när man inte får blöta sin ena hand. Så jag är både pigg och fräsch och ska fortsätta vårda mitt yttre och inre resten av dagen innan vi åker in till stan. Eftersom det är så himla vackert väder ute så kanske jag tar med hundarna på en promenad ner mot stallet. Jag älskar ju hästar och det är soligt och fint. Så kanske det. Niclas och Alex ska kolla på fotboll så det blir bara vi tjejer som går själva.

Så nu ska jag sätta fart. Har varit så mycket de senaste dagarna så jag har inte hunnit blogga så mycket. Vi var också iväg på Moderaternas kandidatutbildning i torsdags och jag åkte Roslagsbanan för första gången sen jag flyttat hit. Gissningsvis har jag inte åkt kommunalt på nästan ett år. Så jag är så vilsen med hur allt fungerar överallt. Men jag är inte lika lost som Carola som plankade istället. Jag har ju en sån reskassa med ett specialmotiv som jag beställt på sl.se. Min är en bild på Wilma och Stella i sina döskalletröjor. Jättesöta. 🙂