Posts Categorized: GAMING

This is the way.

This, this is the way, This is the way I want to live, I’m going through changes (coming up, coming up) … Hela tiden har jag hört “this is the way i wanna lay”. Och tänkte att det är någon plats som EMartin Eriksson vill lägga sig på. Typ en sten intill en sjö och vråla. Nu kommer jag, eller något. Men så när jag själv sjöng med i låten länkad ovan så blev jag avbruten i min sång, LIVE! Petra, de sjunger live. Ja det vet jag väl, säger jag. Det är ju inte så att jag tror att han vill gå och lägga sig. Eller? Jo lite så var det faktiskt. Märkligt ändå. Men han hade ju kunnat vela vara lite annorlunda i sin sång och inte bara sjunga saker som är så uppenbara. “Så här vill jag leva livet”. Ok, så fint…

1994 släppte E-type albumbet “Made in Sweden”, där “This is the way” var låten som slog bäst. Genren eurodance var poppis på 90-talet. Främst inom Sverige, Nederländerna, Tyskland och Italien. Och där var det populärt fram tills 90-talets slut och växlade över till eurotrance och senare utvecklades house som körde på fram till 2010. Sen har vi såklart andra musikstilar som inte är relaterade till eurodance så ni förstår min poäng. Ja, under 90-talet hände mycket i våra liv…

Under Rapport så började jag istället för att maila och vara lite produktiv så fastnade jag framför Would of Warcraft för att PVPa. Har jag sagt att jag är en ganska grov gamer ändå. Typ både World of Warcraft och The Sims 4. Men mest WOW just nu i alla fall. Det funkar bra med till exempel ammningen där jag kan typ lägga han på kudden eller ta på mig en amningströja så funkar det fint. Eller så sitter han i sin stol eller leker i gymet kanske. Det finns mycket man kan multi-taska med under WOW. Däremot är det inpopulärt att AFK:a medans man vaktar i PVP. Jag gör det typ halvofta och blir superhatad av mina teamkamrater på sidan horde. You fucking naab lost the game och sånt. Chilla för helvete, jag kan ju själv ta tillbaka basen om jag vill era crazy assfaces. Och sen är det igång. Min andra identitet som horde-magen JanisJumplin härjar vilt i den virtuella världen och är förbannad. Fan, fattar ni inte att jag kan göra flera saker samtidigt era jävla gnomes. Jag hatar er…

Ibland drar jag till med ett “din mamma -skämt”. Ibland av nivån värre. Jag vet att det är hemskt och jag skäms för att jag är en sån jävel på nätet. Men jag sårar ingen ordentligt när jag svär och trollar. Det är bara min stil just i ett sådant Online-spel som WoW. Ni får helt enkelt ta mig som jag är där. Jag kommer inte ändra så mycket på mig. Jag är alltid snäll mot främlingar annars och ger alltid gratis Townportals och så vidare. De kostar liksom knappt någon mana ändå. Men när någon snor mina mobs, eller dödar questgivers så lackar jag. Skaffa något bättre att göra mkey?

17 år av the Sims.

Nu tänkte jag skriva lite om en av mina största fritidsintressen sedan 17 år tillbaka; nämligen The Sims. Vi brukade ha en gemensam familjedator i vårat hus i Sundbyberg / Duvbo och en av mina killkompisar gav mig the Sims på CD i present. Jag installerade det på den gemensamma familjedatorn och började spela. Sedan visade jag för mina syskon och även pappa och vi startade alla varsitt hus i kvarteret och spelade varsin timme om dagen och ibland mer. Under den timme kunde man busa en del och påverka de andras hushåll. Jag och Millus spelade tillsammans någon kväll och fick pappas sim att vara otrogen mot sin fru med våran sim och när han skulle spela så hade hans fru lämnat honom osv. Vi gillade att skapa lite kaos för varandra då och då.

Sen kom Sims 2 och vi hade börjat få varsina datorer och spelade på varsitt håll. Men vi frågade gärna om tips från varandra om hur man kunde bygga butiker, uppfostra sina husdjur eller få ungarna att sluta skolka. Det var ett virtuellt liv vi kunde dela med oss av precis som ett gemensamt fritidsintresse. Pappa brukade alltid göra vår egen familj och spelade mer på att göra sina simmar nöjda. Han fuskade aldrig och hans simmar var ofta missnöjda därav och bodde i slummen. Jag och Millus fuskade alltid och hade stora slott med tjänare och butlers som vi kunde mörda om de betedde sig. Jag gillade att ha tomten full av spöken partysugna släktingar eller värdelösa tjänare.

Vid lanseringen av the Sims 3 var jag fullkomligt fast. Jag spenderade premiärdagen ledig från jobbet med 20 timmars konstant spelande och sedan sov jag i min fåtölj. Jag drack 4 liter Fanta och åt en massa chips så jag mådde extremt illa. Men det var så jävla roligt när man kunde gå ut i kvarteret och möta andra simsar på gatan. Det var också då jag började gilla att jobba som läkare eftersom man fick så mycket fördelar. Min första sim blev därför “njurdonator” som startkarriär för 80kr/h och levde i slummen med fattighusen. Jag skulle vara duktig och kämpa mig upp utan fusk. Det som hände var naturligtvis att jag var för snål för ett inbrottsalarm och en jävla tjuv tog min toalettstol så jag fick börja åka till parken och göra mina behov. Jag var så fattig att jag fick börja fånga stenar och fiska guldfiskar i parken och göra sushi av och äta till middag. Det var riktigt ångest. Så jag tröttnade på att självplåga mig själv och smällde på en jävla massa Motherloads och började bli politiker istället. Då var det roligaste att dra på kampanjfester och samla in kampanjbidrag från folket även om jag var rik som ett troll. Det var roligt att se hur mycket de var villig att punga upp för min skull. Men sen i samband med Övernaturligt så blev jag en häxa (i politisk karriär) och började förvandla alla snåla personer till grodor. Alternativt sätta eld på föremål i närheten av dem.

Jag hade en romans med en charmig varulvskarl men innan jag hann fråga om chans så gifte han sig istället med någon annan och skaffade ett barn. Jag gjorde det till mitt uppdrag att mörda hans nya fru så han blev singel. Jag började försöka med att åka hem till dem när endast hon var hemma och sätta eld på huset. Tyvärr var denna fru en modig brandman och släckte hus och blev asförbannad och vägra släppa in mig fler gånger. Jag fick lurpassa på henne på publika platser tills jag tills slut brände ner subban på biblioteket när hon spelade schack med någon gammal sim. Båda dog i branden inklusive några biblioteksbesökare som försökte komma till undsättning. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Makens barn från tidigare äktenskapet drunknade tragiskt nog i poolen vid ung ålder och de skapade egna barn, barnbarn osv. Sims 3 spelade både jag, pappa och Millus på varsina håll eftersom vi var vuxna allihopa och inte bodde tillsammans längre. Pappa däremot ringde ofta och frågade om hjälp med problem eller att nå ambitionsmål i spelet. Jag blev lite av en Sims-support för diverse personer.

I mitt sims 4 så är jag en läkare igen. Mest för att man får följa med till jobbet och utföra operationer och ge sprutor. De jag inte kan bota skickar jag hem. Jag började dejta en av de manliga kollegorna som också var en kirurg. På en fest hemma hos mig så hade han myspys i bastun med överläkaren. (En äldre herre…) Värsta Greys Anathomy i mitt spel. Så min sim blev jätteledsen och hade lågt självförtroende i 2 dagar och kissade dessutom på sig fast jag köpt ambitionsbonus “stålblåsa”. Det förstörde hela min söndag att jag blev tvungen att bygga toaletter överallt eftersom min inkontinenta sim måste gå på toa hela tiden. Det är ett stort besvär. Samtidigt är jag så hängiven till denna sim att jag fortsätter att spela. I hopp om att hon ska styra upp sig. Hon har dessutom en kass butler som mest chillar i poolen på dagen och dricker drinkar. Jag var tvungen att anlita städhjälp för att få hyfsat rent hem så en stor del av min tid går också till att beordra honom att jobba. Vi får se hur det fortsätter.

Och så sitter jag, 17 år senare och beundras över detta spel där jag kan fly från verkligheten en sekund eller några timmar…