Posts Categorized: RADIO NOWHERE

Musik

Running to stand still.

Jag har insett hur lite tid jag på senare tillbringar vid datorn. Och mestadels vid the Sims 4. Jag har ju ett enormt hus, en familj och en massa djur. Jag har kört i 3 generationer nu av samma familj och samtliga av deras förfäder ligger begravda i tomten och spökar frekvent. Ni förstår ju säkert varför man fastnar? 🙂

Men sen så har jag alla mina saker och samlande. Mina växter som stormtrivs i växthuset. Jag har ju också köpt 2 växtlampor som jag har placerat över några pelargonier i biblioteket. Och där som jag nog nämnt står det också fotografier på mig som barn med farfar, pappa och den fagra damen i svartvitt är min farfars mor. Ingen vet däremot vem som var hans fader, hon var också mentalt sjuk och hade sina turer till Beckis brukade pappa berätta. Men hon dog givetvis innan jag föddes men jag är uppvuxen med alla gamla historier om galna farmor, Eva Margareta och är än idag fascinerad över hennes personlighet, integritet och stiliga porträtt. Och vi består bitvis av samma DNA dessutom. Jag är dock egentligen inte så intresserad av att släktforska eller så. Jag frågar däremot en del om sakerna jag har fått ärva, dess bakgrund och får höra många anekdoter som jag delar vidare.

Idag är det lördag och jag får äta “normalt” och behöver inte banta. Samma sak gäller fredagar och jag gör ju undantag om jag känner att vill eller måste. Men annars är det 4 shakes om dagen som gäller. Inget socker alls. Jag dricker dock gärna Ramlösa och Pepsi max. Men det funkar ju om man kör mitt vis. Det är de faktiska kalorierna jag bryr mig om, så vill man äta gurkor eller något som har typ mindre än 40 kcal så skulle jag satsa. Jag vräkte i mig några spenatblad tidigare i veckan. Det är sånt som händer.

Men nu när jag tänker på hur mycket jag ska banta för att ens bli “normal” igen och gärna minus 5-3 kilo. Men det vore extremt. Jag tycker typ 60 kilo är rimligt, och hoppas på att nå detta till juni. Då kan jag gå ut och bada i poolen utan att skämmas. Inte för att någon lär se mig, vi har en stor och buskig häck som skymmer mot gatan nämligen. Och med det menar jag alltså ett sånt växtbuskage som agerar stängsel och tomtavgränsning så det inte råder några oklarheter.

Jag har typ kört min diet nu i snart 3 veckor. Första två veckorna brukar jag vara stenhård med kalorier men sen halkar man dit på typ en gratis smörgås i borgargruppmötet. Typiskt att en nygjord ost och skinkbaguette med en massa paprika kan vara så lockande. Jag tog två, för jag hade bara ätit 2 shakes, det är jättelite klockan 18:00 om man hållit igång hela dagen. Vi var ju och kampanjade innan och en massa andra aktiviteter hela dagen. Jag lever ju av och till ett relativt hektiskt liv. Sen vissa dagar, som denna helg har jag nästan inte gjort något alls. Eller jo, jag passar mammas hund Musse just nu. Han trivs ganska bra med mina tjejer och att få ligga och sova på kuddar. Igår sov han på min huvudkudde. Vi får se ikväll, han är sur på mig för att jag passade på att klippa hans klor och så vidare. Men jag är van eftersom mina hundar också stundvis hatar mig när jag har klippt deras klor.

Jag har sett vanvårdade hundar som lever på gatan många gånger i mina resor, värst var nog Bukarest där de bodde i små gäng mitt i staden och kunde gå till attack. och efter den synen blev jag väldigt bestämd med mina hundars vård. De måste bada 1 gång i månaden och jag brukar klippa klorna i samband men det beror så klart på årstid och omständigheter. De springer inte så mycket på asfalt och gräver sällan så de behöver klippas oftare. Förresten, när jag var i Bukarest så blev jag lite rädd när jag och mina kollegor skulle gå till Hard Rock Café och äta middag på grund av alla vilda hundar och trasiga gatulampor. Det var kaos i Bukarest och vi var ändå i de finare delarna. Men Hard rock café var väldigt fint och nyöppnat. De hade till och med självspolande toaletter, något jag borde skaffa hem eftersom vår toalett på nedervåning är trasig och man måste göra en liten manöver och tömma hela tanken. Ett jävla vattensslös tycker jag. Så jag får gå upp på toaletten alternativt inte spola efter varje besök. Förutom om det inte känns nödvändigt naturligtvis. Så det blir ju en massa bekymmer. Samma sak hände i vårat förra hem. Märkligt.

Nu är klockan snart 22 och jag ska börja planera för att gå och lägga mig. Jag är jättetrött och tänkte krypa ner med någon film, serie eller dokumentär. Det som känns intressant. Jag har verkligen hållit igång idag. Men jag har druckit 2 stycken folköl och ätit kanelbullar. Jättekonstig kombo, men mina färdigrätter var slut när jag blev vrålhungrig och Niclas gryta skulle ta så lång tid. Så istället för att göra det vettiga valet och ta en knäckemacka så mulade jag i mig 5 stycken tinade kanelbullar. De första blev lite torra efter mitt brutala micrande så de 3 senare blev perfekta som fått småtina lite innan. Ett litet “husmors tips” så här i moderna världen. Jag älskar för övrigt mina äldre böcker jag köpt på Tradera där en del handlar om både matlagning, läkekonst, barnuppfostran och annat. Sen att köpa gamla böcker på Tradera eller loppis är så pass billigt att man får mycket för sina pengar. Hm, ja det kan ju bli så att jag lägger mig strax och slår på Tvn men ändå letar nya saker på Tradera.

Eftersom våren närmar sig är jag egentligen lite sugen på att få in lite nya växter. En del har så klart inte klarat vintern, för mycket vatten/drag eller liknande. Men de klarar sig bättre med sin värmelampa. Sen på vintern samlar de så mycket damm att de får svårt att ta in syre. Så det är viktigt har jag läst. Men man behöver inte vara lika ambitiös som jag kan vara i perioder med mina växter. En kaktus är antagligen den bästa växten, de kan man glömma i månader och de överlever oavsett damm. Men jag gissar att deras taggar kan skydda dem delvis mot dammet också. Men har ingen aning. Jag duschar i alla fall mina kaktusar väldigt sällan. Så, god natt. Hoppas ni får en trevlig söndag. Låten överst är för övrigt min absoluta favorit med U2, “Running to stand still” som jag delvis kan relatera en del till.

Purple rain.

Hej, jag har haft lite dåligt samvete över att jag inte bloggat något på några dagar. Det har varit en himla massa paketleveranser, Alex har varit sur och sovit dåligt, min hand gör ont och diverse. Men jag har gått ner 5kg iaf på redan första veckan med nutrishake. Det är dock inte speciellt pålitligt utan är mycket vätskor och så. Men nu är det bara att fortsätta jobba bort de sista 10 kg innan jag nöjer mig. Vi ska dock resa lite till våren och då tar man ju en paus. Banta och plåga mig själv gör jag bara måndag – torsdag och kanske söndag. Det blir alltid lite vad som passar sig. Men för mig är det enkelt som är både lat och inte speciellt matglad. (Det är godis och chips samt öl som bidrar till mina kärlekshandtag).

Jag leker ju en del med mitt hår just nu. Jag vill vara isblond och efter mycket om och en hel del pengar och experiment så är det äntligen så. Men så tittade jag tidigare på en serie som heter Sense 8 på Netflix. Och där finns en jättesnygg tjej som är isblond med en blå hårslinga och det är såå snyggt… Men jag ser ju inte ut som henne riktigt. Men jag gillar håret och tänkte försöka ha en liten färgslinga på vänster sida där jag har som tjockast hår.


Men nu ska jag försöka få in lite lila i håret. Jag har redan kört i en ljuslila “washout” och resultatet blev lite lila, lite blå och smårosa nästan som en enhörning varit där och slickat i håret. Eller hur de gör regnbågar. Men jag ska ösa i lite mer lila i helgen tror jag. Pröva en mörkare ton som heter plum. De tvättas dock ganska snabbt ur så blir nog lite som senast att det är bäst i början. Men nu ska jag försöka ta tag i stöket här hemma. Jag har sovit jättelite inatt och kommer nog behöva vila i omgångar idag och sen lägga mig tidigt. Imorgon ska jag på återbesök hos ortopedin och kolla på handen. Det är konstigt att det gör så ont ibland fortfarande och att delvis känseln är borta igen. Så vi får se vad kirurgen säger. Visst är det härligt att det är torsdag redan? Imorgon får jag äta något smaskigt och ta en liten öl kanske. Eller ett najs glas vin kanske till och med. Men något ska jag unna mig på eftermiddagen efter jag och Hasse varit hos veterinären och vaccinerat honom. Well earned! 🙂

Ska nya röster sjunga.

Idag är en väldigt jobbig dag på många vis. Mäklaren som säljer pappas hus ringde igår och berättade att banken inte vill betala pengarna till oss arvstagare utan till dödsboets konto. Det är avslutat envisades jag eftersom vi hade arvskifte i september eller om det till och med var augusti. Jag minns dåligt. Men det finns inga konton, ingen juridisk person kvar. Pappa har varit död i snart 7 månader och idag sker tillträdet från köparna till hans hus. Det är väldigt mixade känslor och tankar. Vi flyttade in i december 2001 strax innan jul, jag var bara 17 år.

Jag vaknade ledsen och nedstämd. Hur ska detta gå. Men mäklaren återkopplade snabbt på morgonen att han löst problemet och pratat med deras jurister och banken. Pengarna är faktiskt våra och ska tillfalla oss direkt. Det hjälper oss mycket. Vi ligger alla ute med kostnader och frågor. Vi måste ju deklarera åt pappa själva eller med hjälp. Det är inte så lätt att redovisa hans eget bolag samt vinster och förluster. Det här är liksom inte en kunskap man sitter på. Det är jättekrångligt och alla avdrag vi kan göra men också inte. Så vi kommer nog ta in ett proffs till detta. Antagligen spar/tjänar man i längden på det tror jag.

Jag började skriva ett blogginlägg igår men slängde det. Jag var ledsen men försökte skriva som om jag inte var det och det kändes fel. Jag har fortfarande kvar domningar i vänster hand men det är bättre. Men den passiva känseln samt operationsområdet i handen gör ont. Jag kanske rör handen för lite, eller rentutav för mycket. Höger hand gick det mycket bättre med, men jag är ju också högerhänt. Därför försöker jag utöva så mycket tvåhandsövningar som det går. Där ligger min gitarr på topplistan och jag börjar känna mig mer trygg. Men det är långt kvar tills jag känner mig nöjd. Men det är en typ av övning som man aldrig kan vara “för bra” på och även proffsen behöver vidareutveckla sig.

Idag kom min nya gitarr, en vit Ortega R121-7/8 WH som alltså har nylonsträngar. Jag började ju med stålsträngar vilket kan vara lite svårare. Men samtidigt så är känslan och ljudet olika. Så jag ville framförallt åt en 7/8 som innebär att den har en kortare hals och är anpassad för personer med mindre händer. Väldigt poppis hos kvinnor och barn. Jag är jättenöjd med min 3/4 som också är lätt som en fjäder. Men jag vill ha ett bättre mellanrum och öva på arpeggio. Då är en storlek större att föredra. Det är dock så att de bästa gitarrerna inom kategorin är av nylonsträngar som jag är ovan med. Niclas har en nylongitarr som jag testat. Det låter faktiskt annorlunda och i min mening ibland bättre till de svenska soundet på låtar. Så jag tänkte att jag köper en egen till mig själv och letade som vanligt efter en svart. Det fanns enbart konjak/mahogny -bruna och de är enligt mig lite trista. Så jag letade efter något annorlunda i den akustiska kategorin. Och där såg jag den vita ståtliga nylongitarren. Ja, det blir väl dig då. Idag 2 dagar efter min beställning så dök paketet från Thomann upp vid dörren.

Allt kom visserligen inte med, men gitarren var med. Så, så fort jag slutat vara så ledsen ska jag stämma och pröva på. Den är jättevacker och jag funderar på om jag ska pryda den med några coola stickers. Vet dock inte hur det blir. Jag gillar ju the Who, men tror kanske att denna guran ska vara lite proggig som pappa. Vet inte varför det känns lämpligt. Jag har ju redan fått 2 gitarrer av pappa som jag började med men inte är spelbara idag av olika anledningar. Så jag spelar nästan uteslutande på min 3/4 svarta som jag fick av Niclas, och den är grymt bra. Men stämmer om sig för ofta. Så nya strängar, och en alternativ gitarr. Det blir lite själavård av det hela.

Jag ska rå om mina växter idag och fixa lite med sonoset. Har köpt ett par nya högtalare och vill försöka få jämnt med musik här hemma. Det är en konst med 7 rum, kök och 2 toaletter. Jag tycker ju det är najs med musik när man duschar/badar eller sminkar sig. Så de finns lite här och där. Men inte överallt.

Vet ni vad som är det jobbigaste med sorgen? Det är att den har ingen fysisk plats. Det gör ont, men man vet inte varifrån det kommer… Efter de sista skrivna raderna innan så ringde mamma och vi pratade om allt. Jag grät lite. Men jag vill inte gråta så mycket så mamma blir ledsen. Men jag har varit dyster hela dagen. Vad kommer hända nu? Hur mycket måste vi betala i skatt? Hur deklarerar man åt en död person? Hur drar vi av alla avdrag och vem sitter på papperna som bekräftar allt. Idag är det fredag, och jag ska försöka gaska upp mig. Se åt de bra sakerna och min gitarr och min fina familj. De finns ju fortfarande kvar.

Mitt hjärtas fågel.

Måndag och veckan börjar relativt bra. Jag har en liten lista med uppgifter så som boka handledarkurs och beställa hem från mathem. Men sen vet jag att jag borde ordna en del andra saker. På fredag blir vi av med pappas hus och jag hittade pappas gamla huspärm i hans skrivbord som jag gått igenom. Jag hittade massa gamla ritningar och instruktioner på oljepannan så jag sorterade bara bort det inaktuella och ska lämna över pärmen till de nya ägarna. Vi har ju ingen användning för den längre och jag hade själv uppskattat en liknande pärm över mitt hus. Vi har kanske någon nånstans bland alla papper tidigare ägare lämnar. Jag har en hög i en hurts med manualer och diverse papper. Jag är inte helt olik min pappa när det kommer till spara saker.

Idag när jag slog på låten ovan så såg jag att Alex började försöka krypa. Jag har läst att de kryper bäst nakna så jag plockade av kläder och blöjan och la fram en handduk som jag fick med mig från pappa när jag flyttade till Sundbyberg. Sen har jag haft den kvar för den är fortfarande bra. Så Alex fick ligga naken på den i sitt babygym och vi lockade honom med hans krokodil. Han försöker ju lite åla och göra små grodkryp men till sist kom han faktiskt fram till sin krokodil och kröp några centimeter. Vet inte om det räknas för alla. För mig betyder det mycket. Han visar stora framsteg nästan varje dag i sin nyfikenhet på saker och sång. Han älskar att prata och lyssna vilket passar mig bra. Vi brukar kolla på nyhetsmorgon och han blir alltid fascinerad av alla människor på skärmen.

Alltså Hasse, min 14 veckors kattunge är typ större än Stella nu och äter upp deras mat. Så jag ger honom massor med färskfoder (fri tillgång till torrfoder) sen häller jag i laktosfri grädde eller mjölk på hans färskportioner. Hur mycket ska egentligen en maine coon -kattunge äta liksom? Såg på Facebook en tjej som undrade samma sak, hon gav sin hane på 2 år som vägde 8 kg, 500gr färskfoder, 100 gr torrfoder och typ någon mushi-boll? Känns ju som massor med mat. Men så klart de ska äta sig mätta oavsett vad det kostar. Jag tycker mest att det blir oklart inför när man köper kattmat hur mycket man skulle köpa. Sen äter han trots all sin mat dessutom upp hundarnas mat. Stella ligger besviken och lurar medans han äter upp hundmaten. Sen verkar Hasse lärt sig att man får godis om man kommer när jag ropar på hundarna. För han ville också ha en leverbit som han först lekte runt med när hundarna tittade på och sedan flippade upp på sin tass och in i munnen. Jag blev jätteimponerad. Han är ju den coolaste katten. Jag ska snart se om han vill gå ut, men väntar nog 1-2 veckor minst eftersom han ska vaccineras en gång till men också bli lite större och mer hemma. Men han verkar stormtrivas här, det är så härligt att se hela djurskaran i en stor varm filt och Wilma försöker hopplöst tvätta alla och även sig själv. Vi har fått pli på hennes hemska andedräkt med hundmunvatten. Ett tips till er med hundar som har dålig andedräkt. 🙂

Jag har planterat en himla massa fröer i mitt miniväxthus idag också så vi får hoppas att de trivs. Jag tog ganska enkla frön som paprika och tomat. Jag har ju en rutin på mina tider för växthusets ljus att det är släckt på dagen då solen lyser upp rummet men inte växthusväxterna eftersom de bor i ett hörn på mitt planteringsbord. Men på natten så är det tänt eftersom det inte finns någon lampa i hörnet eller taket alls på övervåningen än. Så det blir liksom det enda ljuset. Men det blir väldigt mysigt med lite belysning men inte för starkt. Jag insåg då att ett terrarium hade ju varit asgrymt där uppe. Men Niclas är dessvärre inte speciellt för terrariedjur så det blir inget sådant. Jag kunde ju liksom ha en liten majsorm eller något. Det tittade jag på som yngre men köpte aldrig någon. Men som Niclas säger så har jag tillräckligt med prylar och intressen och djur. “Ta hand om alla dammråttor istället”…

Jag ska spara alla dammråttor i ett stort upplyst terrarium i ren protest. Med sand döskallar och en jävla massa dammråttor.


Some dance to remember, some dance to forget.

Så lördag och klockan är strax 12. Ikväll ska vi iväg på middag i stan och fira lillasysters examen. Hon är äntligen färdig jurist. Vi var här igår kväll och var bitvis ensamma i huset och skulle ha ett hemmaspa. Men vi fastnade till stor del i garderobsdiscot där jag installerat upp min laser som slår till musiken. Ascoolt och lite kul tycker jag. Sen drack vi två flaskor champagne och försökte inviga bastun men vi fattade inte hur man satte på den. Vi försökte ringa Niclas som gav oss otydliga instruktioner. Han visste typ inte heller. Så vi satt där i den svala bastun och försökte få värme i 30 minuter sen gav vi upp. Vi avslutade vår tjejkväll ganska tidigt eftersom syster hade en massa möten idag på förmiddagen och jag var också trött. Vi tog ju bort mina stygn igår och planen var att vi skulle både basta och bada. Jag var ju skitsunkig som inte kunnat duscha ordentligt på två veckor. Så tidigt i morse när jag vaknade så dunkade huvudet. Bubbel är tacksamt för stunden men skoningslöst dagen efter större mängder. Så jag kröp ner i badet och öste på med mina badmixar av salt, olja och rosblad. Vattnet blev härligt grönt och solen lyser igenom badrums fönstret ner på badvattnet. Det ni, det är mitt paradis när jag behöver en återställning.

Jag öste på med hårinpackning, en guldmask i ansiktet som jag “energize” och blundade och lyssnade på musiken från min Shine On You Crazy Diamonds som är så härligt stämningsfull att ha på i sonos-systemet här hemma. Och så ett glas med riktigt iskallt vatten. Jag kände sakta hur all krämpor och smuts skrubbades bort. Det låter så extremt med “allt smuts” men ni förstår säkert vad jag menar. Också kunde jag plocka bort vinterpälsen på mina ben som inte riktigt går när man inte får blöta sin ena hand. Så jag är både pigg och fräsch och ska fortsätta vårda mitt yttre och inre resten av dagen innan vi åker in till stan. Eftersom det är så himla vackert väder ute så kanske jag tar med hundarna på en promenad ner mot stallet. Jag älskar ju hästar och det är soligt och fint. Så kanske det. Niclas och Alex ska kolla på fotboll så det blir bara vi tjejer som går själva.

Så nu ska jag sätta fart. Har varit så mycket de senaste dagarna så jag har inte hunnit blogga så mycket. Vi var också iväg på Moderaternas kandidatutbildning i torsdags och jag åkte Roslagsbanan för första gången sen jag flyttat hit. Gissningsvis har jag inte åkt kommunalt på nästan ett år. Så jag är så vilsen med hur allt fungerar överallt. Men jag är inte lika lost som Carola som plankade istället. Jag har ju en sån reskassa med ett specialmotiv som jag beställt på sl.se. Min är en bild på Wilma och Stella i sina döskalletröjor. Jättesöta. 🙂

Wish you were here.

Did they get you to trade? Your heroes for ghosts? Hot ashes for trees? Hot air for a cool breeze? Cold comfort for change? Did you exchange, A walk on part in the war, For a lead role in a cage?

Har ni hört Susan Boyles cover på Pink Floyds “Wish you were here”? Otroligt vacker och jag gillar diverse versioner av samma låt. Den ovan spelar jag ofta för Alexander som lätt somnar. Men ibland måste man sjunga med lite.

Just nu sitter jag och lyssnar på låten ovan iklädd pappas fleecetröja. Den luktar fortfarande svagt av cigaretter men också tvättmedel och sköljmedel. Den är relativt ren och låg framme på hans stol i sovrummet överst och jag greppade tag i den den 6:e juni dagen efter och la mig i pappas säng och började storgråta. Jag hade inte ens levt i ett helt dygn utan pappa och i hans säng var en väl placerad sovgrop från där han troligtvis sov kvällen innan han avled. Jag var fullkomligt otröstlig i säkert 15 minuter trots Niclas tappra försök och höll om mig. Det ska inte vara så här sa jag. Nej…

Jag plockade med mig tröjan och höll den i min famn i bilen hem senare och kramade. Den här tröjan var indränkt av pappas doft och mina tårar. En sista sak att hålla om när pappa inte finns längre. Idag frös jag och kom ihåg att jag ska ta på mig den eftersom den är så stor och varm och bara ligger i en låda. Man ska ta till vara på de saker man har faktiskt. Den är väldigt stor på mig i stl XXL men har bra fickor och är varm och fluffig. Och luktar svagt av pappa. Dock försvinner det mer och mer. Men jag ska börja se min jacka som ett fint minne istället hur pappa brukade gå runt i den här tröjan som var en favorit. Han hade nästduk i den ena och den är kvar. Helt ren dessutom och nytvättad. Han hade jättemånga tygnäsdukar på tork i sin tvättstuga som jag fick slänga. Jag stod där och öste ner sådant som inte var lämpligt att slänga. All pappas rena tvättade saker ner i sopsäcken och till sopstationen. Jag kastade mycket.

Det som jag hade nästan mest ångest av var att, jag tömde hela kylskåpet den 6:e och slängde all mat som kunde bli dåligt. Jag slängde ner maten i samma sopsäck som de lagt hans täcke som de la över hans kropp. Tillsammans med det som torkats upp. Jag hade bråttom med att göra mig av med det som kändes obehagligt. Och tänk om vi glömmer maten så det möglar? Det var så mycket att tänka på när någon dött plötsligt och jag glömde så mycket. En vecka efter pappa dog så var vi där och tittade på hans frimärken och då skulle jag diska kaffekoppar och sådant. Där i diskmaskinen låg pappas gamla tallrikar med lite rester på som hade ruttnat. Varför hade jag inte kollat diskmaskinen för? Nu var det ju jättesnuskigt och det var mitt fel. Jag hade försummat pappas hem.

Ni vet i Efterlevandeguiden så står det inget om detta. Men de kan såklart inte rymma allt praktiskt heller. Den känns väldigt inriktad mot folk som är äldre. Det är rätt så ovanligt att folk i 60-årsåldern dör plötsligt i sitt hem. Hej kära arbetsgivare, min pappa kommer inte in till jobbet imorgon för han är död. Så vet ni ju säkert att jag inte sa när jag ringde pappas chef. Det var bland de första sakerna jag gjorde den morgonen efter. Jag sov dock knappt 4 timmar. Ni vet jag låg vaken och letade begravningsklänningar för gravida som inte är det lättaste att hitta. Sen är det varmt i svart, och dessutom är man gravid.

Jag såg framför mig hur jag skulle vara stor och svart och ville helst inte dra för mycket uppmärksamhet till min mage med risk för lite för mycket sympati. Lagom uppskattar jag och det är väldigt sorgligt att han inte fick träffa mitt barn. Han hade älskat Alexander som är så glad alltid och skrattar. Jag leker mycket nu med mina dockor som jag döpt efter historiska figurer så läser jag på kvällen innan via Wikipedia. En av mina dockor heter Martin, han är en stollig munk och grundare till den protestantiska tron. Vet ni vem jag pratar om? Martin Luther naturligtvis. Den tyske munken som kom att förändra världen och den kristna tron för evigt.

Sen var även Luthers skrivna texter om hur man borde frånta alla judar deras saker och hem, något som Adolf Hitler såg som en inspiration i protestantiska Tyskland på 20-talet. Så utöver en ganska progressiv religion som vi fortfarande utgår ifrån idag så har man ignorerat att Luther var en antisemit med ett stort hat. Och egentligen så tänker nog de flesta på att han satte upp sina 95 teser på kyrkoporten: Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum. Disputation på strömmen och effekten av avlat. Och var ett uppror om de katolska kyrkans grepp om folket. Din mamma brinner i helvetet om du inte betalar sa man till folket och Påven Julius II började bygga Peterskyrkan.

Det tog hela 120 år att bygga upp Peterskyrkan och då vid invigningen 18 november 1626 var Julius II varit död i mer än 100 år. Och nu fick istället Urban VIII så skörden av Julius tidigare hårda arbete med att manipulera de troende. Julius lät också Michelangelo måla taket i det Sixtinska kapellet som jag, Niclas, mamma och Uffe besökte när vi var i Rom i oktober 2016.

Jag jobbar på “How I met your father. – Part 2” och skriver i samband med att jag kommer på saker. Sen pallar jag inte sitta och skriva så mycket när jag är handikappad i vänstern. Så, den kommer… Nu ska jag ta mig en Norrlands folköl och vänta på middag. Så jävla gott! 🙂

Make your own kind of music.

Kanske en av 60-talets härligaste och vackraste låt. Men jag assoscierar den till så mycket. Har ni sett Dexter? Minns inte vilket avsnitt men en av de senare säsongerna så spelas denna låt och symboliserar kärleken från en mor som jobbar som psykolog och har en mentalt sjuk son som också är seriemördare. Så Dexter jagar hennes son och hon hjälper honom fly undan. En mors kärlek är villkorslös och förlåtande. Och efter jag hörde låten när jag kollade på Dexter så fastnade den i mitt huvud och jag slog på den i min lilla lägenhet och dansade runt. Men jag associerade mest till texten, gör din egen typ av musik, sjung din egna sång. Lyssna inte så mycket på alla andra och där någonstans minskade successivt mitt tidigare behov av bekräftelse av folk i min närhet. Ja eller hur man nu ska uttrycka sig? Jag är osäker. Men det som hände var i alla fall att jag slutade sminka mig när jag gick till Ica och även när Niclas kom över om vi bara skulle vara hemma. Istället gjorde jag så att jag sätter på smink de dagar jag vill.

Oavsett vart jag ska eller om jag ska vara hemma. Det är skönt att låta huden vila och få en fuktkräm som kan ligga på hela dagen. Och det har gjort att min hy är fantastisk dessutom. När jag var och bokade tid för ärrkorrigeringen så pratade jag med sköterskan och hon sa att hon endast gjorde botox. Jag vågar inte ta botox sa jag, jag kanske gör det framöver för migrän eller svettningar i pannan men vi får se var mitt svar. Ja men du behöver ju inte botox sa hon och kollade på min hy. Jag dricker mycket vatten svarade jag och tog en klunk ur min flaska. Ja, jo… Men jag tror att det är att jag låter min hy vila, skrubbar med en frottéhandduk och vatten varje kväll och smörjer in med en bra nattkräm.

I allafall, såg ni avsnittet av På spåret där de körde Make your own kind of music? Jag visste svaret direkt, Mama Cass! Niclas säger, ja det var imponerande. Ja, men jag älskar den låten sa jag och slog på den efter avsnittet.

“Nobody can tell ya;
There’s only one song worth singin’,
They may try and sell ya,
‘Cause it hangs them up to see someone like you.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.
You’re gonna be knowing
The loneliest kind of lonely,
It may be rough goin’,
Just to do your thing’s the hardest thing to do.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.
So if you cannot take my hand,
And if you must be goin’,
I will understand.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.”

Fix you.

Idag kommer jag med ett vackert låttips med en fin duet och är en cover på Coldplays: Fix you. Jag håller på och övar på den låten på gitarr men har naturligtvis inte Chris Martins pipor. Jag har sett Coldplay live 2 gånger och tycker de är asgrymma. Speciellt live. Annars är jag inte så mycket för konserter alls. Det är på tok för mycket folk och köer överallt. Jag kan lyssna på musik hemma och kolla på tvn om jag vill. Det går lika bra och att se sina artister live har alltid varit överskattat i min mening. Tror ni liksom att till exempel Madonna bryr sig om att jag såg henne live i Globen? Nej inte direkt. Men där fick jag i alla fall sitta ner och äta popcorn och dricka öl. Så då blir det mindre köer. Och där fanns ett bättre system till skillnad från Friends som hade sån jävla kö överallt. Men vi stod ju vid scenen i någon Circle av misstag och var precis vid scenen. Jag orkade typ inte helt stå upp hela spelningen, och det var en mardröm att gå och hämta mer öl. Så jag pallade inte ens det och var törstig.

Jag är alltid törstig. Idag har jag därför köpt Salivin idag på Apoteket när jag plockade ut mina mediciner. Blir du ofta torr i munnen och törstig frågar hon? Ja, alltid sa jag och hade precis slukat en ramlösa 33 cl. Du borde pröva något salivstimulerande föreslog hon och sa att 2 pack kostar 50 som erbjudande just nu. Det var ju sålt. Jag har tuggat i mig 3 stycken idag och de är supergoda. Men de ska man inte äta som godis, max 15 per dag eftersom de kan ha en laxerande effekt i stora mängder. Jag skulle ju behövt dessa under 1:a trimestern kan jag säga.

Jag och mamma var och såg på “Fåglar inpå knuten” i Vallentuna Bibliotek och kulturhus. Så himla rolig gratisaktivitet att få lära sig mer om de svenska småfåglarna vi har i tomten och lämplig matning. Det var fina bilder och också ljud. Det är ett jättefint nybyggt kulturhus som vi har här i Vallentuna med mycket utställningar och aktiviteter som är helt gratis. Sen finns mysiga Stenugnsbageriet mitt emot men också ett fik i kulturhuset. Jag och mamma gick dock runt och gjorde lite ärenden i centrum och köpte med oss fika från Ica hem så Niclas också skulle få. Ica har ju ett väldigt bra bageri med. Jag åt dock bara en hallongrotta för har inte varit sugen. Min aptit har varit rätt dålig på senare på grund av min mage och att jag har rätt ont och är trött. Men det kunde varit värre. Det går i vågor naturligtvis.

Men jag passar också på att vila en del och har ätit i sängen framför tvn som jag tycker är så skönt. Speciellt nu när vi har nya sängen och kan hissa upp ryggen. Jag bäddar gärna in mig och ser på något kul. Jag är ju lite knepig i mina tv-val just nu och intresserar mig inte så mycket för draman och komediserier utan går igång på dokumentärer och samhällsprogram. Vet inte om det är åldern eller bara att jag blivit mer nyfiken på senare. Vi har ju ett liv och jag vill lära mig så mycket som möjligt. Pappa sa på skoj till mig en gång att “den som vet mest när de dör vinner”. Och kanske ur det kom mina tankar. Jag har i princip läst ett 10-tal romaner under min levnadstid gissningsvis. Och då är kanske 5 i vuxen ålder. Jag har inget som helst tålamod att nöta igenom en text. Då hittar jag hellre på min egen story i The Sims och utvecklar den.

Så jag läser historia, filosofi, växter och fauna, djurböcker, medicinska böcker eller vad som helst som inte är påhittat typ. Fast jag läser ändå religion och typ ockulta böcker också fast jag tror att sånt är hittepå eftersom det är både underhållande men också intressant på sitt vis. Sen hyser jag stor respekt för att folk får tro och tycka som de vill och då kan man bemöta det bättre om man vet mer i ämnet. Så jag köper massvis med begagnade böcker och vill ha ett fullt och ståtligt bibliotek på övervåningen. Hyllorna i väggen är original tror vi. Extremt vacker med en så fint inbyggd hylla i väggen. Jag har dessvärre inte tagit så himla mycket bilder där men jag ska. Just nu är det sån kaos. Man måste typ se det på plats för att få en omfattande vy så vi får se. Jag ska försöka organisera och fixa mer plats för mina sticklingar när jag ska börja ta nya nu till våren.

Snart är det middag; lövbiff, pommes och chilibearnaise. Min favorit. 🙂

Sång till friheten.

Skriven av kubanen Silvio Rodríguez Domínguez 1980. Texten översattes till svenska av Björn Afzelius som spelade in låten 1982. Jag själv är inte ett så stort fan av låten i sig av olika anledningar. Men den var också den 3:e låten i ordningen av låtar som spelade på pappas begravning. Den är ganska fin faktiskt. Och ganska glad och uppiggande på samma gång. Vi märkte hur stämningen ökade i kapellet från den tidigare sorgfyllda stämningen. Där kunde man börja begrunda vem pappa var och vad han åstadkommit i sitt relativt korta liv. Att han var älskad och omtyckt av sina nära och kära.

Alexander gillar så klart låten. Han gillar dock det mesta som vi lyssnat på men har några favoriter tycker jag mig märka. Han börjar bli så pass närvarande att man lätt kan märka vad som är kul och inte. Och han är fortfarande väldigt glad av sig. Just nu är han kvar i sovrummet och sover ensam och jag sitter på nedervåningen med monitorn. Såna här mornar är sköna när jag får lite tid själv att begrunda och söla lite. Jag fick en massa städat igår och sorterar på. Sen håller jag på och ordnar med böckerna i vårat bibliotek där det också är rätt kaos.

De kommande dagarna blir ganska fyllda med aktiviteter så idag blir kanske en av de dagarna då jag kan passa på och få lite saker gjort men samtidigt också vila lite. På fredag opererar jag vänsterhanden och kommer vara rätt passiv skulle jag tro. Den här operationen sker under lokalbedövning och jag är vaken så det är ett mindre ingrepp. Men det gör ganska ont när bedövningen släpper och jag lär ligga bänkad i sängen en del gissar jag. Jag trivs ju rätt bra i min säng från Capre Diem som vi köpte i somras. Den är så där ställbar så jag kan sittligga lite och kolla på tv. Sen har jag hittat massvis med spännande saker att se. Så det ordnar sig nog.

Men imorgon ska jag både duscha och tvätta håret ordentligt eftersom det blir svårare med endast högerhanden. Man får ju inte blöta ner sitt bandage som man har på vänsterhanden så man måste ha en sån plastpåse när man duschar över handen. Så det är jobbigt. Jag har dock bokat in ett återbesök hos frisören under tiden som stygnen och bandagen är på så kan hon tvätta mitt hår åt mig. Det gäller att passa på.

Jo, idag ska jag försöka få lite mer gjort och städa det sista. Så vi hörs vidare. Hoppas ni alla får en härlig onsdag.

The Road

Förlåt för igår och mitt ledsna brev till pappa. Det blir tyvärr lite som det blir om man följer mig. Jag är inte ledsen jämt, men ändå ofta och i små partier just nu. Kanske är jag i ett psykiskt självskadebeteende när jag går pappas gamla grejer. Och jag vet ju aldrig vad jag kommer hitta eller hur jag ska reagera. Men det jag skrev igår hade en nästan magisk effekt på mig. Jag fastnade i bitar av mitt skrivande och grät samt kände ett tryck i bröstkorgen. Men det kom ut, det jag ville få sagt. Sen somnade jag som en stock och vi sov tills klockan 10 imorse då Alexander vaknade. Då låg vi och myste i sängen och ammade. Han är så fin min lille son. Har alltid ett leende på sina små läppar. Ibland undrar jag om det är någon form av karma detta. Att efter allt det svåra som hänt oss så fick vi i alla fall en liten ängel. Och han ger oss så mycket glädje.

Just nu sjunger jag med i låten jag länkat, den är fin och mysig och Alex gillar när jag sjunger med i musiken. Han ska sova nu helst, men han har lite svårt och kämpar med krokodilen och nappen. Han lägger alltid sina händer över ansiktet när han är trött och gnyr. Det är så kul att vara vaken, men ändå är för trött. Jag vet ju hur det känns som gärna passar på och är vaken när alla sover. Då är liksom hela nedre huset bara mitt och jag kan dansa runt och småsjunga. Eller bara göra något kul i min ensamhet.

Jag har egentligen bara bott själv i 1,5 år av hela mitt liv. Jag har annars alltid varit sambo eller barn. Men mina bostadssituationer är väldigt komplexa. Jag bodde nämligen med min pappa tills jag fyllde 26 och flyttade ihop med min första kille. Och vi höll ihop i nästan 5 år men bodde alltså ihop i 4. Sedan hände det en massa saker som jag inte orkar gå in på. Så jag bodde med en annan kille i ett halvår innan jag fick flytta hem till pappa igen i lite mer än en månad tills jag köpte min första lägenhet i Sundbyberg. Där skulle jag bo helt själv och upptäcka fullständigt hur det skulle vara att vara vuxen på riktigt. Jag hade aldrig städat en duschbrunn och med mitt hår kan jag säga att det var ett helvete. Jag fick suga i mig två stycken 4cl Laphroaig och en bärs för att fatta modet att börja gräva i avloppet.

Men jag gjorde det själv. Jag försökte få Niclas att göra det åt mig men det vägrade han. Han sa att han städar sitt eget avlopp där jag också sunkar ner när jag använder duscha. Jag minns det dock som att hans kompis Fredric städade hans avlopp. Men ja. Jag tog mitt eget. Sen lärde jag mig hur man avfrostar en frys och att fixa säkringarna men också att sätta upp gardinstänger och borra i väggar. Upp åkte saker på väggarna även om de inte alltid vara raka och rätt. Det var mitt kaos och min fristad. Men jag och Niclas på varsin sida om Stockholm hade långt ifrån varandra och ville bo ihop permanent. Så där påbörjade jag åter igen livet som en sambo och började successivt lassa över besvärliga uppgifter på någon annan.

Och här sitter jag, nu med en sovande bebis och en kopp svart thé. En dryck jag sällan dricker numera vilket är konstigt för det är ju så gott. Jag tänkte att jag försöker dricka mer thé och mindre kaffe eftersom min mage börjar kännas dålig. Jag får ofta katarr eftersom jag levt ganska så stressigt. Känsligheten är dessvärre kronisk och kommer vara med mig resten av mitt liv. Från toppen ändå ner till botten.

Jaja, nu sover han och jag ska se om jag kan få något gjort idag. Tveksamt. Min lista har bara 2 punkter: Städa och tvätta mina sminkborstar. Jag städar hela tiden och ändå är det alltid en sån kaos. Det blir väl så med man, bebis och två hundar och snart en liten katt. Det blir som det blir. Duscha behöver jag också göra. Men det sparar jag nog tills ikväll. Bästa känslan att få krypa ner i säng med nytvättat nattlinne och helt ren. Så kan jag ta nya tag imorgon både fräsch och pigg.