Not An Addict.

Att inte vilja leva är inte samma sak som att vilja dö. Det är heller inte likvärdigt med att vilja leva den typ av liv som innebär större risker att man önskar sig utsättas för dem. Ett bra exempel är rökare. De fortsätter röka trots vetskapen om att det är ett gift som de suger i sig. Det är ett nervgift som nazisterna sköt med under andra världskriget för att lamslå sina fiender utan att döda dem. Men i tillräckligt stor dos så dör man även ganska direkt. Men vanligast är naturligtvis att man dör den långsamma döden av antingen lungcancer eller KOL. De flesta tror nog att rökare går runt på ett naivt rökmoln och tror att varken lungcancer eller KOL kommer drabba dem. “De är så jävla coola och sexiga med sin cigarett och sin rök att de blir untouchable”… Men jag kan berätta som en f.d. rökare att detta inte stämmer. Jag var vid varje rökfylld inandning fullt medveten om mängden tjära i det nikotinfyllda molnet som fyllde upp och svärtade ner mina lungor att det var livsfarligt. Men jag brydde mig inte. Man fylls förutom av gift också av en viss sorts nonchalans mot tid och hälsa utan lever gärna i nuet. Alternativt “jag slutar imorgon” vareviga dag.

Att leva varje dag på “imorgon” gör att man hamnar i ett handlingsförlamat och ofta deprimerat tillstånd. Inte bara när det kommer till att sluta röka utan också med allt annat som skapar missnöje. Förutom att nikotin är ett starkt gift så är det kraftigt beroendeframkallande. Det är svårt att förklara ordentligt hur en rökare kan slappna av utav något som egentligen höjer pulsen och smutsar ner lungorna. Avhållsamheten kan vara fruktansvärd och det kliar i blodådrorna och händerna kan börja skaka. Sen kommer huvudvärken och hjärtklappningar tillsammans med sugets intensiva stegring. Fruktansvärd känsla.

Vet ni vad det bästa botemedlet är? Övertygelse. All form av avvänjning kräver att man själv tror på att man klarar sig bättre utan. Alkohol, socker, nikotin, BDSM eller metaamfetamin. I små skalor kan man tänka sig att allt är harmlöst. En gång, två gånger eller bara tio gånger. Från att inte kunna klara sig en dag, timme eller minut utan. Och när man väl är fast så är man en missbrukare. Ständigt på jakt för att få sin hunger mättad. De med störst synder och mest avvikande sug blir nattens barn, kungar och drottningar.

Min poäng är att vissa människor väljer aktiviteter som är indirekt farliga för dem och ibland saknar vi kanske kunskap och förståelse när vi egentligen borde fråga varför? För mig hjälpte rökningen mot större sötsug och också som en aktivitet då jag ofta blir besvärad av att sitta still för länge. Det är ett retande sug som påminner mig om att jag måste ut. För mig var det extra hjälpsamt när jag var på jobbet och tog långa promenader på lunchen för att komma tillräckligt långt bort från min arbetsplats och slippa stöta in i kollegor. Jag var tacksam. För varje gång jag var ledsen och ensam så hade jag något. Ett paket med kompisar och en flamma i mörkret.

I fredags morse så blev jag jättesugen på en cigarett till mitt kaffe. Jag var arg på att jag snart varit rökfri i ett år och har ett spädbarn så jag får inte röka. Varför kunde mina föräldrar röka cigaretter hela min barndom utan problem och jag får inte ens ta ett litet festbloss. Jättearg blev jag vid tanken på att mina vilda år med cigg och bärs är över. Nu ska jag agera en renlevnadsmänniska och säga nej till det mesta. Vi gick ut och åt middag i fredags jag och min syster och drack några öl efter kampanjen i centrum. Min syster röker e-cigg och sprang ut bland rökarna mellan varven och jag, stelfrusen från tidigare kunde stanna i värmen och titta på de huttrande nikotinisterna. Plötsligt var suget borta.

Jag vet hur starkt suget än är att jag fysiskt mår bättre utan. Jag minns andningssvårigheter i trappor, hjärtklappning och huvudvärken. Men jag minns också ångesten. Hur stressande det var att inte kunna röka som jag ville på t.ex. en flygplats, jobbet eller i närheten av vissa personer. Jag minns att jag brukade känna mig så svag som hade detta sug som styrde både min tid och min kropp. Jag brukade ha jackfickan full av tändare och ciggpaket och i fredags fiskade jag upp en napp och en oanvänd blöja. Min nya identitet är tydlig och det är inte cigaretterna som bestämmer längre.



pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *