The little drummer boy.









Idag är det 1:a advent 2017 och julen närmar sig sakta. Precis som vi så började alla grannar sätta upp sina stjärnor och utomhusljus ordentligt igår och i varje fönster syns julen. Otroligt vackert och även om man är dyster eller ledsen så blir man lite gladare. Jag har alltid älskat julen. Jag och pappa pyntande hans hus och placerade ut tomtarna när jag var yngre. Jag gjorde även varsin julstrumpa till mig, pappa och Tobbe. Jag ska behålla min och pappas och tänkte att Niclas får använda pappas. Traditionellt så var det mitt jobb att fylla strumporna med en tidning var och godis. I år har jag även ordnat en strumpa till Alex och Wilma och Stella. De saknar dock namn på strumporna så jag funderar på om jag ska vara ambitiös och virka dit det eller om jag ska skriva som jag gjort på min och pappas strumpa. Men jag har lite tid att fundera. Om jag ska virka så behöver jag plocka fram farmors gamla sylåda som ligger i garaget, också ett fynd från pappas garage när vi tömde. Jättefint gammalt skrin fullt med syssaker.

Det gjorde som ni förstår obeskrivligt ont att gå igenom pappas julsaker och känna doften från hans hem. Han är verkligen jättesaknad. Medans jag försöker acceptera att han är borta så känns det så fel och orättvist att just min pappa ska dö plötsligt i sitt hem och jag får inte ens veta varför. Jag finner lite tröst i att pappa är död och vet inte vad han missar, för det är det värsta att han dog så ung och precis när det händer så mycket bra i våra liv. Men det är nog värst för oss som fortsätter leva utan honom och inte tror på himlen eller liknande. Vilket jag inte gör. Ja, det värsta är att fler kommer dö förr eller senare. Kanske är det så att detta blir värre iom att det var så oväntat och är första viktiga personen för mig som går bort. Men jag blir påmind om att livet är tillfälligt och kan ta slut när som helst.

Det som är positivt om jag ändå ska försöka avsluta denna bloggen med det innan jag pysslar vidare så är det att vi alla lever lite extra (jag och mina syskon). Vi unnar oss lite mer av vårat arv. Lever hälsosammare samtidigt som vi lägger energi på kvalitet över kvantitet, ett bra exempel är alla lyxiga ölsorter jag beställt hem. Men Tobbe har börjat motionera mycket mer och äter hälsosamt och köpte sitt första hem. Millus köper fina saker till sina barn och sig själv samt har slutat röka och skaffat ett gymkort. Och ni vet ju redan allt som jag håller på med. Jag försöker leva med insikten om att jag kan dö när som helst. Men också kan jag leva tills jag är 100. Och någonstans måste man balansera i mitten där man roar sig som om det vore ens sista dag, men också måttligt så att man har råd och ork att ligga på sin dödsbädd med munnen full av praliner och polkagrisar och utan några som helst ånger.

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *