Somewhere in my memory.

Idag kom julgranen som jag beställde hem direkt till dörren från Smålandsgran. Rätt smidigt ändå om man vill slippa barra ner sin egen bil och gå runt och släpa. I min mening var det inte någon större prisskillnad. Det är första året som jag har en julgran sen jag flyttade hemifrån. Jag har haft smågranar lite på skoj för belysningen men ja, inte en stor och riktig gran. Jag har fått upp granen med fot och matta och fått upp belysningen men inte resten. Så jag tänkte att jag får ta en bild när det är klart.

När jag stod där och hängde upp belysningen så drog jag sladden från uttaget bakom fotografiet som jag ramat in på mig och pappa från Millus bröllop. Det är nog den enda bilden som finns på mig och pappa i vuxen ålder och den är 2+ år gammal. Vad tror du om detta pappa? Sa jag högt. Det enda ljud jag hörde som respons var Alex som bökade runt i sitt nest. Vi var ensamma hemma eftersom Niclas var ute med hundarna. Jag insåg det att en gång i tiden var jag också en liten bebis och mamma och pappa i 30-årsåldern. Jag var deras lilla bebis. Man förstår nog inte den känslan förrän man själv blir förälder. De är det finaste som finns.

Naturligtvis började jag gråta igen. Tanken är fortfarande så ofattbar att han är borta. Bara borta från en dag till det andra. Jag vet att jag ältar och ibland har svårt att gå vidare. Men någonstans när jag försöker fortsätta leva så kommer jag på att han fattas. Vi ska fira vår första jul utan honom och jag vill inte att det ska vara ledset och vemodigt utan jag älskar julen. Kanske om jag gråter ut ordentligt någon kväll så gör tanken mindre ont, men jag vet inte. Ibland får jag ett tryck i bröstkorgen och det känns som om jag inte kan andas. Men jag blir bättre och bättre på att hantera när det blir så jobbigt.

Jag och Alex har haft en superkul dag med kompisar som sällskap och fika så jag försöker tänka på det. Jag hittade bilden nedan som är 26 år gammal. Jag och mina syskon hade ett luciatåg för mamma och pappa med marsvinen. Jag minns små detaljer som att vi fick massa applåder och Millus hade inte hunnit fylla 4 än. Tänk vad tiden går fort. Nu ska jag börja göra mig redo för läggdags eftersom jag är helt slut. Alex sover redan, men ska bli väckt för sin nattmat och pyjamas. Imorgon är det fredag, veckans bästa dag. 🙂

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *