1 Januari 2018. 

Idag är det pappas födelsedag och han hade fyllt 66 år. Men han har snart varit död i 7 månader. Nyår och idag blir därför lite tyngre dagar för mig. Jag flyttade ut pappas bild på balkongen på övervåningen så han kunde se fyrverkerierna. Jag vet att han inte ser eller känner något längre utan det är min föreställning som lever kvar. Men jag tycker att det känns bättre att hedra hans minne och är inte redo att släppa taget. 

Jag bröt mitt rökfria år igår och tog mig en cigarett i samband med att ångesten och sorgen blev för stor. Jag tog med mig hans foto och tände ett ljus. Jag orkar inte stå emot alltid när jag mår dåligt och är ledsen. Jag tror att det finns värre saker jag kan göra. 

Jag har ju berättat om att under min graviditet så tyckte jag att det var jobbigt att umgås med andra mammor eftersom de gärna smittar av sig sina rädslor och vet precis allt om barn och graviditet. De vet ibland också mer än man själv vet som är gravid. 

Nu under mina snart 4 månader som förälder så har jag fått höra mycket. Sjukvårdsrådgivningen och vissa anser att man inte får ha bebisar i sängen. Andra har sagt att de ska vara i sängen för att inte få känslomässiga problem. Vi har prövat oss fram och tycker att Alex sover bäst i egen säng. Och vi gör det med. Jag tycker inte att jag måste behöva förklara detta så ofta. Men ändå är det så. 

Jag har nu också fått höra att barn inte ska bo nära datorer och wifi. De får bara ammas första tiden och jag som lät honom smaka på en miniklämmis från 4 månader ber antagligen om att få problem med min son. Men egentligen är det så att han äter mycket och gärna ofta och jag ville testa att introducera honom för nya smaker. Det är liksom inte så att jag tänkt gå över till det. 

Det var också så, att jag inte borde röra min son nu på en timme eftersom jag rökt en cigarett. Nej alltså sa jag, jag tvättar ju händerna och borstar tänderna. Gråter han så tar jag upp honom oavsett. Men jag låter han annars vara en stund för att slippa få rök på sig. Men jag tycker allvarligt att allt man ska göra för sina små är lagom extremt. Jag förstår att föräldrar är livrädda för att något ska hända de små. Det är väl jag med. Därför använder jag bilbarnstol istället för att lägga honom i en korg i baksätet som våra föräldrar gjorde. Jag rökte inte inomhus igår och nära mitt barn. Jag avvaktade och ammade inte inom 2 timmar som det står på sjukvårdsrådgivningen. Jag drack också vad jag ansåg vara måttligt med alkohol och samtidigt kunna hantera min bebis.

Vad jag vill säga är att jag vill också att min son ska överleva sin spädbarnstid och växa och bli en vuxen. En av anledningarna bland annat att vi bor i ett hus med en stor tomt är att han som kommer kunna leka på. Vi bor i slutet av gatan och det sker ingen genomfart vilket begränsar möjligheten att han ska bli påkörd om han leker ute vid gatan. Andra barn leker ofta nedanför och spelar bandy. Det ligger också en liten lekplats bortom vår tomt där det finns sandlåda, gungor och klätterställning. Vårat valda dagis är ett litet “hemdagis” en halv kilometer bort och ligger som huset intill en hästhage och inte nära en större väg utan ligger mitt ibland villor. Jag tycker att det är en viktig prioritering i vår vardag. Ta till exempel alla utsläpp från bilar samt risk att bli påkörd. Det kan jag lova är farligare än wifi, utandning av rökluft och så vidare. Men jag respekterar så klart att andra inte delar de prioriteringar och krav på en mer lantlig uppväxt som jag.

Men jag bryr mig om min son. Jag vill att Alexander ska få de bästa möjligheter som vi kan ge honom och en bra uppväxt. Och det gör vi på vårat vis. Vi bryter inte mot några lagar, vi beter oss inte vårdslöst och vi ger honom all kärlek vi har. Jag tycker det räcker. Och ni därute som har era egna förutsättningar och åsikter så önskar jag er lycka till och stå på er. Ni vet ju vad som är bäst för era små. Lyssna inte så mycket på andra rädslor. Vi har så olika åsikter och som jag sa förutsättningar. Följ dessa…

Ja, med året startar jag med en uppmaning att tro på sig själv mer. Jag ska ha det som nyårslöfte att lita på att jag är en vettig människa ändå och ska tro mer på mig själv och mina val. Jag ska också bli lite mer tålmodig mot föräldrar och barn även om det tar emot. Sen ska jag försöka vara lite gladare. Jag saknar pappa hela tiden, men han kommer inte att komma tillbaka. Det är fruktansvärt det som har hänt. Men vi har ändå mycket att vara glada och tacksamma åt. Jag måste fokusera på det. Nu ska jag äta rester från gårdagens tapas-buffé. Såå gott, jag tog tyvärr inga bilder alls igår eftersom det var så mycket folk och så mycket att göra. Men jag tänkte fota lite av mina inredningsfavoriter i veckan. Riktigt bra börjar det bli. Hoppas ni hade ett gott nyår. 🙂


pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *