Växter och våld. 

En av mina stora hobbies är mina växter. Man kan göra så mycket med ett hem fullt av välmående växter. Man klipper skott och sår nya växter, planterar om och sår frön. Jag älskar det verkligen och drömmer om en fullt blomstrande trädgård och förutsättningarna ser goda ut. Men nu vårdar jag främst mina inomhusväxter. Några får flytta ut till våren. Till exempel pelargonier som är stora och friska lever väl ute och jag har en utmärkt balkong på övervåningen till dessa. Jag älskar mina vilda P.gibbosum som jag planterade under värkpauserna som jag hade den 3:e september. Sen åkte vi in till Danderyd. Men Alexander föddes hela 3 dagar senare den 6:e september. Så som det kan gå.

Men vildpelargonen mår väl. Han fick idag ny kruka och nya stänger att klättra. Ska se hur det går eller om jag ska klippa honom och så nya skott istället. Jag älskar att se saker växa och ta vara på det man kan. Växter är så tacksamma ting och ger tillbaka all kärlek man ger de. 

Jag jämför gärna växter med just kärlek eftersom att just för mycket omtanke kan döda dem men också för lite likaså. Det ska vara lagom men ibland måste man vara hårdhänt. Som när jag klipper och tar nya bebisväxter. Då klipper jag ganska mycket så moderväxten står sig. Men jag är långt ifrån duktig än anser jag. En del klarar sig och andra inte. Men det är sällan försent eftersom roten vilar i jord. Jag har många bra exempel på växter jag velat dödförklara som växer fint idag. 

En dusch och klipp mår växter bra av. De samlar nämligen på sig en massa damm som blockar bladen från att ta emot solljus och liknande. Så de behöver hjälp. Sen tillgör växter en friskare och bättre luft inomhus. Man ska helst ha några i sovrummet med för bästa effekt. Där har vi det svårt eftersom det är mörkt. Men några succulenter och en orbunke tänkte jag pröva.

Jag har märkt att jag köper ett ökat antal växter när jag är ledsen och därför står jag nu med över 50 växter. Osäker på exakt. Och fler kommer jag att odla i mitt miniväxthus från Ikea. Där börjar deras resa om det går. Jag har odlat fram min tobaksplanta på det viset. Väldigt tacksam växt och mitt skojiga projekt från tankarna om Zimbabwe.

För mig är mina växter så mycket mer än bara en prydnad faktiskt. Det är ett intresse vunnet ur min första depression. Jag var så ledsen men gick runt i mataffärerna och blev glad av blommor när jag skulle köpa tröstgodis. Och där stod jag med en kasse full av krukväxter och örter. Det gick sådär i början, men jag blev lite gladare och började plantera om och plocka. Mitt hem fylldes sakteligen med nya växter. Många står kvar även idag i mitt hem. Men många har också dött eller getts bort. De passar kanske inte in i mina levnadsvillkor för stunden och jag vill inte att de ska dö. Men som sagt, sällan är det kört för växter. Det är det som är så fint med naturen och dess förmåga att överleva allt vi utsätter de för.

Det känns bra att ha en hobby som ändå är så givande i olika former, sen är det som sagt för mig ren terapi. Jag rekommenderar det till er som känner er nedstämda eller gillar frisk luft hemma och så vidare. Det är inte så svårt som många tror. Man kan ju börja med lite kaktusar? Jag ska försöka fortsätta med mina bästa växttips allt eftersom jag lär mig nya saker. Ha det gott så länge! 🙂

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *