You win some, you lose some.

Den andra februari så får vi pengarna från försäljningen av pappas hus. Jag vet inte helt vad jag ska göra med pengarna. Hur ska jag prioritera mellan alla mina idéer och samtidigt göra en bra investering? Jag vill inte bara tänka på nuet så som jag lever utan också blicka framåt. Vi har ett stort hus som behöver lite omsorg men också stora drömmar om pool och utbyggnader. Vad kommer allt att kosta?

Men mest är jag glad att bli av med bördan från pappas hus som stått obebott så länge. Att mitt gamla hem skulle bli en sådan börda för oss. Krångel på svenska bostadsmarknaden samt allt problem med posten och pappas räkningar. Vi sålde i god tid pappas hus, men köparna hade inte sålt sitt boende och vi var tvungna att skjuta på tillträdet för att slippa stämma de för kontraktsbrott. Vi vill ju verkligen sälja till den nya familjen med massor av barn och sina egna drömmar för pappas gamla hus. Det måste ju vara vår största önskan för vårat tidigare hem, att det går till en snäll och omtänksam familj med nya drömmar om sitt hem.

Men det betyder också ett slut. Jag kommer aldrig att få se vårt hem igen så som det var. Men redan efter pappa dog så slutade det vara allt det en gång var. Jag kan ärligt säga att jag fick en kuslig känsla när jag besökte hans hem dagen efter de hämtat honom. Vi hade ett öppet fönster för att vädra ut lukten och det drog en kallvind. Ni vet hur man känner på sig om någon finns där hemma. Men där hemma kändes det tomt trots alla saker. Han var inte längre kvar där. Jag fick heller ingen känsla av hans närvaro under hans begravning utan det kändes mer som en tradition än ett farväl. Vi gör så här i Sverige helt enkelt.

Jag hittade i pappas skrivbord hans gamla köpekontrakt från huset, daterat 1 december 2000. Jag kom ihåg att vi stressade för att kunna fira våran första jul i det nya huset och rotade bland julsaker och annat. Men det gick. Jag var då 17 år och fyllde alltså 2001 18 år. Jo, som jag nämnde så hade pappa många tankar och idéer med sitt nya hus. Det kom inte dit så mycket renoveringar förutom badrummet på övervåningen där han också lät sätta in en jacuzzi som alla uppskattade. Men vi fick inte slösa så mycket vatten, det var viktigt att spara vatten. Jag har kvar den mentaliteten idag och spar vatten överallt. Vattnar växter med mitt gamla dricksvatten och har små hinkar ute som samlar vatten. Vi har ju visserligen Roslagsvatten och blir inte så svårt drabbade. Men det är ändå en tanke att vatten kostar pengar och finns inte alltid i överflöd. Så jag försöker ta till vara det jag kan. Ibland springer jag runt i hela huset och letar efter törstiga växter till mitt gamla vatten.

Jag är jättetrött idag och sov också länge. Det har varit ganska händelserika dagar på senare och jag har en lätt förkylning. Men handen och alla värktabletter kanske gör sitt och tröttar ut mig de med. Jag försöker fota ganska mycket nu när det är så vitt och fint ute. Jag fotar för mycket tycker Niclas. Men jag gillar att visa världen vad jag ser. Och jag försöker att inte fota allt jag blir fascinerad av men ibland så måste jag. Jag har ju tiden just nu. Jag undrar hur det ska gå med alla planer och projekt när jag börjar jobba igen. Men det är ju ett mycket senare bekymmer. Då får man ju in mer pengar och som ni säkert kan ana så är inte Försäkringskassan lika generösa som Microsoft är.

Därför måste jag passa på. Det här är mitt år att skapa mina och Alexanders bästa förutsättningar. Men också att leva gott och vara lycklig så gott det går trots alla ups and downs som man stöter på. Nu ska jag nog vandra in i Simsvärlden och köra liten innan jag går och lägger mig. Jag vill egentligen lägga mig nu men det är lite tidigt. 21-22 är ofta lagom läggtid med Alexander och tv. Imorgon är det en ny veckan med nya äventyr. 🙂

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *