Ska nya röster sjunga.

Idag är en väldigt jobbig dag på många vis. Mäklaren som säljer pappas hus ringde igår och berättade att banken inte vill betala pengarna till oss arvstagare utan till dödsboets konto. Det är avslutat envisades jag eftersom vi hade arvskifte i september eller om det till och med var augusti. Jag minns dåligt. Men det finns inga konton, ingen juridisk person kvar. Pappa har varit död i snart 7 månader och idag sker tillträdet från köparna till hans hus. Det är väldigt mixade känslor och tankar. Vi flyttade in i december 2001 strax innan jul, jag var bara 17 år.

Jag vaknade ledsen och nedstämd. Hur ska detta gå. Men mäklaren återkopplade snabbt på morgonen att han löst problemet och pratat med deras jurister och banken. Pengarna är faktiskt våra och ska tillfalla oss direkt. Det hjälper oss mycket. Vi ligger alla ute med kostnader och frågor. Vi måste ju deklarera åt pappa själva eller med hjälp. Det är inte så lätt att redovisa hans eget bolag samt vinster och förluster. Det här är liksom inte en kunskap man sitter på. Det är jättekrångligt och alla avdrag vi kan göra men också inte. Så vi kommer nog ta in ett proffs till detta. Antagligen spar/tjänar man i längden på det tror jag.

Jag började skriva ett blogginlägg igår men slängde det. Jag var ledsen men försökte skriva som om jag inte var det och det kändes fel. Jag har fortfarande kvar domningar i vänster hand men det är bättre. Men den passiva känseln samt operationsområdet i handen gör ont. Jag kanske rör handen för lite, eller rentutav för mycket. Höger hand gick det mycket bättre med, men jag är ju också högerhänt. Därför försöker jag utöva så mycket tvåhandsövningar som det går. Där ligger min gitarr på topplistan och jag börjar känna mig mer trygg. Men det är långt kvar tills jag känner mig nöjd. Men det är en typ av övning som man aldrig kan vara “för bra” på och även proffsen behöver vidareutveckla sig.

Idag kom min nya gitarr, en vit Ortega R121-7/8 WH som alltså har nylonsträngar. Jag började ju med stålsträngar vilket kan vara lite svårare. Men samtidigt så är känslan och ljudet olika. Så jag ville framförallt åt en 7/8 som innebär att den har en kortare hals och är anpassad för personer med mindre händer. Väldigt poppis hos kvinnor och barn. Jag är jättenöjd med min 3/4 som också är lätt som en fjäder. Men jag vill ha ett bättre mellanrum och öva på arpeggio. Då är en storlek större att föredra. Det är dock så att de bästa gitarrerna inom kategorin är av nylonsträngar som jag är ovan med. Niclas har en nylongitarr som jag testat. Det låter faktiskt annorlunda och i min mening ibland bättre till de svenska soundet på låtar. Så jag tänkte att jag köper en egen till mig själv och letade som vanligt efter en svart. Det fanns enbart konjak/mahogny -bruna och de är enligt mig lite trista. Så jag letade efter något annorlunda i den akustiska kategorin. Och där såg jag den vita ståtliga nylongitarren. Ja, det blir väl dig då. Idag 2 dagar efter min beställning så dök paketet från Thomann upp vid dörren.

Allt kom visserligen inte med, men gitarren var med. Så, så fort jag slutat vara så ledsen ska jag stämma och pröva på. Den är jättevacker och jag funderar på om jag ska pryda den med några coola stickers. Vet dock inte hur det blir. Jag gillar ju the Who, men tror kanske att denna guran ska vara lite proggig som pappa. Vet inte varför det känns lämpligt. Jag har ju redan fått 2 gitarrer av pappa som jag började med men inte är spelbara idag av olika anledningar. Så jag spelar nästan uteslutande på min 3/4 svarta som jag fick av Niclas, och den är grymt bra. Men stämmer om sig för ofta. Så nya strängar, och en alternativ gitarr. Det blir lite själavård av det hela.

Jag ska rå om mina växter idag och fixa lite med sonoset. Har köpt ett par nya högtalare och vill försöka få jämnt med musik här hemma. Det är en konst med 7 rum, kök och 2 toaletter. Jag tycker ju det är najs med musik när man duschar/badar eller sminkar sig. Så de finns lite här och där. Men inte överallt.

Vet ni vad som är det jobbigaste med sorgen? Det är att den har ingen fysisk plats. Det gör ont, men man vet inte varifrån det kommer… Efter de sista skrivna raderna innan så ringde mamma och vi pratade om allt. Jag grät lite. Men jag vill inte gråta så mycket så mamma blir ledsen. Men jag har varit dyster hela dagen. Vad kommer hända nu? Hur mycket måste vi betala i skatt? Hur deklarerar man åt en död person? Hur drar vi av alla avdrag och vem sitter på papperna som bekräftar allt. Idag är det fredag, och jag ska försöka gaska upp mig. Se åt de bra sakerna och min gitarr och min fina familj. De finns ju fortfarande kvar.

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *