Wish you were here.

Did they get you to trade? Your heroes for ghosts? Hot ashes for trees? Hot air for a cool breeze? Cold comfort for change? Did you exchange, A walk on part in the war, For a lead role in a cage?

Har ni hört Susan Boyles cover på Pink Floyds “Wish you were here”? Otroligt vacker och jag gillar diverse versioner av samma låt. Den ovan spelar jag ofta för Alexander som lätt somnar. Men ibland måste man sjunga med lite.

Just nu sitter jag och lyssnar på låten ovan iklädd pappas fleecetröja. Den luktar fortfarande svagt av cigaretter men också tvättmedel och sköljmedel. Den är relativt ren och låg framme på hans stol i sovrummet överst och jag greppade tag i den den 6:e juni dagen efter och la mig i pappas säng och började storgråta. Jag hade inte ens levt i ett helt dygn utan pappa och i hans säng var en väl placerad sovgrop från där han troligtvis sov kvällen innan han avled. Jag var fullkomligt otröstlig i säkert 15 minuter trots Niclas tappra försök och höll om mig. Det ska inte vara så här sa jag. Nej…

Jag plockade med mig tröjan och höll den i min famn i bilen hem senare och kramade. Den här tröjan var indränkt av pappas doft och mina tårar. En sista sak att hålla om när pappa inte finns längre. Idag frös jag och kom ihåg att jag ska ta på mig den eftersom den är så stor och varm och bara ligger i en låda. Man ska ta till vara på de saker man har faktiskt. Den är väldigt stor på mig i stl XXL men har bra fickor och är varm och fluffig. Och luktar svagt av pappa. Dock försvinner det mer och mer. Men jag ska börja se min jacka som ett fint minne istället hur pappa brukade gå runt i den här tröjan som var en favorit. Han hade nästduk i den ena och den är kvar. Helt ren dessutom och nytvättad. Han hade jättemånga tygnäsdukar på tork i sin tvättstuga som jag fick slänga. Jag stod där och öste ner sådant som inte var lämpligt att slänga. All pappas rena tvättade saker ner i sopsäcken och till sopstationen. Jag kastade mycket.

Det som jag hade nästan mest ångest av var att, jag tömde hela kylskåpet den 6:e och slängde all mat som kunde bli dåligt. Jag slängde ner maten i samma sopsäck som de lagt hans täcke som de la över hans kropp. Tillsammans med det som torkats upp. Jag hade bråttom med att göra mig av med det som kändes obehagligt. Och tänk om vi glömmer maten så det möglar? Det var så mycket att tänka på när någon dött plötsligt och jag glömde så mycket. En vecka efter pappa dog så var vi där och tittade på hans frimärken och då skulle jag diska kaffekoppar och sådant. Där i diskmaskinen låg pappas gamla tallrikar med lite rester på som hade ruttnat. Varför hade jag inte kollat diskmaskinen för? Nu var det ju jättesnuskigt och det var mitt fel. Jag hade försummat pappas hem.

Ni vet i Efterlevandeguiden så står det inget om detta. Men de kan såklart inte rymma allt praktiskt heller. Den känns väldigt inriktad mot folk som är äldre. Det är rätt så ovanligt att folk i 60-årsåldern dör plötsligt i sitt hem. Hej kära arbetsgivare, min pappa kommer inte in till jobbet imorgon för han är död. Så vet ni ju säkert att jag inte sa när jag ringde pappas chef. Det var bland de första sakerna jag gjorde den morgonen efter. Jag sov dock knappt 4 timmar. Ni vet jag låg vaken och letade begravningsklänningar för gravida som inte är det lättaste att hitta. Sen är det varmt i svart, och dessutom är man gravid.

Jag såg framför mig hur jag skulle vara stor och svart och ville helst inte dra för mycket uppmärksamhet till min mage med risk för lite för mycket sympati. Lagom uppskattar jag och det är väldigt sorgligt att han inte fick träffa mitt barn. Han hade älskat Alexander som är så glad alltid och skrattar. Jag leker mycket nu med mina dockor som jag döpt efter historiska figurer så läser jag på kvällen innan via Wikipedia. En av mina dockor heter Martin, han är en stollig munk och grundare till den protestantiska tron. Vet ni vem jag pratar om? Martin Luther naturligtvis. Den tyske munken som kom att förändra världen och den kristna tron för evigt.

Sen var även Luthers skrivna texter om hur man borde frånta alla judar deras saker och hem, något som Adolf Hitler såg som en inspiration i protestantiska Tyskland på 20-talet. Så utöver en ganska progressiv religion som vi fortfarande utgår ifrån idag så har man ignorerat att Luther var en antisemit med ett stort hat. Och egentligen så tänker nog de flesta på att han satte upp sina 95 teser på kyrkoporten: Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum. Disputation på strömmen och effekten av avlat. Och var ett uppror om de katolska kyrkans grepp om folket. Din mamma brinner i helvetet om du inte betalar sa man till folket och Påven Julius II började bygga Peterskyrkan.

Det tog hela 120 år att bygga upp Peterskyrkan och då vid invigningen 18 november 1626 var Julius II varit död i mer än 100 år. Och nu fick istället Urban VIII så skörden av Julius tidigare hårda arbete med att manipulera de troende. Julius lät också Michelangelo måla taket i det Sixtinska kapellet som jag, Niclas, mamma och Uffe besökte när vi var i Rom i oktober 2016.

Jag jobbar på “How I met your father. – Part 2” och skriver i samband med att jag kommer på saker. Sen pallar jag inte sitta och skriva så mycket när jag är handikappad i vänstern. Så, den kommer… Nu ska jag ta mig en Norrlands folköl och vänta på middag. Så jävla gott! 🙂

pixelstats trackingpixel

How I met your father. – Part 1

Okej, idag kom jag att tänka på den där känslan man får när man träffar sin kärlek för första gången. Håll i er nu för detta kan bli långt… Okej, så jag var på ett antal blinddejts innan jag träffade Niclas. Jag var då singel och sökandes. Inte efter någon man egentligen utan människor och livet utanför sambo och pojkvänner. Jag träffade många udda figurer… IT-konsult som var kortare än mig. (Jag är 169cm) och jag bar ballerinas för att bli så kort som möjligt inför vårat möte. Vissa killar har ju extremt mycket komplex över sin längd och jag är ofta lite längre än medel. Så, IT-konsulten var inte alls lik sin bild. Och han var slafsig. Jag tror mig sett en fläck på hans tröja och jag som brytt mig om rena kläder och korta skor.

Det var världens sämsta dejt och killen hade absolut noll i spelkänsla. Jag bodde då tillfälligt hos min pappa i Vällingby så jag tog min bil till Kungsholmen där vi sågs. Han drack asmycket vitt vin och försökte övertala mig att dricka hela kvällen. Nej, jag kör. En liten skvätt? Nej, tack.

Sen kom han in på hur dåliga löner vi kvinnor inom IT kan ha. Ni måste ha det så svårt. Alltså nej, svarade jag. Jag sysslar med IT-världens hjärnkirurgi och är rätt unik faktist. Så det går ok. Ge mig en siffra väser han och ropar ut sin månadslön som konsult. Ja, svarar jag. I mitt specialområde tjänar man helt enkelt mer… Ja då får du stå för notan. Dig behöver man inte smöra för. Ja, eller så har jag precis betalat 1,5 miljoner för min etta på Mariagatan och vi delar?

Okej, men då får du skjutsa hem mig. Fan heller, du kan gå. Men han tjatade och följde efter mig till bilen så jag släppte av honom vid bussen. Han vägrade typ hoppa ut och frågade om jag ville ses imorgon? Nej, jag ska tvätta och hänga med pappa sa jag. Fan vad lame säger han. Aa, men du ser ut att behöva tvätta med sa jag och pekade på bildörren. Får du upp den själv? Ja, jo tack.

Sen körde jag hem. Buskörde lite med gammal rock på i högtalaren: Cats In the Cradle med Ugly Kid Joe, sjukt bra låt för övrigt. Så klockan var efter 11 på natten och gatorna var mörka och tomma med dämpad gatubelysning. Precis som jag gillar det. Ibland slår jag på soundtracket till Drive och tar omvägar. Det är terapi det med. Men man ska köra försiktigt. Och inte fundera så mycket på vart man ska. Men jag var 29 år och det var fortfarande sen sommar. Den bästa tiden med alla kräftskivor och semester. Jag har alltid haft sen semester eftersom jag sällan fått välja i tidigare anställning. Nu gör man som man vill faktiskt. Det är smidigt.

Jag och pappa gillade att äta glass och kolla på Greys Anathomy. Så vi gjorde det på söndagen dagen efter den kassa dejten. Hur gick det då sa pappa? Nä, han var dryg och pratade för mycket. Det låter som du, sa pappa. Ja, exakt det blir ju jättefel. Ja, kanske det sa pappa. Pappa och jag hade en speciell glassritual där vi köpte 3 smaker i sån storpack, på med chokladsås och färgrann strössel så har ni Petras discoglass. Pappa gillade den starkt. Men skippade strösslet och såsen denna gången i och med hans diabetes.

Så himla off topic. Så vad var jag? Jo, alltså det börjar ju bli jättelångt så jag insåg att jag fortsätter min story senare där det kommer nya smaskiga detaljer om Petras 100 dagar som singel. Alltså, det var ju många konstiga karlar och omständigheter. Så fortsättning följer… Ska försöka hitta bilder anpassat till samma tidsepok så som nedan, den 24:e augusti 2013 på mammas födelsedag. Hon fyllde då 67 år och jag körde ut till henne med pappa och bror i min Prius.


pixelstats trackingpixel

Make your own kind of music.

Kanske en av 60-talets härligaste och vackraste låt. Men jag assoscierar den till så mycket. Har ni sett Dexter? Minns inte vilket avsnitt men en av de senare säsongerna så spelas denna låt och symboliserar kärleken från en mor som jobbar som psykolog och har en mentalt sjuk son som också är seriemördare. Så Dexter jagar hennes son och hon hjälper honom fly undan. En mors kärlek är villkorslös och förlåtande. Och efter jag hörde låten när jag kollade på Dexter så fastnade den i mitt huvud och jag slog på den i min lilla lägenhet och dansade runt. Men jag associerade mest till texten, gör din egen typ av musik, sjung din egna sång. Lyssna inte så mycket på alla andra och där någonstans minskade successivt mitt tidigare behov av bekräftelse av folk i min närhet. Ja eller hur man nu ska uttrycka sig? Jag är osäker. Men det som hände var i alla fall att jag slutade sminka mig när jag gick till Ica och även när Niclas kom över om vi bara skulle vara hemma. Istället gjorde jag så att jag sätter på smink de dagar jag vill.

Oavsett vart jag ska eller om jag ska vara hemma. Det är skönt att låta huden vila och få en fuktkräm som kan ligga på hela dagen. Och det har gjort att min hy är fantastisk dessutom. När jag var och bokade tid för ärrkorrigeringen så pratade jag med sköterskan och hon sa att hon endast gjorde botox. Jag vågar inte ta botox sa jag, jag kanske gör det framöver för migrän eller svettningar i pannan men vi får se var mitt svar. Ja men du behöver ju inte botox sa hon och kollade på min hy. Jag dricker mycket vatten svarade jag och tog en klunk ur min flaska. Ja, jo… Men jag tror att det är att jag låter min hy vila, skrubbar med en frottéhandduk och vatten varje kväll och smörjer in med en bra nattkräm.

I allafall, såg ni avsnittet av På spåret där de körde Make your own kind of music? Jag visste svaret direkt, Mama Cass! Niclas säger, ja det var imponerande. Ja, men jag älskar den låten sa jag och slog på den efter avsnittet.

“Nobody can tell ya;
There’s only one song worth singin’,
They may try and sell ya,
‘Cause it hangs them up to see someone like you.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.
You’re gonna be knowing
The loneliest kind of lonely,
It may be rough goin’,
Just to do your thing’s the hardest thing to do.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.
So if you cannot take my hand,
And if you must be goin’,
I will understand.
But you’ve gotta make your own music
Sing your own special song,
Make your own kind of music even if nobody else sings along.”

pixelstats trackingpixel

You win some, you lose some.

Den andra februari så får vi pengarna från försäljningen av pappas hus. Jag vet inte helt vad jag ska göra med pengarna. Hur ska jag prioritera mellan alla mina idéer och samtidigt göra en bra investering? Jag vill inte bara tänka på nuet så som jag lever utan också blicka framåt. Vi har ett stort hus som behöver lite omsorg men också stora drömmar om pool och utbyggnader. Vad kommer allt att kosta?

Men mest är jag glad att bli av med bördan från pappas hus som stått obebott så länge. Att mitt gamla hem skulle bli en sådan börda för oss. Krångel på svenska bostadsmarknaden samt allt problem med posten och pappas räkningar. Vi sålde i god tid pappas hus, men köparna hade inte sålt sitt boende och vi var tvungna att skjuta på tillträdet för att slippa stämma de för kontraktsbrott. Vi vill ju verkligen sälja till den nya familjen med massor av barn och sina egna drömmar för pappas gamla hus. Det måste ju vara vår största önskan för vårat tidigare hem, att det går till en snäll och omtänksam familj med nya drömmar om sitt hem.

Men det betyder också ett slut. Jag kommer aldrig att få se vårt hem igen så som det var. Men redan efter pappa dog så slutade det vara allt det en gång var. Jag kan ärligt säga att jag fick en kuslig känsla när jag besökte hans hem dagen efter de hämtat honom. Vi hade ett öppet fönster för att vädra ut lukten och det drog en kallvind. Ni vet hur man känner på sig om någon finns där hemma. Men där hemma kändes det tomt trots alla saker. Han var inte längre kvar där. Jag fick heller ingen känsla av hans närvaro under hans begravning utan det kändes mer som en tradition än ett farväl. Vi gör så här i Sverige helt enkelt.

Jag hittade i pappas skrivbord hans gamla köpekontrakt från huset, daterat 1 december 2000. Jag kom ihåg att vi stressade för att kunna fira våran första jul i det nya huset och rotade bland julsaker och annat. Men det gick. Jag var då 17 år och fyllde alltså 2001 18 år. Jo, som jag nämnde så hade pappa många tankar och idéer med sitt nya hus. Det kom inte dit så mycket renoveringar förutom badrummet på övervåningen där han också lät sätta in en jacuzzi som alla uppskattade. Men vi fick inte slösa så mycket vatten, det var viktigt att spara vatten. Jag har kvar den mentaliteten idag och spar vatten överallt. Vattnar växter med mitt gamla dricksvatten och har små hinkar ute som samlar vatten. Vi har ju visserligen Roslagsvatten och blir inte så svårt drabbade. Men det är ändå en tanke att vatten kostar pengar och finns inte alltid i överflöd. Så jag försöker ta till vara det jag kan. Ibland springer jag runt i hela huset och letar efter törstiga växter till mitt gamla vatten.

Jag är jättetrött idag och sov också länge. Det har varit ganska händelserika dagar på senare och jag har en lätt förkylning. Men handen och alla värktabletter kanske gör sitt och tröttar ut mig de med. Jag försöker fota ganska mycket nu när det är så vitt och fint ute. Jag fotar för mycket tycker Niclas. Men jag gillar att visa världen vad jag ser. Och jag försöker att inte fota allt jag blir fascinerad av men ibland så måste jag. Jag har ju tiden just nu. Jag undrar hur det ska gå med alla planer och projekt när jag börjar jobba igen. Men det är ju ett mycket senare bekymmer. Då får man ju in mer pengar och som ni säkert kan ana så är inte Försäkringskassan lika generösa som Microsoft är.

Därför måste jag passa på. Det här är mitt år att skapa mina och Alexanders bästa förutsättningar. Men också att leva gott och vara lycklig så gott det går trots alla ups and downs som man stöter på. Nu ska jag nog vandra in i Simsvärlden och köra liten innan jag går och lägger mig. Jag vill egentligen lägga mig nu men det är lite tidigt. 21-22 är ofta lagom läggtid med Alexander och tv. Imorgon är det en ny veckan med nya äventyr. 🙂

pixelstats trackingpixel

Fix you.

Idag kommer jag med ett vackert låttips med en fin duet och är en cover på Coldplays: Fix you. Jag håller på och övar på den låten på gitarr men har naturligtvis inte Chris Martins pipor. Jag har sett Coldplay live 2 gånger och tycker de är asgrymma. Speciellt live. Annars är jag inte så mycket för konserter alls. Det är på tok för mycket folk och köer överallt. Jag kan lyssna på musik hemma och kolla på tvn om jag vill. Det går lika bra och att se sina artister live har alltid varit överskattat i min mening. Tror ni liksom att till exempel Madonna bryr sig om att jag såg henne live i Globen? Nej inte direkt. Men där fick jag i alla fall sitta ner och äta popcorn och dricka öl. Så då blir det mindre köer. Och där fanns ett bättre system till skillnad från Friends som hade sån jävla kö överallt. Men vi stod ju vid scenen i någon Circle av misstag och var precis vid scenen. Jag orkade typ inte helt stå upp hela spelningen, och det var en mardröm att gå och hämta mer öl. Så jag pallade inte ens det och var törstig.

Jag är alltid törstig. Idag har jag därför köpt Salivin idag på Apoteket när jag plockade ut mina mediciner. Blir du ofta torr i munnen och törstig frågar hon? Ja, alltid sa jag och hade precis slukat en ramlösa 33 cl. Du borde pröva något salivstimulerande föreslog hon och sa att 2 pack kostar 50 som erbjudande just nu. Det var ju sålt. Jag har tuggat i mig 3 stycken idag och de är supergoda. Men de ska man inte äta som godis, max 15 per dag eftersom de kan ha en laxerande effekt i stora mängder. Jag skulle ju behövt dessa under 1:a trimestern kan jag säga.

Jag och mamma var och såg på “Fåglar inpå knuten” i Vallentuna Bibliotek och kulturhus. Så himla rolig gratisaktivitet att få lära sig mer om de svenska småfåglarna vi har i tomten och lämplig matning. Det var fina bilder och också ljud. Det är ett jättefint nybyggt kulturhus som vi har här i Vallentuna med mycket utställningar och aktiviteter som är helt gratis. Sen finns mysiga Stenugnsbageriet mitt emot men också ett fik i kulturhuset. Jag och mamma gick dock runt och gjorde lite ärenden i centrum och köpte med oss fika från Ica hem så Niclas också skulle få. Ica har ju ett väldigt bra bageri med. Jag åt dock bara en hallongrotta för har inte varit sugen. Min aptit har varit rätt dålig på senare på grund av min mage och att jag har rätt ont och är trött. Men det kunde varit värre. Det går i vågor naturligtvis.

Men jag passar också på att vila en del och har ätit i sängen framför tvn som jag tycker är så skönt. Speciellt nu när vi har nya sängen och kan hissa upp ryggen. Jag bäddar gärna in mig och ser på något kul. Jag är ju lite knepig i mina tv-val just nu och intresserar mig inte så mycket för draman och komediserier utan går igång på dokumentärer och samhällsprogram. Vet inte om det är åldern eller bara att jag blivit mer nyfiken på senare. Vi har ju ett liv och jag vill lära mig så mycket som möjligt. Pappa sa på skoj till mig en gång att “den som vet mest när de dör vinner”. Och kanske ur det kom mina tankar. Jag har i princip läst ett 10-tal romaner under min levnadstid gissningsvis. Och då är kanske 5 i vuxen ålder. Jag har inget som helst tålamod att nöta igenom en text. Då hittar jag hellre på min egen story i The Sims och utvecklar den.

Så jag läser historia, filosofi, växter och fauna, djurböcker, medicinska böcker eller vad som helst som inte är påhittat typ. Fast jag läser ändå religion och typ ockulta böcker också fast jag tror att sånt är hittepå eftersom det är både underhållande men också intressant på sitt vis. Sen hyser jag stor respekt för att folk får tro och tycka som de vill och då kan man bemöta det bättre om man vet mer i ämnet. Så jag köper massvis med begagnade böcker och vill ha ett fullt och ståtligt bibliotek på övervåningen. Hyllorna i väggen är original tror vi. Extremt vacker med en så fint inbyggd hylla i väggen. Jag har dessvärre inte tagit så himla mycket bilder där men jag ska. Just nu är det sån kaos. Man måste typ se det på plats för att få en omfattande vy så vi får se. Jag ska försöka organisera och fixa mer plats för mina sticklingar när jag ska börja ta nya nu till våren.

Snart är det middag; lövbiff, pommes och chilibearnaise. Min favorit. 🙂

pixelstats trackingpixel

Time of the Season.

Idag tänkte jag börja med att dela med mig av min relativt nya Spotify-lista: Shine On You Crazy Diamonds där jag egentligen byggt på listan baserat på rekommendationer till Pink Floyd och så vidare. I början la jag till en låt åt gången som jag uppskattade och sen blev det fler. Jag tänkte fylla på succesivt allt eftersom jag hittar bra, lugn och mysig musik. Jag lyssnar mycket på mina Sonos-högtalare i hemmet när jag går runt och pysslar och håller på med mina växter och då går gärna den här listan överallt.

Just nu är det fredag morgon och klockan är inte ens 7. Jag somnade ganska tidigt men vaknade också först vid halv 4 och sedan klockan halv 6. Sen har jag inte lyckats somna om och beslöt mig till sist att gå upp istället. Jag kan alltid lägga mig och vila på dagen senare. Sen är det alltid lite mysigt att kolla på Nyhetsmorgon och se över mina mail och så. Det är så mycket på gång att jag lyckats försumma min datortid lite på senare. Visserligen använder jag mobilen mycket, men många ärenden blir knepiga på en så liten skärm. Jag bråkar dessutom mest med mobilen när jag vill få igång min Chromecast på övervåningen och kolla på SVTplay på min tv. Det är den nya tvn vi köpte i somras till vårat sovrum som krånglar. Den är en smart-tv och ska egentligen ha en SVT-app men den stänger av sig hela tiden. Så Chromecast är det enda som fungerar just nu. Men så tappar min mobil anslutningen hela tiden.

Men det var inte bättre förr. Nu kan jag ligga i sängen och äta middag, kolla på något spännande program och igår Den svenska välfärden där bl.a. Leif G.W. Persson var med och kommenterade om de polisiära insatserna idag. Han är alltid så rolig och så smart. Nedan svarar han på vad 1/5 av de polisiära insatserna sysslar med som sitter i Stockholms polishus. Jo, det behövs definitivt fler poliser och bättre prioriteringar inom brotten. Så det är ett bra tv-tips för er som är intresserade. Och följ gärna min Spotify-lista Shine On You Crazy Diamonds så bjuder jag på en del trevlig musik allt eftersom. Trevlig fredag alles. <3

pixelstats trackingpixel

Växter och våld. 

En av mina stora hobbies är mina växter. Man kan göra så mycket med ett hem fullt av välmående växter. Man klipper skott och sår nya växter, planterar om och sår frön. Jag älskar det verkligen och drömmer om en fullt blomstrande trädgård och förutsättningarna ser goda ut. Men nu vårdar jag främst mina inomhusväxter. Några får flytta ut till våren. Till exempel pelargonier som är stora och friska lever väl ute och jag har en utmärkt balkong på övervåningen till dessa. Jag älskar mina vilda P.gibbosum som jag planterade under värkpauserna som jag hade den 3:e september. Sen åkte vi in till Danderyd. Men Alexander föddes hela 3 dagar senare den 6:e september. Så som det kan gå.

Men vildpelargonen mår väl. Han fick idag ny kruka och nya stänger att klättra. Ska se hur det går eller om jag ska klippa honom och så nya skott istället. Jag älskar att se saker växa och ta vara på det man kan. Växter är så tacksamma ting och ger tillbaka all kärlek man ger de. 

Jag jämför gärna växter med just kärlek eftersom att just för mycket omtanke kan döda dem men också för lite likaså. Det ska vara lagom men ibland måste man vara hårdhänt. Som när jag klipper och tar nya bebisväxter. Då klipper jag ganska mycket så moderväxten står sig. Men jag är långt ifrån duktig än anser jag. En del klarar sig och andra inte. Men det är sällan försent eftersom roten vilar i jord. Jag har många bra exempel på växter jag velat dödförklara som växer fint idag. 

En dusch och klipp mår växter bra av. De samlar nämligen på sig en massa damm som blockar bladen från att ta emot solljus och liknande. Så de behöver hjälp. Sen tillgör växter en friskare och bättre luft inomhus. Man ska helst ha några i sovrummet med för bästa effekt. Där har vi det svårt eftersom det är mörkt. Men några succulenter och en orbunke tänkte jag pröva.

Jag har märkt att jag köper ett ökat antal växter när jag är ledsen och därför står jag nu med över 50 växter. Osäker på exakt. Och fler kommer jag att odla i mitt miniväxthus från Ikea. Där börjar deras resa om det går. Jag har odlat fram min tobaksplanta på det viset. Väldigt tacksam växt och mitt skojiga projekt från tankarna om Zimbabwe.

För mig är mina växter så mycket mer än bara en prydnad faktiskt. Det är ett intresse vunnet ur min första depression. Jag var så ledsen men gick runt i mataffärerna och blev glad av blommor när jag skulle köpa tröstgodis. Och där stod jag med en kasse full av krukväxter och örter. Det gick sådär i början, men jag blev lite gladare och började plantera om och plocka. Mitt hem fylldes sakteligen med nya växter. Många står kvar även idag i mitt hem. Men många har också dött eller getts bort. De passar kanske inte in i mina levnadsvillkor för stunden och jag vill inte att de ska dö. Men som sagt, sällan är det kört för växter. Det är det som är så fint med naturen och dess förmåga att överleva allt vi utsätter de för.

Det känns bra att ha en hobby som ändå är så givande i olika former, sen är det som sagt för mig ren terapi. Jag rekommenderar det till er som känner er nedstämda eller gillar frisk luft hemma och så vidare. Det är inte så svårt som många tror. Man kan ju börja med lite kaktusar? Jag ska försöka fortsätta med mina bästa växttips allt eftersom jag lär mig nya saker. Ha det gott så länge! 🙂

pixelstats trackingpixel

Lägesrapport och små världsliga ting.

Jag blir lite mindre aktiv på sociala media av min skadade hand. Det går okej att skriva som nu. Men inte helt perfekt och skriver jag mycket gör det ont trots starka Alvedon. Jag har recept från kirurgen, men egentligen kan man givetvis dosera själv med halvtabletter och sånt och få ut samma dos. I alla fall, jag är lite begränsad men ändå på gott humör. Vi har hjälp här också som styr upp vårat hem. Jag skriver upp mina listar och så jobbar de på med möbler, tavlor och sånt som ska placeras om. Det blir jättefint här hemma. Och det är roligt sällskap.

Vi mini-lanar lite i vårat arbetsrum där vi har 3 stationära datorer. Jag och Niclas köpte ju varsina splitternya i somras eftersom våra tidigare var 3+år och vi kände att vi skulle unna oss efter försäljningen. Och det har vi ju gjort. Sen fungerade min gamla dator så pass bra och jag har ju renoverat den och fixat. Så den är vår server/reservdator här hemma och bra i spelsammanhang. Jag utmanade i UT (unreal tournament) men fick pisk direkt av Carl och alla bots. Jag som var så duktig på FPS i min ungdom. Men jag spelar ju inte sådant längre.

Sen har jag övat mer gitarr. Det låter bättre och bättre. Alex är lika förtjust oavsett dock. Bara man ger ifrån sig ljud så är han glad. Vi har varit i stan en snabbis idag på Akademikliniken Gärdet. Jag ska äntligen fixa mitt vanprydande ärr på vänster överarm. Hon kunde göra operationen i slutet av februari då min hand läkt ordentligt. Sen kommer jag få ett fint litet ärr istället för en utstickande hudflik. Det ser jättekonstigt ut och skaver ibland. Det syns inte alltid, men ibland ganska mycket. Jag tycker det är jobbigt på sommaren då jag vill ha linne men hatar mitt ärr. Så det ska vara så skönt att efter 20 år kunna få det åtgärdat. Jag hade ingen aning om att ingreppet skulle vara så enkelt.

Det var en jätteduktig kvinnlig kirurg som kikade på Akademikliniken och sa att det där kan vi ta om en månad. Själva ingreppet tar inte mer än en kvart och du lokalbedövas ändå. Jag blev så glad. Det tar vi sa jag, så snart det går efter handen. Hon berättade för mig då att, precis som med handen ska du sluta äta Omega 3 inför detta. Jaså? Sa jag, ja alltså det ökar blödningar och det vill vi inte. Sen så klart NSAID-preparat.

Så jag har tur, för mina Omega-3 är slut men ligger outcheckade hos Shopping4net. En grymt bra webbutik för vitaminer, hälsokost, en del smink, parfymer, och jag har faktiskt köpt några Kosta Boda-glas där då de hade sommarrea. De glasen är så jävla dyra så då vill man ju passa på om det är 100:- billigare per glas. Men ni vet ju också att jag gärna köper begagnat. Ett plus med Shopping4net är också att de använder sig av Sponsorhusets välgörenhetskampanj som jag uppskattar. Det är alltid ett plus med butiker som vill ge en del av sina förtjänster till välgörande ändamål och ibland motiverar jag mina köp med att det faktiskt medför lite gott också. Jag har fortfarande Diabetesfonden just nu. Som ni vet är det en vanlig folksjukdom och 5 personer om dagen dör av eller till följd av sjukdomar som uppkommer till följd av diabetes. Det är alltså 1825 personer om året som dör av en relativt vanlig folksjukdom. Sen har vi ett så stort antal människor som blir sjuka och måste anpassa sitt liv drastiskt. Det kan gå väldigt fort för personer med svår diabetes.

Jag läste någonstans att vi pratar om ett fåtal timmar som en medvetslös diabetiker kan bli liggandes utan assistans om de ska överleva. Det beror så klart på deras hälsa och förutsättningar. Men de dör om de inte får hjälp ganska omgående i alla fall. Men de flesta med diabetes lär sig leva med det. Så som min pappa. Han hade bra värden vid obduceringen och enda substanserna man hittade var Metoprolol som är ett blodtryckssänkande. Så det är ett stort mysterium.

Visste ni förresten att blodtryckssänkande görs på ormgift? Ormar använder sitt gift för att långsamt sänka blodtrycket tills sina offer dör. Så i mindre mängd och kemiska omvandlingar så voila har vi en omfattande medicin som räddar liv varje dag. Jag stötte på detta i en av Netflix 72 Dangerous Animals: Latin America.. Och där har man då till exempel en supergiftig orm som lever på en isolerad ö. Ön kallas ofta för “Snake Iland” men heter egentligen Ilha de Quimada och ligger i Brasilien. Ormen heter Bothrops insularis och kallas för Golden Lancehead.

Men ormen är inte bara livsfarlig, den är även utrotningshotad och står listad på IUCN. Man berättar i programmet att man jobbar hårt för att bevara ormen men att det är knepigt. Snake Iland är rankad som en av Världens sju farligaste platser som har en spännande samling av platser och faror. Bolivia har dessutom 2 extremt farliga platser så dit blir det ingen semester men det är nog inte ett så vanligt resmål oavsett i och med deras ekonomiska situation. Men de har en del fantastiska platser och väldigt växlande med tropiker i låglandet och polarklimat i deras höga bergskedjor i Anderna, världens längsta bergskedja som omfattar ett antal länder i Sydamerika.

“The effects of envenomations by lanceheads include swelling, local pain, nausea and vomiting, blood blisters, bruising, blood in the vomit and urine, intestinal bleeding, kidney failure, hemorrhage in the brain and severe necrosis of muscular tissue.[6] Chemical analysis of the venom of B. insularis suggests that it is five times as potent as that of B. jararaca and is the fastest acting venom in the genus Bothrops.[4] They have hemotoxic venom that eats away at flesh and tissue to digest the prey item before they swallow it. Bothrops insularis also have some neurotoxic venom that kills the prey item.” Wikipedia Bothrops insularis


Men nu ska jag lämna tangentbordet och fixa vidare. Så jag lämnar er med alla mina se samt lästips och kanske något att fundera på. Bilderna är såklart på ormen som ser riktigt obehaglig ut. Nej tack till ett bett av den och så 2 vackra platser i Bolivia. Den vägen som ni ser är också en av världens farligaste vägar som ni kanske misstänker. Och så Anderna, som är så vackert. Sen plockade jag fram två bilder från just Ilha de Quimada. Proibido, förbjudet.

pixelstats trackingpixel

Kära pappa..

Varför plågar du dig själv så? Hade du sagt kära pappa. Du har mina saker och mina bilder överallt i ditt hem, och det går inte en endaste dag utan att jag påminner dig överallt. Men jag vill ha dig här hos mig så jag kan klaga om allt stök och alla saker. Och du skulle sagt åt mig att sluta köpa så mycket nya saker när jag inte ens vet själv vad jag redan har. Men jag letar, varje dag hittar jag något nytt. Mitt, ditt eller farfars och farmors. Det är extremt spännande och jag upptäcker nya beteendemönster och familjefrågor. Varför hade farfar en tom liten vodka-flaska i sin verktygslåda till bilen? Däri fanns en gammal Rubiks kub i miniformat i kartong och olika puzzel för barn. Jag antar till dig, Rose-Marie och Göran. Ni lekte kanske med sakerna i baksätet i bilen när farfar körde.

De fanns ett litet pärlörhänge i guld. Vet ej om pärlan är riktig, men det var definitivt farmors och kanske ramlade det av i bilen och farfar hittade det. Jag använder hans tomma plastpillerburkar direkt till Ipren och Alvedon som är mycket lättare att ta vid behov ur sådana. Jag hatar att hålla på och knäcka i plast när jag har ont redan. Ösa ur en burk är ju enklare. Och nu med en kass vänster så både behöver jag ta mer Alvedon och under enklare former med endast en fungerande hand. Man är ganska handikappad med bara högern. Men som du minns sist vi sågs så hade jag en nyopererad höger som jag gnällde på besväret att torka sig i baken med vänster hand. Det problemet har jag inte nu. Jag har dessutom fått användning för mina gamla torghandskar som Niclas retar mig för. De täcker hela vänstern och bandaget, och det är ju snyggare med en handske än ett bandage. Så jag har bara en handske på min skadade hand. Den tar emot om jag råkar få något fukigt mot handen som jag ska undvika. Typ regn och sånt.

Ja, du är med oss överallt. Av mina 3 gitarrer som jag äger. (Niclas har 5 stycken). Så är 2 av dessa gitarrer jag fått av dig. Den första dagen då jag flyttade hemifrån och kollade i förrådet så stod den där, En gammal Bjärton 64. Du var osäker på årtalet men det var din kompis gitarr som precis köpt den och glömde den hemma hos dig. Sen har du sparat den och flyttat med dig tills då för att han ska kunna hämta den. Kommer han att komma frågade jag? Nej, det tror jag inte sa du. Och jag frågade om jag kunde få den, ja sa du. Men gör något bra med den också och fixa till den och lär dig spela. Ja, jag ska sa jag. Jag gick till flera gitarrbutiker men hittade ingen som kändes bra för att renovera gitarren som stått ut med mycket. Det var dyrt också. Så den blev stående. Men jag hade också med den i 4 olika hem tills du julen 2013 gav mig en ny gitarr. Jag blev överlycklig och satte mig samma kväll och övade. Jag övade tills huden på fingrarna lossnade. Sen om igen varje dag. Jag lärde mig ganska mycket basackord snabbt men saknade rytmen. Men den utvecklades i samband med lärandet.

Och nu hänger de båda på väggen i vardagsrummet. Jag spelar mest på min 3/4 akustiska som jag fick av Niclas istället. För jag har så små händer att vanliga akustiska blir för stora ibland. Jag ska nu strax ta tag i renoverandet av din gamla gitarr pappa, och göra något bra med den. För jag har snart 2 bra händer och ett bra mål. Att bli lite bättre. Inte Mikael Wiehe -bra, men semibra så man kan dra av lite lätta låtar och sjunga till. Du var en av de få som tyckte att jag hade en sån superfin röst. Du är nästan som Carola sa du en gång i bilen när jag sjöng på. Men det var också på den tiden jag inte hade rökt en endaste cigarett eller haft trippla stämbandsinfektioner och det har dessvärre satt sina spår. Nu är jag en ALT 1-2 beroende på. Jag sjöng ju i kör en kortis och var ibland för mörk för 1-orna och ibland för ljus för 2-orna. Men jag sjöng på i min egen ton.

Jag har övat nu två dagar i rad med min fungerade hand. Fast det är många ackord som är svåra när jag måste sträcka handen. Men jag försöker. Nu känner jag däremot värken i fingertopparna. Jag har ju inte gjort det på nästan ett år och känslan är fantastisk för med det onda kommer det dåliga. Jag kan stryka handen och fingrarna över Alex huvud och känna de små fjunen. Det är en speciell känsla. Jag har svårt att bära saker med vänstern. Nästan gitarren är för tung. Men det kommer successivt. Jag kan inte ens bära Alexander just nu. Skulle jag behöva ta emot med vänstern så skulle den antingen ge vika eller plocka upp stygnen i handen. Det vore inte alls bra. De ska sitta i 2 veckor och sedan plocka bort. Men handen kommer vara svag i 4-6 veckor till och med. Så vi ska se hur vi löser föräldradagarna när jag är sjukskriven istället.

Vi pratade om det i vårt sista samtal om du minns. Mina problem med Försälringskassan som ger mig för mycket pengar. Ja, men du får betala tillbaka sen sa du. Jo jag vet. Skatteverket är inte nådiga mot oss med 50/50 lön. Men så kan det vara. Man ska inte klaga på vår välfärd för mycket. Det har sina för och nackdelar. Och jag berättade för dig om min kollega som klagade på vår skatt konstant, de är vana att betalade mindre i skatt men mer för sjukvård, skola och dylikt. Det är olika. Och många har immigranter vet inte alltid varför vi är så i Sverige att vi ser så mycket efter de som inte har det lika lätt i livet. Vi båda gillade den biten mycket med Sverige.

I dagarna ska jag plocka in ditt skrivbord från garaget äntligen. Jag minns det bordet sen jag var barn och såg det i farfars kontor. Så prydligt och fint massivt trä. Du fick det senare och hade det först i sovrummet, sen i vardagsrummet. Jag tog med mig det bordet eftersom jag alltid tyckt att det var en av de finaste bord jag sett. Det passar inte in i mitt hem egentligen. Men det har jag mycket som inte gör. Men jag kommer ha ett rum med gamla antika möbler och pyssel. Där får ditt och farfars bord stå, och påminna mig. Jag skrev en av mina första uppsatser på dator vid detta bord. Det handlade om bl.a sabeltandade tigrar och djur som dött ut till följd av utseendemässiga konsekvenser eller hur man ska uttrycka sig. Och i tigerns fall så var tänderna besvärliga. De kunde inte döda lika snabbt som vår senare tigerättling. Men de är också hotade, dock inte på grund av deras fysik. Nej, inget har förstört världens fauna så som vi människor tyvärr.

Men nu ska vi äta tacos. Också en av mina favoriter. Du frågade när jag flyttade hem hos dig en kortis: Men vad äter du för något? Tacoskal och ost, haha tror du att jag är en hamster eller? Jag äter väl det som serveras? Okej, sa du. Sen åkte du ändå och handlade tacoskal och ost till mig som jag kunde mikra. Du fick dig en portion med och tyckte att det funkade, men saknades något. Kanske resten av ingredienserna som jag brukar ha när jag inte är så lat. Men tacoskal och ost har räddat mig många bakisdagar och fyllekvällar. Det tar liksom 30 sekunder och är effektivare än mackor och något mer krävande. Lyxar man till det så dippar man i gräddfil. Jaja, nu ska jag sluta skriva och knata vidare.

Vi har mycket att göra. Men jag saknar dig.

pixelstats trackingpixel

Lördagsstatus…


Nu sitter jag här och tittar på en gungande Alex intill mitt skrivbord. Han ska sova lunch men har svårt att komma till ro. Trots hans mammas sjungande och gunget som han gillar. Men snart så. Då ska jag ta tag i sakerna omkring och kolla till lilla katten som vi hämtade vid 11. Det är en tuff liten kisse som hoppade direkt ut ur transporten som jag satt under trappan i hallen intill hans dass och mat. Stella skulle fram direkt och ville leka. Hon tycker så mycket om katter och vet att de är kompisar. Wilma är också nyfiken men mycket försiktigare. Hon är ändå 7,5 år nu och har vant sig vid katter. Hon kommer också från en som födde upp katter dessutom. Så Wilma är van. Båda hundarna har också varit en del hos min mamma som också föder upp katter så vi har rätt bra koll.

Jag ställde en konstig fråga till kvinnan vi köpte katten av om jag kunde få med mig kattsand från deras dass och stoppa i mitt eget så det luktade bekant och kiss så han vet att det är toan. Smart tyckte hon och räckte över en påse. Idén var dock inte min utan min mammas som brukade göra så till hennes kattköpare. Verkligen finurligt. Han tog sig en liten tur i hallen och satt i mitt knä och tittade. Sen kröp han in igen i sitt krypin. Så jag ska kolla så han mår bra så fort Alex sover.

Operationen gick bra. Så himla smidigt med direkt i centrum. De gav mig både lugnanden och smärtstillanden så jag blev lite stollig men inte så trött som jag trodde. Vet inte om jag gav fel vikt på mig själv. Jag sa ungefär 70 kilo men jag vet ärligt inte eftersom jag inte vägd mig sen efter förlossningen. Alltså jag ligger nog på plus från innan, men jag tycker att kläder är det bästa måttet. Man ska inte haka upp sig på siffror om man vill må bra. Jag kan för allt vad jag vet väga 65 kilo eller 85 kilo. Ingen aning. Och jag bryr mig inte alls heller just nu. Jag är som jag är. Och pappas träningscykel som stod i så fint skick i hans hem står oanvänd i mitt garage. Jag har dock bytt bort den med en av mina tidigare kollega samt numera granne mot deras antika skåp. Ett riktigt kap i och med att deras skåp passar perfekt till pappas skrivbord och farmors sylåda som också är antika. Det kommer bli superfint i min lilla “verkstad”.

Vi har hjälp har i helgen från 2 vänner, hantverkarna som jag skojsigt kallar dom. De gör lite allt möjligt men framförallt hjälper oss få lite ordning. Så bjuder vi på mat, husrum och också lite pengar. Så det är en kul situation för alla inblandade. Men nu sover bebisen och jag ska kika till katten. Så jag återkommer! 🙂

pixelstats trackingpixel