This is the way.

This, this is the way, This is the way I want to live, I’m going through changes (coming up, coming up) … Hela tiden har jag hört “this is the way i wanna lay”. Och tänkte att det är någon plats som EMartin Eriksson vill lägga sig på. Typ en sten intill en sjö och vråla. Nu kommer jag, eller något. Men så när jag själv sjöng med i låten länkad ovan så blev jag avbruten i min sång, LIVE! Petra, de sjunger live. Ja det vet jag väl, säger jag. Det är ju inte så att jag tror att han vill gå och lägga sig. Eller? Jo lite så var det faktiskt. Märkligt ändå. Men han hade ju kunnat vela vara lite annorlunda i sin sång och inte bara sjunga saker som är så uppenbara. “Så här vill jag leva livet”. Ok, så fint…

1994 släppte E-type albumbet “Made in Sweden”, där “This is the way” var låten som slog bäst. Genren eurodance var poppis på 90-talet. Främst inom Sverige, Nederländerna, Tyskland och Italien. Och där var det populärt fram tills 90-talets slut och växlade över till eurotrance och senare utvecklades house som körde på fram till 2010. Sen har vi såklart andra musikstilar som inte är relaterade till eurodance så ni förstår min poäng. Ja, under 90-talet hände mycket i våra liv…

Under Rapport så började jag istället för att maila och vara lite produktiv så fastnade jag framför Would of Warcraft för att PVPa. Har jag sagt att jag är en ganska grov gamer ändå. Typ både World of Warcraft och The Sims 4. Men mest WOW just nu i alla fall. Det funkar bra med till exempel ammningen där jag kan typ lägga han på kudden eller ta på mig en amningströja så funkar det fint. Eller så sitter han i sin stol eller leker i gymet kanske. Det finns mycket man kan multi-taska med under WOW. Däremot är det inpopulärt att AFK:a medans man vaktar i PVP. Jag gör det typ halvofta och blir superhatad av mina teamkamrater på sidan horde. You fucking naab lost the game och sånt. Chilla för helvete, jag kan ju själv ta tillbaka basen om jag vill era crazy assfaces. Och sen är det igång. Min andra identitet som horde-magen JanisJumplin härjar vilt i den virtuella världen och är förbannad. Fan, fattar ni inte att jag kan göra flera saker samtidigt era jävla gnomes. Jag hatar er…

Ibland drar jag till med ett “din mamma -skämt”. Ibland av nivån värre. Jag vet att det är hemskt och jag skäms för att jag är en sån jävel på nätet. Men jag sårar ingen ordentligt när jag svär och trollar. Det är bara min stil just i ett sådant Online-spel som WoW. Ni får helt enkelt ta mig som jag är där. Jag kommer inte ändra så mycket på mig. Jag är alltid snäll mot främlingar annars och ger alltid gratis Townportals och så vidare. De kostar liksom knappt någon mana ändå. Men när någon snor mina mobs, eller dödar questgivers så lackar jag. Skaffa något bättre att göra mkey?

pixelstats trackingpixel

Hänt i Snapptuna en tisdag.

Niclas ropar, Petra kan du ta bebisen så jag får vila lite innan maten. Ja, säger jag och går mot en gnällig bebis. Det luktar bajs. Niclas, har bebisen bajsat ropar jag? Nej, inte vad jag vet svarar Niclas. Jo, din jävel han har bajsat och du lämnade över honom med flit. Nej, säger Niclas som lagt sig i soffan. Helvete, säger Petra och knatar mot skötbordet. Alex är upprörd, han vill inte ha en bajsig blöja. Så jag byter. Karljävel som lämnar över bebisen när jag håller på och Instagrammar runt och försöker fota mina nya tallrikar. Nu blev säkert bilderna dåliga bara därför…

Dessutom börjar vår bebis bli som andra bebisar och bajsa mer frekvent. Det har ju varit så mycket som 3 veckor tidigare. Och nu i min nya sida med månaden Januari får en bajsklutt inritad på den 2:e januari. Fan vilket dåligt sätt att starta tarmåret med en bajsblöja i hinken. Vi har kommit fram till att vi ska lägga bajs i en sån där waste-bag och slänga direkt ute i soppkärlet eftersom det stinker så mycket. Men när jag stod där igårkväll med en massa bajs och en sprattlande bebis så glömde jag och slängde bajsblöjan i blöjhinken. Nu kommer det stinka bajs omkring skötbordet och jag som tänkte bada Alex med Niclas ikväll. Nej nu får han fan bada bebisen själv.

Niclas jag har bestämt att du ska bada bebisen ikväll. Jaha, okej men jag visste verkligen inte att det var bajs. Jo det gjorde du, och nu får du bada bebisen själv som straff. Okej. Så vandrar jag till Mamaro-stolen och sätter ner honom. Ojdå jag har inte hunnit byta sida från min tjusiga kalender och den står fortfarande på december. 4 stycken kluttar tillritade genom hela december. Bra statistik! Men så kom en ny in nu på tisdagen den 2:a december 2018. Jaha, bara att amma och vänta på Rapport. Vad kan ha hänt i världen förutom det jag redan hört i morse.

Att Island som första land lagstadgar om att kvinnor måste tjäna lika mycket som män. På bolag större än 25 pers i alla fall. Det verkar väl bra även om jag egentligen är skeptisk mot för hård kvotering. Men får prata mer om det en annan dag. Sen var det så klart kaos på nyår, som alltid. Vädret och så vidare. Det blir spännande att höra mer om det förgångna året men också det nya. Så jag sitter just nu och ammar Alex och väntar på nyheterna. Det blir eventuellt mer rester till middag, eller kanske köttbullar och makaroner som brukar vara Niclas vardagsfavorit och en av de få rätter som även jag behärskar tillagande av. Men jag pallar inte laga någon middag idag för jag tänker mata färdigt bebisen och sen Instagramma mina nya tallrikar från Rörstrands “Svala” som jag köpt på Tradera. Och sen ska jag gå och lämna ett gott omdöme för tallrikarna var både fina och packades mycket bra och snabbt. Så det blir 5 plus som alltid. Dessa tallrikar är skapade någon gång mellan 1897 – 1907 och är alltså över 100-år gammalt. Jag läser just nu en bok om kända serviser där det bland annat står om Rörstrands historia och tillverkning. I den hittade jag deras mönster från serien Svala och blev jätteförtjust. Jag har ju redan både “Gröna Anna” och “Swedish Grace” från just Rörstrand så jag behöver egentligen inte fler. Men jag tänkte att eventuellt blir Svalan en fin tvåltallrik eller något bra till pikat som uppläggsningsfat eller något. Vi får se vad jag hittar på. Det finns mycket man kan göra med en gammal fin tallrik…

Ja nu ska jag faktiskt byta till Instagram och posta bildbevis nedan. Sen ska jag maila en av konstnärerna som tillverkar en silikondocka till mitt kommande dockhusprojekt samt kika på rapport. Så spännande. Cya… 🙂

pixelstats trackingpixel

Morgon med Mellomoves!

Mello Moves

Dominera dansgolvet med några klassiska moves! ?

Posted by SVT on Sunday, December 31, 2017

Nu kör vi 2018! Hädanefter ska jag köra alla Mellomoves som morgongympa minst en gång i veckan. Gärna oftare så man börjar dagen på ett glatt och semirörligt vis. För mycket ansträngning blir man så svettig av och för lite blir man säkert trött, extra plufsig och inte lika glad. Så gör som jag och lägg upp ett litet bokmärke eller skapa en genväg. Videolänk!

Ja vad mer ska hända i år tror vi? Valet i år kommer att ske den 9:e september. Glöm inte bort att alla borde rösta oavsett på vad. Jag röstade första gången blankt eftersom jag inte visste riktigt vad jag tyckte och kände. Och det tycker jag att man kan göra om man inte riktigt vet hur man vill rösta, men man borde faktiskt rösta ändå. Så försök att ta er den tiden att gå till vallokalen eller förtidsrösta. Kommunen har alltid platser utsatta där man ska kunna förtidsrösta. I Stockholm röstade jag förra valet i Stadsbiblioteket vilket jag tyckte var trevligt. Det var en vanlig ledig dag så jag röstade och mötte upp en kompis för lunch efter. Perfekt med två flugor i en smäll tyckte jag.

Några av er vet säkert att jag kandiderar i kommunvalet och det ska bli kul att få vara med Moderaterna där. Jag har inte tidigare varit involverad inom politik utan bara suttit med en massa åsikter så nu blir det förändring. Eftersom Vallentuna är en borgerlig kommun främst så är det extra kul med likasinnade omkring sig. Men jag är ganska mycket för att alla måste få tycka som de själva vill och att olika åsikter skapar en mycket bra balans. Det vore ju väldigt konstigt om alla tyckte samma saker när vi oftast har en så annorlunda uppväxt. Man förutspår att 2018 och politiken kommer lägga stor fokus på invandringen och flyktingar och det är nog bra. Migrationspolitiken i Sverige fungerar rätt dåligt anser jag på många vis. Jag brukar försöka sätta mig in via Uppdrag granskning och Opinion när jag får tid. Om ni inte visste det så finns samtliga program även efter sändningarna kvar på SVTplay?

Där kan man se allt möjligt roligt. Jag gillar också Mitt i naturen som den här säsongen varit extra spännande med till exempel vad som hänt med områdena kring Tjernobyl och så vidare. Vi har ingen annan plats i världen som är övergiven på samma vis som där och djuren har invaderat staden Pripjat sedan den övergavs 1986. Det var säsongstarten och ett jättebra avsnitt. Men nu ska jag sluta prata om SVT till oändligheten och gå och hämta en pepsi och börja städa efter nyårspartyt. Det är till viss del ganska städat faktiskt, men saker hamnar lite hullerombuller och kylskåpet är fullt av mat från buffén så småäta och städa blir det…

pixelstats trackingpixel

1 Januari 2018. 

Idag är det pappas födelsedag och han hade fyllt 66 år. Men han har snart varit död i 7 månader. Nyår och idag blir därför lite tyngre dagar för mig. Jag flyttade ut pappas bild på balkongen på övervåningen så han kunde se fyrverkerierna. Jag vet att han inte ser eller känner något längre utan det är min föreställning som lever kvar. Men jag tycker att det känns bättre att hedra hans minne och är inte redo att släppa taget. 

Jag bröt mitt rökfria år igår och tog mig en cigarett i samband med att ångesten och sorgen blev för stor. Jag tog med mig hans foto och tände ett ljus. Jag orkar inte stå emot alltid när jag mår dåligt och är ledsen. Jag tror att det finns värre saker jag kan göra. 

Jag har ju berättat om att under min graviditet så tyckte jag att det var jobbigt att umgås med andra mammor eftersom de gärna smittar av sig sina rädslor och vet precis allt om barn och graviditet. De vet ibland också mer än man själv vet som är gravid. 

Nu under mina snart 4 månader som förälder så har jag fått höra mycket. Sjukvårdsrådgivningen och vissa anser att man inte får ha bebisar i sängen. Andra har sagt att de ska vara i sängen för att inte få känslomässiga problem. Vi har prövat oss fram och tycker att Alex sover bäst i egen säng. Och vi gör det med. Jag tycker inte att jag måste behöva förklara detta så ofta. Men ändå är det så. 

Jag har nu också fått höra att barn inte ska bo nära datorer och wifi. De får bara ammas första tiden och jag som lät honom smaka på en miniklämmis från 4 månader ber antagligen om att få problem med min son. Men egentligen är det så att han äter mycket och gärna ofta och jag ville testa att introducera honom för nya smaker. Det är liksom inte så att jag tänkt gå över till det. 

Det var också så, att jag inte borde röra min son nu på en timme eftersom jag rökt en cigarett. Nej alltså sa jag, jag tvättar ju händerna och borstar tänderna. Gråter han så tar jag upp honom oavsett. Men jag låter han annars vara en stund för att slippa få rök på sig. Men jag tycker allvarligt att allt man ska göra för sina små är lagom extremt. Jag förstår att föräldrar är livrädda för att något ska hända de små. Det är väl jag med. Därför använder jag bilbarnstol istället för att lägga honom i en korg i baksätet som våra föräldrar gjorde. Jag rökte inte inomhus igår och nära mitt barn. Jag avvaktade och ammade inte inom 2 timmar som det står på sjukvårdsrådgivningen. Jag drack också vad jag ansåg vara måttligt med alkohol och samtidigt kunna hantera min bebis.

Vad jag vill säga är att jag vill också att min son ska överleva sin spädbarnstid och växa och bli en vuxen. En av anledningarna bland annat att vi bor i ett hus med en stor tomt är att han som kommer kunna leka på. Vi bor i slutet av gatan och det sker ingen genomfart vilket begränsar möjligheten att han ska bli påkörd om han leker ute vid gatan. Andra barn leker ofta nedanför och spelar bandy. Det ligger också en liten lekplats bortom vår tomt där det finns sandlåda, gungor och klätterställning. Vårat valda dagis är ett litet “hemdagis” en halv kilometer bort och ligger som huset intill en hästhage och inte nära en större väg utan ligger mitt ibland villor. Jag tycker att det är en viktig prioritering i vår vardag. Ta till exempel alla utsläpp från bilar samt risk att bli påkörd. Det kan jag lova är farligare än wifi, utandning av rökluft och så vidare. Men jag respekterar så klart att andra inte delar de prioriteringar och krav på en mer lantlig uppväxt som jag.

Men jag bryr mig om min son. Jag vill att Alexander ska få de bästa möjligheter som vi kan ge honom och en bra uppväxt. Och det gör vi på vårat vis. Vi bryter inte mot några lagar, vi beter oss inte vårdslöst och vi ger honom all kärlek vi har. Jag tycker det räcker. Och ni därute som har era egna förutsättningar och åsikter så önskar jag er lycka till och stå på er. Ni vet ju vad som är bäst för era små. Lyssna inte så mycket på andra rädslor. Vi har så olika åsikter och som jag sa förutsättningar. Följ dessa…

Ja, med året startar jag med en uppmaning att tro på sig själv mer. Jag ska ha det som nyårslöfte att lita på att jag är en vettig människa ändå och ska tro mer på mig själv och mina val. Jag ska också bli lite mer tålmodig mot föräldrar och barn även om det tar emot. Sen ska jag försöka vara lite gladare. Jag saknar pappa hela tiden, men han kommer inte att komma tillbaka. Det är fruktansvärt det som har hänt. Men vi har ändå mycket att vara glada och tacksamma åt. Jag måste fokusera på det. Nu ska jag äta rester från gårdagens tapas-buffé. Såå gott, jag tog tyvärr inga bilder alls igår eftersom det var så mycket folk och så mycket att göra. Men jag tänkte fota lite av mina inredningsfavoriter i veckan. Riktigt bra börjar det bli. Hoppas ni hade ett gott nyår. 🙂


pixelstats trackingpixel

2017. Life and death.


Hej, allesammans. Idag är sista dagen på 2017 och imorgon börjar ett nytt år. När jag satte mig vid datorn idag efter vår sena frukost så dök det upp en påminnelse: imorgon fyller pappa år. Han skulle ha fyllt 66 år. Vi firade faktiskt förra nyåret jag, Niclas och hundarna med min syster, svåger och pappa. Så han sista nyår var han i alla fall med sin familj och inte ensam hemma med sina frimärken. Vilket han i och för sig hade antagligen uppskattat lika mycket. Men han tyckte det var lyxigt att åka bort då och då och slippa laga mat. Ja, jag saknar honom jättemycket. Ni som följt mig en tid vet redan att det går upp och ner och har påverkat mig ganska hårt.

Nu sitter jag här med en blå hårslinga och annars busigt ljust hår. Jag gillar det. Jag är alltid för feg med mitt utseende och tror att det spelar så stor roll. Men jag har insett nu mer än någonsin att det inte alls spelar någon roll. Man måste pröva sig fram i livet. Jag är fortfarande i spillror mentalt efter allt det som hänt mig detta år. Och just nu försöker jag nog lista ut vem jag är nu och vad jag vill. Men jag vet inte riktigt. Mer än något vill jag lära mig nya saker och vara en bra mamma samtidigt. Och juste, vi har tingat en liten kisse från en uppfödare här i Vallentuna. Han är en maine coon av färgen blå. Han ser ut som ett grått litet lejon och är jättesöt. Så han blir en ny familjemedlem runt den 10:e januari. Vi gillar timingen eftersom Niclas är pappaledig i 2 veckor från 12:e januari på grund av min handoperation och jag kan ligga och gosa med hundarna och den lilla katten i sängen hela dagarna.

I alla fall, så sitter jag just nu och ammar och skriver samtidigt. Så jäkla praktiskt med en sån amningskudde som man har i knät och jag gillar just datorn eftersom jag kan göra en massa saker samtidigt och han kan få äta i lugn och ro. Han somnar nästan alltid i samband med att han äter så oftast blir det att jag får lägga ner han i sin Mamaro-stol så gungar han ett tag. Så jag ska testa det nu och börja förbereda inför vår nyårsfest. Vi har nog 15 gäster som kommer och 5 är redan här sedan igår. Men vi har ett ganska städat firande med hundar, småbarn och tapas som mat. Vi tyckte att det blir lättast med folks allergier, dieter och så vidare om varje sällskap tar med sig en smårätt och bjuder alla på det man lagat. Det blir ju lättare administrativt med. Något år hade vi en storslagen 4-råttersmeny och 16 pers och de som köpt all mat fick en liten summa av alla gäster. Oxfilé och hummer till 16 pers är ju inte gratis, men det var lyckat i alla fall. I år är det dock som sagt, allergiker och vegetarianer etc. Så det blir nog bäst om slår upp en stor nyårsbuffé. Jaja, nu ska jag gå och börja städa lite innan folket kommer. Det är superjobbigt att städa 180kvm hela tiden. Men vi är inte jättepedantiska av oss så det går nog fort.

Jag vill också säga, tack till er alla som följt och fortsätter följa mig. 2018 kommer nog inte vara lika mycket sorg och dramatiska förändringar. Men jag ska nog kunna ha kul ändå och dela med mig. Gott nytt år, och vi hörs nästa år! 🙂 <3



pixelstats trackingpixel

Shine on you crazy diamond.

Shine on you crazy diamond. Threatened by shadows at night, and exposed in the light. Shine on you crazy diamond. Well you wore out your welcome with random precision, Rode on the steel breeze. Come on you raver, you seer of visions, Come on you painter, you piper, you prisoner, and shine. – Pink Floyd

Igår vid middagen kom vi in på musik och jag pratade med Niclas bonusbror som ska se Pink Floyd i Prag i vår. Och jag tyckte att det var ju supercoolt jag som älskar Prag som stad och även lyssnar mycket på Pink Floyd sa jag. Du lyssnar bara på hitsen säger Niclas och ja, det gör jag svarade jag. För det är ju sant att jag sällan lyssnat på album rakt av utan jag satsar alltid på en mix av bra musik över lag i min playlist.

Vi pratade kort om att jag lyssnar mycket på progg just nu efter pappa och att hans begravning avslutades med Nationalteatern – Barn av vår tid. Och Johan, Pink Floyd -fanet sa att han vill ha “Shine on you crazy diamond”. Jaha sa jag, det hade också min svågers pappa på sin begravning mindes jag. Men jag kom inte ihåg hur låten gick eller lät. Ja den är fin har jag för mig svarade jag. Men började direkt fundera på varför så många i min bekantskap vill ha denna låt vid sin begravning. Min bror är också ett fan av just den låten. Så jag kom hem efter middagen och började läsa på och lyssna. In rememberance of Syd Barret, founder and former member of Pink Floyd…

Jag trodde direkt att han måste ha dött i samband med att låten kom, 1975. Men Syd Barret levde ända fram tills 7 juli 2006 och dog slutligen av cancer. Så vad vill låten hedra? Syd, led av svårare psykiska problem och var väldigt oberäknelig. Han tog också en del droger som förändrade hans verklighetsuppfattning. Shine on you crazy diamond består av 9 delar men jag själv har än så länge bara lyssnat på 1-5 som jag länkat överst. Det är så fantastiska toner och övergångar och jag får gåshud när den växlar tempo och takt och jag tänker på Syd. Han ville nog inte lida av så mycket demoner som han gjorde. Och jag kan tänka mig att på 70-talet var vi inte ens i närheten av den medicinska utvecklingen som vi har idag, speciellt inte mot svår schizofreni som Syd led av. Men han fick en vacker låt och ett mästerverk.

Nu måste jag avsluta och klä mig, barnet och städa innan allt besök kommer. Shine on you crazy diamonds därute. 🙂

pixelstats trackingpixel

One love, people get ready.

One more thing.
Let’s get together to fight this Holy Armageddon (One love), So when the Man comes there will be no no doom (One song), Have pity on those whose chances grows thinner. There ain’t no hiding place from the father of creation. Sayin’ one love, one heart. – Bob Marley

Om ni Googlar rubriken så kommer ni till en Youtube-video över en hybridlåt emellan Bob Marley och The Wailers samt Curtis Mayfield eller en (Wikipedia) länk. Och låten är utgiven 1965. Den är alltså utgiven före de flesta av mina potentiella läsare är födda. Ni alltså, är troligen en åldersgrupp yngre än utloppet för Bob Marleys stora Reggae-karriär och innan han kom att plötsligt avlida 1981. Ändå är vi förmodligen en stor skara som beundrar hans verk om och om igen. Likt låtens uppkomst som sägs bero på en skicklig målare så är det en variant av konst som kan ge oss inspiration eller ett najs lugn när vi annars känner oss stressade. För mig är Bob Marley definitivt lugnande, “Every little things gonna be alright” och så vidare. Jag har blivit en sån extrem multitaskare på senare där jag gör typ 3 saker konstant. Ammar, gamear samt dricker pepsi. Kollar på tv, surfa Facebook samt bita på läppen samtidigt. Sen gillar jag att flippa fönster på telefonen i kamp om vad jag ska titta på, kolla på nyheter och fundera på vart jag ska ha alla mina saker samtidigt. Sen fylls listan på till absurdum ibland.

Just nu håller jag på med det, att låda för låda rensa upp här hemma och få lite ordning i kaoset. Eftersom jag Pinterestat så mycket så har jg läst ett 100-tal artiklar om att declutter och organize your home och så vidare och får små idéer samt infall. Här har vi en bra burk för lim, tejp samt andra bra sätt att fästa saker på andra saker. Verktyg och färg hör hemma i vår blivande ateljé/verkstad eller pysselrum. I mitt pysselrum vill jag ha pappas skrivbord och en träbänk/arbetsbänk som jag hittade i hans förråd. Jag vet inte om jag någonsin använt arbetsbänken men jag har fan sett hur pappa släpat runt det där åbäket vid diverse flytt och envisats. Och jag tänkte att nu är det min arbetsbänk som jag kan komma att använda i mitt pysslande i huset. Vi har ju så mycket plats.

Sen har jag och mina förfäder av samlande en himla massa prylar, extra av allt. Jag har nämligen framför mig min farmors gamla sylåda. Däri hittade jag 6 stycken saxar och ni vet det jag sagt om min pappas pennor. Jag börjar förstå ett visst mönster i detta. Men jag förstår dem båda. Det är bra att ha lite extra av det man använder mycket. Jag sitter själv på några flak Pepsi och några burkar pepparkakor för att slippa stå utan. Och jag har fler saker jag har mer av än jag egentligen behöver än tvärtom. Men någon dag, ska jag ta tag i mitt spontana saksamlande och försöka göra det till något bra. Nu börjar jag bli så trött. Vi har varit på kalas precis och imorgon får vi en massa besök. Så jag återkommer i helgen helt enkelt.

pixelstats trackingpixel

Time to play.

Alltså jag fattar inte att det tagit mig nästan 20 år att återuppta min favorithobby som ungdom nämligen dockhus. Inte såna där tramsiga Lundy-hus med overkliga proportioner eller typ Playmobil. Nej jag gillar så klart antika eller konstinriktade dockskåp, möbler och dockor och i samband med att vi fick en ungefärlig siffra från pappas frimärkssamling så började jag fundera på om jag ska ta upp en hobby nu när vi säljer hans. Millus tog ju över en del frimärkssamlande och Tobbe har ju sitt skrivande.

Men vad har jag? Jo, nu vet ni ju att jag håller på med en massa projekt överallt i huset och med mig själv. Men jag har inget aktivt samlande av någon kategori eller något som ger utlopp helt för min kreativa och konstnärliga talanger även om de må vara begränsade. I alla fall så blev jag helt hooked efter lite surfandes på miniatyrer i 1:12 skada. Jag hittade Tradera, Etsy och Ebay. Så jävla mycket grejer och jag ville ha allt. Så jag köpte några fina dockor, och tog de dyrare sorten som var finare och som även innehar certifikat och grejer. Sen köpte jag några möbler som kommer vara svårt för mig att göra själv. Men jag har bara köpt en fin klänning till min viktorianska kvinna för jag ska så klart sy resten. Jag sydde mycket i min barndom och pysslade extremt med mina dockhus och nu 20-år senare ska jag väl kunna ha bättre idéer och ett bättre kapital.

Vi åkte till Toys N Rus och köpte lite props eftersom mina riktiga dockor tar sån tid då de är custom så ville jag ändå köpa någon docka jag kan leka med. Typ fixa till sminket, frisyren och öva på att sy kläder. Så det tänkte jag börja med nu till senaste avsnittet av Mitt i Naturen medans Alex tar sig en tupplur. Vi köpte lite såna smådjur i butiken med och en drake som vi kan leka med när han är större. Just nu får de bo i mitt dockskåp som jag tänkte måla när jag får tid. Det är några intensiva dagar med besök och nyår så vi får se hur mycket pyssel jag hinner med. Men nu börjar jag… 🙂

pixelstats trackingpixel

Keep it curly!


Hej, hallå. Slänger upp ett snabbt inlägg där jag lovordar min nya locktång från REMINGTON CI606 CURL REVOLUTION, kostar 799:- hos Lyko och blev min julklapp till mig själv. Jag har ju ägt ett 10-tal olika varianter av locktänger men är nu superförtjust i denna. Ett problem som jag ofta har med tångar är vänstergrepp där jag ska locka min högra sida och här omfamnar tången bara håret och sen snurrar man hårslingan dit man vill. Det kan nog börja trassla om man tar för mycket hår så en mindre slinga åt gången rekommenderas. Men eftersom den gör mer än halva jobbet själv så går det ändå fort tycker jag. Klart en av mina bättre köp.

pixelstats trackingpixel

I’ll find my way home.

Visste ni att foster redan vid cirka 16 veckor börjar höra saker från världen utanför livmodern? De hör givetvis inte lika bra som någon som är i krokarna utanför utan får en viss dämpning av olika varianter så som placering osv. Men där ligger de och kanske undrar vad som händer utanför. Jag själv lyssnade jättemycket på musik och började under några månader med att starta Jon & Evangelis – I’ll find my way home och ett glas vatten med C-vitaminsbrus. Idag gjorde jag av slumpen samma sak. Något påminde mig om att det var längesedan jag hörde låten som jag älskar så. Tanken var att eftersom den är en av mina favoriter skulle jag göra den till Alexanders favorit med. För han kommer kanske att minnas någonstans i det bakre minnet att han uppskattade låten och var trygg.

Men sen kom den dagen då jag efter en vilopaus fick telefonsamtalet som kom att förändra våra liv för evigt. På så många vis förutom mitt framtida val av morgonmusik, för den morgonen innan idag var sista gången jag lyssnade och drack min C-vitamin i lugn och ro och utan några tårar på en väldigt lång tid. Det var alltså morgonen, måndagen den 5 juni 2017 och följande mornar har det varit Mikael Wiehe eller Nationalteatern som dundrar på. Och jag har vrålat med tårarna i ögonen, “dom burar in dina egna barn”. Och det blev istället det som kanske påverkade Alexanders sista tid i livmodern. Jag var så bekymrad ibland över hur mycket jag grät, skulle det komma att påverka det lilla livet med en mamma som bara gråter? Men nej det verkar det inte ha gjort. När han tittar upp på morgonen mot sina föräldrar med sina blåa ögon så ler han alltid och när man blåser luft på hans mage eller kittlar honom så skrattar han högt. Han är glad, nästan alltid lika glad.

Vi har haft en underbar jul, ändå från uppesittarkväll till Kalle Anka samt Tomten är far till alla barnen. Vi har fått så fina julklappar från hela familjen som vi myst med både igår och idag. Igår var mina familjemedlemmar över på julmiddag, julklappar samt en “Himla massa program”. Vi saknade pappa, men försökte fokusera och få julen att handla om oss som är i livet och minnas de som inte är med oss på en begränsad nivå.

Idag tänkte Niclas och jag chilla innan vi gör oss redo för nästa folkinvasion, nämligen nyår. Vi har bjudit in ett 10-tal vänner till nyårsmiddag och stillsamt firande i huset. Varken Wilma eller Stella är rädda för fyrverkerier men jag hoppas för mina grannars skull med både hundar och katter att det respekteras här i Snapptuna att man inte ska avfira fyrverkerier i bostadsområden med hänsyn till både vilda och tama djur. Vi har dessutom ett stall i närheten och hästar som är rädda för smällarna är svåra att lugna. Men vi får se, jag har förbjudit våra gäster att smälla från vår tomt och hoppas att de som vill smälla isåfall går/åker till en idrottsplats i närheten. Nej nu ska jag frossa i lite överbliven julskinka och en pepsi. Mums, fillibana…

pixelstats trackingpixel