Kära pappa..

Varför plågar du dig själv så? Hade du sagt kära pappa. Du har mina saker och mina bilder överallt i ditt hem, och det går inte en endaste dag utan att jag påminner dig överallt. Men jag vill ha dig här hos mig så jag kan klaga om allt stök och alla saker. Och du skulle sagt åt mig att sluta köpa så mycket nya saker när jag inte ens vet själv vad jag redan har. Men jag letar, varje dag hittar jag något nytt. Mitt, ditt eller farfars och farmors. Det är extremt spännande och jag upptäcker nya beteendemönster och familjefrågor. Varför hade farfar en tom liten vodka-flaska i sin verktygslåda till bilen? Däri fanns en gammal Rubiks kub i miniformat i kartong och olika puzzel för barn. Jag antar till dig, Rose-Marie och Göran. Ni lekte kanske med sakerna i baksätet i bilen när farfar körde.

De fanns ett litet pärlörhänge i guld. Vet ej om pärlan är riktig, men det var definitivt farmors och kanske ramlade det av i bilen och farfar hittade det. Jag använder hans tomma plastpillerburkar direkt till Ipren och Alvedon som är mycket lättare att ta vid behov ur sådana. Jag hatar att hålla på och knäcka i plast när jag har ont redan. Ösa ur en burk är ju enklare. Och nu med en kass vänster så både behöver jag ta mer Alvedon och under enklare former med endast en fungerande hand. Man är ganska handikappad med bara högern. Men som du minns sist vi sågs så hade jag en nyopererad höger som jag gnällde på besväret att torka sig i baken med vänster hand. Det problemet har jag inte nu. Jag har dessutom fått användning för mina gamla torghandskar som Niclas retar mig för. De täcker hela vänstern och bandaget, och det är ju snyggare med en handske än ett bandage. Så jag har bara en handske på min skadade hand. Den tar emot om jag råkar få något fukigt mot handen som jag ska undvika. Typ regn och sånt.

Ja, du är med oss överallt. Av mina 3 gitarrer som jag äger. (Niclas har 5 stycken). Så är 2 av dessa gitarrer jag fått av dig. Den första dagen då jag flyttade hemifrån och kollade i förrådet så stod den där, En gammal Bjärton 64. Du var osäker på årtalet men det var din kompis gitarr som precis köpt den och glömde den hemma hos dig. Sen har du sparat den och flyttat med dig tills då för att han ska kunna hämta den. Kommer han att komma frågade jag? Nej, det tror jag inte sa du. Och jag frågade om jag kunde få den, ja sa du. Men gör något bra med den också och fixa till den och lär dig spela. Ja, jag ska sa jag. Jag gick till flera gitarrbutiker men hittade ingen som kändes bra för att renovera gitarren som stått ut med mycket. Det var dyrt också. Så den blev stående. Men jag hade också med den i 4 olika hem tills du julen 2013 gav mig en ny gitarr. Jag blev överlycklig och satte mig samma kväll och övade. Jag övade tills huden på fingrarna lossnade. Sen om igen varje dag. Jag lärde mig ganska mycket basackord snabbt men saknade rytmen. Men den utvecklades i samband med lärandet.

Och nu hänger de båda på väggen i vardagsrummet. Jag spelar mest på min 3/4 akustiska som jag fick av Niclas istället. För jag har så små händer att vanliga akustiska blir för stora ibland. Jag ska nu strax ta tag i renoverandet av din gamla gitarr pappa, och göra något bra med den. För jag har snart 2 bra händer och ett bra mål. Att bli lite bättre. Inte Mikael Wiehe -bra, men semibra så man kan dra av lite lätta låtar och sjunga till. Du var en av de få som tyckte att jag hade en sån superfin röst. Du är nästan som Carola sa du en gång i bilen när jag sjöng på. Men det var också på den tiden jag inte hade rökt en endaste cigarett eller haft trippla stämbandsinfektioner och det har dessvärre satt sina spår. Nu är jag en ALT 1-2 beroende på. Jag sjöng ju i kör en kortis och var ibland för mörk för 1-orna och ibland för ljus för 2-orna. Men jag sjöng på i min egen ton.

Jag har övat nu två dagar i rad med min fungerade hand. Fast det är många ackord som är svåra när jag måste sträcka handen. Men jag försöker. Nu känner jag däremot värken i fingertopparna. Jag har ju inte gjort det på nästan ett år och känslan är fantastisk för med det onda kommer det dåliga. Jag kan stryka handen och fingrarna över Alex huvud och känna de små fjunen. Det är en speciell känsla. Jag har svårt att bära saker med vänstern. Nästan gitarren är för tung. Men det kommer successivt. Jag kan inte ens bära Alexander just nu. Skulle jag behöva ta emot med vänstern så skulle den antingen ge vika eller plocka upp stygnen i handen. Det vore inte alls bra. De ska sitta i 2 veckor och sedan plocka bort. Men handen kommer vara svag i 4-6 veckor till och med. Så vi ska se hur vi löser föräldradagarna när jag är sjukskriven istället.

Vi pratade om det i vårt sista samtal om du minns. Mina problem med Försälringskassan som ger mig för mycket pengar. Ja, men du får betala tillbaka sen sa du. Jo jag vet. Skatteverket är inte nådiga mot oss med 50/50 lön. Men så kan det vara. Man ska inte klaga på vår välfärd för mycket. Det har sina för och nackdelar. Och jag berättade för dig om min kollega som klagade på vår skatt konstant, de är vana att betalade mindre i skatt men mer för sjukvård, skola och dylikt. Det är olika. Och många har immigranter vet inte alltid varför vi är så i Sverige att vi ser så mycket efter de som inte har det lika lätt i livet. Vi båda gillade den biten mycket med Sverige.

I dagarna ska jag plocka in ditt skrivbord från garaget äntligen. Jag minns det bordet sen jag var barn och såg det i farfars kontor. Så prydligt och fint massivt trä. Du fick det senare och hade det först i sovrummet, sen i vardagsrummet. Jag tog med mig det bordet eftersom jag alltid tyckt att det var en av de finaste bord jag sett. Det passar inte in i mitt hem egentligen. Men det har jag mycket som inte gör. Men jag kommer ha ett rum med gamla antika möbler och pyssel. Där får ditt och farfars bord stå, och påminna mig. Jag skrev en av mina första uppsatser på dator vid detta bord. Det handlade om bl.a sabeltandade tigrar och djur som dött ut till följd av utseendemässiga konsekvenser eller hur man ska uttrycka sig. Och i tigerns fall så var tänderna besvärliga. De kunde inte döda lika snabbt som vår senare tigerättling. Men de är också hotade, dock inte på grund av deras fysik. Nej, inget har förstört världens fauna så som vi människor tyvärr.

Men nu ska vi äta tacos. Också en av mina favoriter. Du frågade när jag flyttade hem hos dig en kortis: Men vad äter du för något? Tacoskal och ost, haha tror du att jag är en hamster eller? Jag äter väl det som serveras? Okej, sa du. Sen åkte du ändå och handlade tacoskal och ost till mig som jag kunde mikra. Du fick dig en portion med och tyckte att det funkade, men saknades något. Kanske resten av ingredienserna som jag brukar ha när jag inte är så lat. Men tacoskal och ost har räddat mig många bakisdagar och fyllekvällar. Det tar liksom 30 sekunder och är effektivare än mackor och något mer krävande. Lyxar man till det så dippar man i gräddfil. Jaja, nu ska jag sluta skriva och knata vidare.

Vi har mycket att göra. Men jag saknar dig.

pixelstats trackingpixel

Lördagsstatus…


Nu sitter jag här och tittar på en gungande Alex intill mitt skrivbord. Han ska sova lunch men har svårt att komma till ro. Trots hans mammas sjungande och gunget som han gillar. Men snart så. Då ska jag ta tag i sakerna omkring och kolla till lilla katten som vi hämtade vid 11. Det är en tuff liten kisse som hoppade direkt ut ur transporten som jag satt under trappan i hallen intill hans dass och mat. Stella skulle fram direkt och ville leka. Hon tycker så mycket om katter och vet att de är kompisar. Wilma är också nyfiken men mycket försiktigare. Hon är ändå 7,5 år nu och har vant sig vid katter. Hon kommer också från en som födde upp katter dessutom. Så Wilma är van. Båda hundarna har också varit en del hos min mamma som också föder upp katter så vi har rätt bra koll.

Jag ställde en konstig fråga till kvinnan vi köpte katten av om jag kunde få med mig kattsand från deras dass och stoppa i mitt eget så det luktade bekant och kiss så han vet att det är toan. Smart tyckte hon och räckte över en påse. Idén var dock inte min utan min mammas som brukade göra så till hennes kattköpare. Verkligen finurligt. Han tog sig en liten tur i hallen och satt i mitt knä och tittade. Sen kröp han in igen i sitt krypin. Så jag ska kolla så han mår bra så fort Alex sover.

Operationen gick bra. Så himla smidigt med direkt i centrum. De gav mig både lugnanden och smärtstillanden så jag blev lite stollig men inte så trött som jag trodde. Vet inte om jag gav fel vikt på mig själv. Jag sa ungefär 70 kilo men jag vet ärligt inte eftersom jag inte vägd mig sen efter förlossningen. Alltså jag ligger nog på plus från innan, men jag tycker att kläder är det bästa måttet. Man ska inte haka upp sig på siffror om man vill må bra. Jag kan för allt vad jag vet väga 65 kilo eller 85 kilo. Ingen aning. Och jag bryr mig inte alls heller just nu. Jag är som jag är. Och pappas träningscykel som stod i så fint skick i hans hem står oanvänd i mitt garage. Jag har dock bytt bort den med en av mina tidigare kollega samt numera granne mot deras antika skåp. Ett riktigt kap i och med att deras skåp passar perfekt till pappas skrivbord och farmors sylåda som också är antika. Det kommer bli superfint i min lilla “verkstad”.

Vi har hjälp har i helgen från 2 vänner, hantverkarna som jag skojsigt kallar dom. De gör lite allt möjligt men framförallt hjälper oss få lite ordning. Så bjuder vi på mat, husrum och också lite pengar. Så det är en kul situation för alla inblandade. Men nu sover bebisen och jag ska kika till katten. Så jag återkommer! 🙂

pixelstats trackingpixel

I love Snapptuna.

Det är så vackert här ute när frosten lägger sina spår här och där på saker ute och omkring en. Små kristaller av fryst vatten. Jag är småförtjust i att ta små bilder och visa världen det jag ser. Sen struntar jag generellt i om det är intressant eller inte för omvärlden. Det vet man ju inte förrän man har delat med sig. Men sen sitter jag också med en rad olika intressegrupper som är; A, familj och släktingar är antagligen mest intresserade av Alexander, men kanske också de andra levande invånarna som bor här. B, är vänner och bekanta som kanske vill hålla koll på läget eller tar till sig tips. C, folk som jag har kontakt med via föräldragrupper eller dylikt. Som kanske närmast är intresserade av tips och saker anpassat för spädbarn. Så det blir ju en samling med olika målgrupper som jag försöker intressera.

Men sen har jag också ett stort besökarantal som jag inte har någon koll alls på. Kan det vara google, bloglovin eller sociala medier. Jag är ju ganska öppen i mitt liv just nu. Det är en del av min sorgbearbetning att dela med mig. Det händer ju så mycket omkring mig alltid och jag tycker det ger mig bra fokus och balans att skriva ner vad som händer. Sen intalar jag mig att det hjälper mig sova gott om natten. Men ibland skaffar jag nytt material till saker att skriva om som fascinerar mig istället för att sova. Så det är besvärligt när jag inte kan sluta fundera. 

Idag är inte en sån dag. Jag lämnar er med bilderna ovan över igår och idag. Jag mår inte så värst bra eftersom jag har ont i magen och har sovit dåligt. Imorgon är det operationsdag och även om jag inte är så värst nervös så är det stressigt att jag vill få så mycket som möjligt gjort innan. Jag kommer ju vara ganska handikappad sen i 2 veckor. Jag ska nog ta mig ett trevligt kvällsbad och sen avslutningen använda antibakteriella tvålen. Sen ska jag försöka lägga mig tidigt eftersom vi ska vara på plats vid 10 och som småbarnsförälder tar det tid med allt. Jag kan ju inte ta mig hem själv efter ingreppet så Niclas och Alex följer med.

Sen står vila på schemat och på lördag hämtar vi hem katten. Som fortfarande saknar ett namn. Men vi funderar på och jag har idag satt ihop dass och transportburen så det är redo för hans ankomst. Klätterställningen får Niclas ordna, jag är kass på sånt och kommer ha sönder den i frustration. Men själv ska jag nu vila lite och hoppas att magen lugnar sig och huvudvärken släpper.

pixelstats trackingpixel

Jag gillar er.

En sak som jag kommer börja med i år 2018 är att vara mycket mer deltagande i människorna och djuren omkring mig. Att jag varit försummande är nog inte helt sant. För jag försöker gilla det mesta som vänner och bekanta postar utan att gå till överdrift. En gång råkade jag Like:a en av Vänsterpartiets Facebook-post. Ve och fasa! Tänk om något av mina borgarvänner ser att jag är en smygkommunist…

Fast generellt tycker jag att vi borgare är lite mer förlåtande med folk som glider runt på gränsen. Jag respekterar alltid att folk har en annan åsikt än vad jag har och tycker att det är en grund för ett demokratiskt samhälle. Jag försöker hålla mig insatt i all form av politik där ämnet intresserar mig och så vidare. En sysselsättning är av och till att slå på SVT Forum på dagen och låta det stå. Det är ganska fascinerande ibland. En gång var det en tjej med som ville bevisa att man betalar ut bistånd till nynazistiska föreningar.

Och ger de ut pengarna i handen till nazisterna och säger, marchera på? Nej, naturligtvis inte. De har en övre förening som står som en fin och social front. I detta fallet; Polska Kongressen där man står som underföreningen Semper Fidelis – sällskapet för polska patrioter i Sverige. Semper Fidelis betyder på latin alltid trofast.

Visst är det ganska vidrigt men också jävligt. Polska kongressens funktion är tvärtemot en fredlig och främjande organisation som vill underlätta för Polska immigranter i Sverige och får också bidrag till detta. Men så har de ett antal föreningar under sig som också kan ansöka bidrag. I fallet som tjejen på SVT forum tog upp så hade staten delat ut över 6 miljoner som kunde härledas till Semper Fidelis aktiviteter. Och varför har man inte utrett detta grundligare frågade man? Jo, det finns inte varken tid eller resurser.

För mig låter det konstigt att man sätter i system att hellre betala ut 6 miljoner till detta ändamål istället för att anställa folk som kan övervaka vart pengarna går. Det fanns även flertalet exempel där man betalat ut till Islamistiska rörelser med tänkbara knytningar till ISIS. Det känns också inte helt okej tycker jag. Och man kunde också påvisa att en del av byggandet av Malmö moské även finansierats av al-Haramain som anklagats för att vara en generös från åt al-Qaida. Och kringrörelser fortsätter stötta islamiska skolor årligen. Ingen verkar bry sig vare sig var pengarna kommer ifrån eller vart de senare går.

Men så ser det ut i Sverige idag. Vi slåss så mycket för allas rätt till sina åsikter och sitt tycke att det slår över ibland i min mening. Som 30 september i Göteborg. Så mycket hat och helt lagligt på våra gator där de demonstrerar mot både invandrare och judar. Lite kul var det ändå att de möttes av sånt motstånd i alla former. När staten och lagen sviker så står i alla fall folket upp. Till stor del. Jag åkte taxi tidigare i vår med en polsk chaufför som började härja om politik; jävla sossarna betalar för alla somalier och deras 10 barn… Ja okej undrar jag, vad tycker du att de ska göra då? Ge kondomer till dom för fan och visa också hur man använder. Då kan de öva på bananer så de fattar. Det blev hyfsat dålig stämning i taxin och jag var glad att jag enbart åkte taxin i cirka 10 minuter.

I Sverige har vi fortfarande för många luckor och för många gråzoner där man kan utnyttja kryphål. Överallt verkligen så kan man ljuga, luras och göra skingrande på andras bekostnad. I det här fallet vi som betalar skatt främst. Men de skadar också fysiskt och psykiskt sina motståndare som måste leva i sån otrygghet.

Ja, slutligen finner jag det igen ironiskt. Man lägger så mycket pengar på att gå på skatteplanerarna men betalar gärna ut pengar till nazister. För mig är det som ett surt glas mjölk och gör ont i magen och frågan lyder är det så här vi ska ha det? #val2018

pixelstats trackingpixel

Sång till friheten.

Skriven av kubanen Silvio Rodríguez Domínguez 1980. Texten översattes till svenska av Björn Afzelius som spelade in låten 1982. Jag själv är inte ett så stort fan av låten i sig av olika anledningar. Men den var också den 3:e låten i ordningen av låtar som spelade på pappas begravning. Den är ganska fin faktiskt. Och ganska glad och uppiggande på samma gång. Vi märkte hur stämningen ökade i kapellet från den tidigare sorgfyllda stämningen. Där kunde man börja begrunda vem pappa var och vad han åstadkommit i sitt relativt korta liv. Att han var älskad och omtyckt av sina nära och kära.

Alexander gillar så klart låten. Han gillar dock det mesta som vi lyssnat på men har några favoriter tycker jag mig märka. Han börjar bli så pass närvarande att man lätt kan märka vad som är kul och inte. Och han är fortfarande väldigt glad av sig. Just nu är han kvar i sovrummet och sover ensam och jag sitter på nedervåningen med monitorn. Såna här mornar är sköna när jag får lite tid själv att begrunda och söla lite. Jag fick en massa städat igår och sorterar på. Sen håller jag på och ordnar med böckerna i vårat bibliotek där det också är rätt kaos.

De kommande dagarna blir ganska fyllda med aktiviteter så idag blir kanske en av de dagarna då jag kan passa på och få lite saker gjort men samtidigt också vila lite. På fredag opererar jag vänsterhanden och kommer vara rätt passiv skulle jag tro. Den här operationen sker under lokalbedövning och jag är vaken så det är ett mindre ingrepp. Men det gör ganska ont när bedövningen släpper och jag lär ligga bänkad i sängen en del gissar jag. Jag trivs ju rätt bra i min säng från Capre Diem som vi köpte i somras. Den är så där ställbar så jag kan sittligga lite och kolla på tv. Sen har jag hittat massvis med spännande saker att se. Så det ordnar sig nog.

Men imorgon ska jag både duscha och tvätta håret ordentligt eftersom det blir svårare med endast högerhanden. Man får ju inte blöta ner sitt bandage som man har på vänsterhanden så man måste ha en sån plastpåse när man duschar över handen. Så det är jobbigt. Jag har dock bokat in ett återbesök hos frisören under tiden som stygnen och bandagen är på så kan hon tvätta mitt hår åt mig. Det gäller att passa på.

Jo, idag ska jag försöka få lite mer gjort och städa det sista. Så vi hörs vidare. Hoppas ni alla får en härlig onsdag.

pixelstats trackingpixel

Crocs and Babyragquilts.

Ni vet, det är ju lite kul att bo i hus nästan på landet… Jag tog mig en spontan tur i kvällskylan runt ägorna. Det är 1080kvm som tomt. Så det blir ett passligt litet varv. Kolla till komposten, grinden, spana på mitt humlebo och sen mot fågelholken. Den som Stella försöker riva så hon kan få äta alla fågelfrön. Jag har köpt en ny som ska bli inbrottssäker av Stella. Visst är fågelfrön goda, men inte alls anpassade för Stellas mage och hon blir alltid dåligt. Ändå kämpar hon för sina frön.

Jag har slutat mata fåglarna eftersom det bara är Stella som äter av fröna. Istället satte jag igår kväll upp såna talgbollar högt upp i trädet. Dit ska hon inte lyckas ta sig den lilla frötjyven. Hon tittade besviken nere på marken. Inga frön. Jag knatar vidare med mina fodrade Crocs. De är svinsköna och också okej för mindre ärenden ute på tomten. Jag har annars inomhusskor numera eftersom vårat golv är så kallt. Så jag har beställt lyxiga och coola inomhustofflor från Etsy. En av mina bästa inköpsställen faktiskt. Både smycken och annat kul. Så jag får börja länka mer av sådana saker också.

I alla fall, jag går runt och börja frysa om öronen. Jag har så många platser för allt att jag glömmer bort vad som är vart. Jag får kanske rita en karta en dag. Men jag är väl organiserad ändå. Ett måste om man hoordar så mycket som jag. Men allt är inte mitt fel, jag sitter inte bara med mitt egna hoordande utan också 4 generationers. Det är fullkomlig kaos överallt och bara jag har koll på ordningen. Niclas är ju så snäll och låter mig göra en himla massa system och lådor överallt. Men han har själv ganska dålig koll på var alla våra saker är. Så skulle något hända mig nu så skulle han antagligen gå in i väggen av allt. Men som tur är så lever jag och mår väl.

Men jag sover så klart lite sämre eftersom jag har sån huvudvärk. Jag måste nästan behandla den varje dag nu i en längre tid. Det är ju också begränsat vad jag kan lindra huvudvärken med. Men jag prövar lite ansiktsmassage på mig själv från en länk jag hittade på Ansiktsmassge.se och det hjälper faktiskt en del. Tydligen kan man förebygga rynkor och få en piggare uppsyn dessutom. Så det ska jag försöka fortsätta med. Men jag tycker att jag kan bli lite yr ibland av allt tryckande. Men innan man somnar är det ju perfekt.

Ja det är väldigt stjärnklart här ute i Vallentuna. Jag stannar ibland upp och stirrar mot de små ljusen som syns överallt. Vi har inte så mycket belysning som stör vår stjärnbild utan bara gatlampor intill gatan. Men i varje hus syns det lampor och någon är troligen hemma även om det är knäpptyst. Jag hör enbart mina egna andetag och Wilmas frustande intill mig. Hon vill gå in eftersom det är så kallt. Vi tvingar alltid med dem på minst ett varv runt innan vi lägger oss. De börjar lära sig detta och springer i princip ibland bara runt så snabbt de kan. De drar visserligen ur sig energi men får inte så mycket gjort.

Jag måste köpa mig en sån där rysk vinterhatt med öronlappar och päls. Ser riktigt bad ass ut när de står och frustar. Kallt, kallt kissa nu hundjävel. Jag måste in till min vodka… Så mitt tips till er framtida villaägare eller bara er med kallt golv är att köpa ett par schyssta tofflor som är lätta att skifta mellan. Crocs är storslaget bäst utomhus eftersom de är slappa och mina är dessutom fodrade så de funkar alla årstider men blev varmt på dagen på sommaren. Men då är man nog gärna barfota av och till. Mina Crocs blev inte så snygga som jag hade hoppats däremot. De är bajsbruna med brunt fluff som sticker upp. Jag ville ha svarta och pryda de med döskallar och något annat fräckt. Men nu kan jag väl i bästa fall försöka göra något åt den fula färgen. Eller bara strunta i det. Vi får se. Men på bild nedan syns mina nya tofflor, handgjorda med lädersula och fleece inuti. Jättemysiga. Dock är leveranstiden ganska lång eftersom de görs mot beställning på Babyragquilts som är en butik på Etsy. 2-4 veckor har det tagit beroende på tillfälle. De senaste beställde jag innan jul och då var det nog lite längre tid på leveranserna.

Idag, tisdag så orkar jag inte gör någon lista. Jag har kvar mer än hälften från måndagen och orkar inte riktigt på grund av huvudvärken. Så jag ska nog lägga mig och kolla på Historiska hemligheter på SVTplay. Alternativt spela lite wow, jag har knappt spelat något alls på flera dagar. Eller så ser jag morgonens repris av morgonstudion så jag blir lite uppdaterad om omvärlden.

pixelstats trackingpixel

The Road

Förlåt för igår och mitt ledsna brev till pappa. Det blir tyvärr lite som det blir om man följer mig. Jag är inte ledsen jämt, men ändå ofta och i små partier just nu. Kanske är jag i ett psykiskt självskadebeteende när jag går pappas gamla grejer. Och jag vet ju aldrig vad jag kommer hitta eller hur jag ska reagera. Men det jag skrev igår hade en nästan magisk effekt på mig. Jag fastnade i bitar av mitt skrivande och grät samt kände ett tryck i bröstkorgen. Men det kom ut, det jag ville få sagt. Sen somnade jag som en stock och vi sov tills klockan 10 imorse då Alexander vaknade. Då låg vi och myste i sängen och ammade. Han är så fin min lille son. Har alltid ett leende på sina små läppar. Ibland undrar jag om det är någon form av karma detta. Att efter allt det svåra som hänt oss så fick vi i alla fall en liten ängel. Och han ger oss så mycket glädje.

Just nu sjunger jag med i låten jag länkat, den är fin och mysig och Alex gillar när jag sjunger med i musiken. Han ska sova nu helst, men han har lite svårt och kämpar med krokodilen och nappen. Han lägger alltid sina händer över ansiktet när han är trött och gnyr. Det är så kul att vara vaken, men ändå är för trött. Jag vet ju hur det känns som gärna passar på och är vaken när alla sover. Då är liksom hela nedre huset bara mitt och jag kan dansa runt och småsjunga. Eller bara göra något kul i min ensamhet.

Jag har egentligen bara bott själv i 1,5 år av hela mitt liv. Jag har annars alltid varit sambo eller barn. Men mina bostadssituationer är väldigt komplexa. Jag bodde nämligen med min pappa tills jag fyllde 26 och flyttade ihop med min första kille. Och vi höll ihop i nästan 5 år men bodde alltså ihop i 4. Sedan hände det en massa saker som jag inte orkar gå in på. Så jag bodde med en annan kille i ett halvår innan jag fick flytta hem till pappa igen i lite mer än en månad tills jag köpte min första lägenhet i Sundbyberg. Där skulle jag bo helt själv och upptäcka fullständigt hur det skulle vara att vara vuxen på riktigt. Jag hade aldrig städat en duschbrunn och med mitt hår kan jag säga att det var ett helvete. Jag fick suga i mig två stycken 4cl Laphroaig och en bärs för att fatta modet att börja gräva i avloppet.

Men jag gjorde det själv. Jag försökte få Niclas att göra det åt mig men det vägrade han. Han sa att han städar sitt eget avlopp där jag också sunkar ner när jag använder duscha. Jag minns det dock som att hans kompis Fredric städade hans avlopp. Men ja. Jag tog mitt eget. Sen lärde jag mig hur man avfrostar en frys och att fixa säkringarna men också att sätta upp gardinstänger och borra i väggar. Upp åkte saker på väggarna även om de inte alltid vara raka och rätt. Det var mitt kaos och min fristad. Men jag och Niclas på varsin sida om Stockholm hade långt ifrån varandra och ville bo ihop permanent. Så där påbörjade jag åter igen livet som en sambo och började successivt lassa över besvärliga uppgifter på någon annan.

Och här sitter jag, nu med en sovande bebis och en kopp svart thé. En dryck jag sällan dricker numera vilket är konstigt för det är ju så gott. Jag tänkte att jag försöker dricka mer thé och mindre kaffe eftersom min mage börjar kännas dålig. Jag får ofta katarr eftersom jag levt ganska så stressigt. Känsligheten är dessvärre kronisk och kommer vara med mig resten av mitt liv. Från toppen ändå ner till botten.

Jaja, nu sover han och jag ska se om jag kan få något gjort idag. Tveksamt. Min lista har bara 2 punkter: Städa och tvätta mina sminkborstar. Jag städar hela tiden och ändå är det alltid en sån kaos. Det blir väl så med man, bebis och två hundar och snart en liten katt. Det blir som det blir. Duscha behöver jag också göra. Men det sparar jag nog tills ikväll. Bästa känslan att få krypa ner i säng med nytvättat nattlinne och helt ren. Så kan jag ta nya tag imorgon både fräsch och pigg.

pixelstats trackingpixel

Kära pappa.

Nu sitter jag här och det trillade precis in ett mail att dina frimärken nu är ute till auktion. En stor samling rariteter och mycket klassiskt svenskt. Jag blir ledsen när jag tänker på vad de representerar. Ditt största intresse och ingen av oss barn har tyvärr fallit tycke än. Fast Millus tog din bästa och kanske viktigaste samling. Det som filatelisterna vi plockade in sa att vi borde spara för det var ditt livsverk. Det sålde vi inte. Eller ja, vi har ju inte sålt egentligen än. Men de är ute till auktion och jag ska precis maila din kompis Uffe och berätta så han vet. Dina frimärken har kanske varit ett av våra största besvär. Vi har fått skambud av oseriösa män och Tobbe blev jagad på telefonen så han behövde stänga av den. Men till slut hittade vi en snäll och äldre man. Ni var tydligen bekanta och han visste inte om din bortgång och blev mycket ledsen. Han hjälpte oss också så pass att han sorterade allt han skulle sälja helt gratis. Men han får naturligtvis provision. Men vi vet ju båda att sorterande är det jobbigaste.

De hade varit 2 specialister som hållit på i månader. Detta trots att också specialister hjälpt oss packa och också köra över allt med släp. Ja, Pelle och Bertil från Svenska filatelistförbundet var väldigt snälla herrar. Det enda vi gjorde var bjöd på lunch och fika. Men de fick också ta dina tomma frimärkspärmar som vi inte riktigt behövde. De var jätteglada, och de sa att det var så hemskt att du bara blev 65. De var båda över 70 och levde gott på sin statliga pension och med sina frimärken som de hade källaren full av. Men du hade hela ditt hus. Det ramlar fortfarande fram frimärken ur böcker och kuvert. Sen har jag en hel samling med dina schackböcker i mitt bibliotek nästan så jag skulle kunna öppna ett museum. Fast intresset är nog svalt dessvärre.

Du vet jag hittade de 4 svingamla kartongerna i ditt garage och lyfte bara in dem direkt i vår flyttbil som vi hyrt. Sen har jag då och då plockat in en låda och gått igenom. Men de här lådorna är mycket gamla märker jag på innehållet. Från farmor och farfar och du har nog bara flyttat med dem. Nu har jag precis packat upp en gammal Obs-kasse med ett Sydtyskt porslin från Beravia/Winterling med gammal stämpel. Jag fick googla en timme för att få reda på allt. Det är en semi-raritet som lurade längst in i ditt stökiga garage. Tillsammans med en massa andra små skatter. Jag hittade våra plasttallrikar som farmor hade när vi åt som små. Jag tänkte att de kan ju Alex få använda. Hur vanligt är det att man har kvar sådant så länge? Men vi slänger ju sällan saker som fungerar och ibland inte ens sådant som är trasigt. Man kan ju kanske laga den? Jag har också kvar din gamla projektor. Eller vad det heter som förstorar stillbilder. De har jag också kvar och ska se om jag får fram något. Någon dag alltså.

Medans jag går igenom dina saker så dyker det upp mer och mer av mina. Jag är också dålig på att slänga och köper nya saker fast jag redan har så mycket. Men jag märker ju att jag brås på någon. Och sen är jag ju som jag är med mina idéer och det blir inte bättre av allt som händer omkring mig. Juste, jag har inte hittat dina LPs men de är ju någonstans. Jag mailade Mikael Wiehe och frågade om en autograf på Ljuset som vi började din begravning med. Han svarade direkt att det ordar han självklart. Han är snäll tänkte jag. Det är bra som artist tror jag och han fick ju precis två nya fans. Jag och Alex alltså, Alexander älskar “Det här är ditt land” och gärna när jag sjunger med. Den är väldigt fin den med. Jag ska lära mig spela den på gitarr en dag. Jag övar så dåligt på grund av handen. Det är svårt att kontrollera vänstern. Men på fredag ska jag fixa den också och det ser jag fram emot. Plus att också vara “lediga” hela familjen.

På torsdag kommer katten. Vi tror Ramses passar bäst. Men vi har inte bestämt. Vi behöver en katt här då vi har en näbbmusinvasion i garaget och varken Wilma eller Stella är speciellt dugliga på att jaga dem. Du tyckte iofs alltid att de verkade vara mindre begåvade. Men jag märkte sist vi sågs att du gillade Wilma lite när du klappade henne och lät henne sitta i ditt knä. Både Wilma och Stella älskade dig och var jätteledsna och letade varje gång vi kom hem till dig efter att du dött. Men till slut i samband med att vi tömde gav de upp. Kanske försvann lukten som annars triggar hundar när de hälsar på.

Men nu ska jag sluta skriva. Det är redan för långt och för ledsamt. Men jag saknar dig och jag glömmer aldrig. Hälsningar Petra, din dotter.

pixelstats trackingpixel

4 månader och fortfarande lika glad.

Och så var det lördag. Veckans näst bästa dag i min mening. Man kan sova länge och vara uppe sent. Jag gör visserligen som jag vill och känner för typ alla dagar just nu. Men jag styrs o andra sidan också av en annan person. Men han är väldigt enkel att ha och göra med fortfarande. Han kan inte röra sig så mycket mer än rulla. Han har dock lyckats förflytta sig en bra bit genom rummet med sitt rullande. Men det tar han ju en stund som sagt. Sen äter och sover han ofta och mycket. Han är en ganska matglad bebis och tycker om typ allt han har fått smaka. Det var till min chock då jag erbjöd honom frutris på banan och aprikos och han bara spottade ut allt. Men jag kom fram till att det är kanske nu han börjar utveckla en känsla för smaker. Gröt som han fått smaka en gång tyckte han var jättegott och blev jätteilsken när jag sölade med skeden. Öhhöhh, låter han hetsigt. Sen till slut försöker han ta skeden ifrån mig om jag inte är snabb och kladdar runt en massa.

Lilla grötmonstret fyller 4 månader idag. Han fick sin första 4-månadersnapp igår. Han tyckte att de var jättebra med bättre sidostycken så han kunde ta ut och stoppa in nappen så mycket han ville. Han har verkligen börjat använda sina händer ordentligt nu och är ganska skicklig på att ta tag i saker som han vill. Jag undrar när han kommer kunna börja krypa? Han ligger gärna på mage och rullar. Men när han försöker dra sig framåt så blir han arg för att det inte går. Men jag brukar låta han kämpa en liten stund så han övar ordentligt.

Jag hoppas jag inte pratar för mycket om min bebis. Jag själv blir ofta helt matt av att höra andra föräldrars härjande om parfymfritt hit och dit. Spädbarnsdöd och gifter här och där. När jag föddes så rökte båda mina föräldrar och inomhus. Min mamma rökte när hon ammade mig och drack sprit. Vi i Sverige drabbades också hårt av Tjernobyl när jag var liten. Min mamma var forskare på Strålskyddsinstitut på den tiden och man plockade in mig för att bli den yngsta i Sverige att ta tester på. Naturligtvis minns jag inte detta men ett senare tillfälle då vi kom på återbesök för att kolla min radioaktivitet. Jag har själv sett mina egna mätningar i efterhand eftersom jag skrev en uppsats i ämnet miljögifter. Det var en mycket kraftig ökning ungefär ett halvår efter kärnkraftsolyckan och man misstänker att det fanns i kosten. Till exempel komjölk, fisk och svamp var potentiella radioaktiva måltider. Vi har idag som många säkert vet fortfarande problem med en del insjöar men också vilt. Man tror att vildsvin bufflar upp en del från marken dessutom. Men radioaktivitet är lurigt, det fäster sig på små punkter som kan vara stora som ett mynt där det är skyhögt och sen en meter ifrån knappt någon alls. Så är det i staden Prypjat i alla fall. Men där är områden fortfarande farliga av vistas i ens i några timmar.

Idag har vi en gemensam lista att jobba efter. Men det blir lugnt också. Jag kunde inte sova så bra på grund av värk i käken. Jag hoppas att det går över snart. Jag behöver ta mycket värktabletter vilket jag inte är en fan av i längre perioder. Men jag ska försöka vila lite också i helgen.

pixelstats trackingpixel

TGIF, igen…

Alltså det är så kul med alla små hobbies och projekt som jag har omkring mig nu när jag är föräldraledig. Jag får tonvis gjort faktiskt. I år ska bli ett bra år till skillnad från de föregående. Men allt var ju inte dåligt som ni som följt mig vet. Jag har bloggat aktivt nu i nästan ett år faktiskt. Sen har jag mått ganska varierande under detta året till följd av en massa saker som hänt. Jag var ju innan jag blev gravid svårt utbränd efter all press och stress som jag drabbats av på Microsoft. Så jag var sjukskriven en tid i början för detta och sen blev min graviditetsillamående kaos med stressen och jag mådde jätteilla och kräktes typ fram tills vecka 20. Men jag fick också lergigan som hjälpte mycket. Jag tar lergigan fortfarande mot ångest och för att sova bättre. Det är ju det dessa mediciner gör i min mening, tröttar ut mig. Men de är inte vanebildande och påverkar inte via amning eller så. Så det är det som går i nuläget. Starkare saker som jag kanske skulle behöva ibland är en dålig kombo med bebisen.

Jag tänkte att jag lägger upp länkarna till vart jag köpt mina todo-lists och kalendern. Jag är jättenöjd och kör stenhårt på att fylla i dem så gott det går. Det är så kul i slutet av dagen att kolla på allt man hunnit göra och då motivera till att unna sig. Sen är det alltid kul att dela med sig till er andra om vad jag hittar på. Det blir mindre tråkigt att beta av en massa uppgifter helt enkelt. Idag har jag och Niclas varit gifta i 5 månader och vi ska öppna en flaska bubbel från kylskåpet som överlevde nyår. Vi fick den av våra gäster Fredrik och Maria och lyckligtvis kom också mina nya champagneglas från Indiska igår som jag köpte på mellandagsrean så jag laddar lite foton tills senare och satsar på att publicera efteråt som vanligt.

Ja, just nu funderar jag på min lista medans Alex sover i sin stol. Jag ska klippa hundarnas klor idag har jag tänkt. Jag håller på att droga dem med lugnande eftersom de är så himla rädda. Sist jag klippte Stellas klor var jag tvungen att avbryta eftersom det var för jobbigt för henne. Så jag hoppas att detta ska hjälpa. Jag följde min kompis tips och körde i 3 dagar och hällde ut pulvret på maten och blandade med smält smör. Egentligen finns det säkert bättre saker att blanda med, men vi körde alltid smör på vår golden retriver när jag var barn och det funkade bra. Jag måste dessutom städa upp lite. Jag stökar både ner och ställer runt saker när jag håller på med mina listor och Niclas som inte riktigt har lika mycket energi och ork. Så jag ska försöka röja upp mina kartonger överallt. Men det blir asbra! Ha en supergrym fredag alla! 🙂

pixelstats trackingpixel