Posts Tagged: #pillijoks

4 dagar, 5 bilder.

Jag glömmer lätt bort min blogg när jag har mycket på gång. Typ hela helgen har varit fullt upp med att packa upp lådor och så vidare. I fredags var jag hos ortopedin och kollade handen, sen folktandvården på BVC, handla, sen veterinären med Hasse. Sen städa, leka med Alex, äta och sova. More or less. I lördags hade vi årsmöte tidigt på Lindö golf. Mycket intressanta ämnen av vår talare Irene Svenonius från Landstinget. Det finns stora planer för både vården och kommunala medel så alla ska få en chans att kunna pendla in till staden. Sen hade vi konstituerande möte direkt efter och jag är nu en ny Styrelseledamot. Mer om mitt uppdrag åt styrelsen får jag prata om sen. Men massa skoj och ett stort mediafokus och evenemang kommer bli lite min grej. Jättekul verkligen. Sen fick jag så klart träffa resten. Vi har alla ett spännande valår att se fram emot och är ivriga att börja.

Till slut fixade jag in det lila i håret med Freddes hjälp. Blev jättefint tyckte jag. Jag gillar min lilla färgavvikelse även om folk kan tycka att jag är fjortis eller punkare. Men jag gillar bara att ha lite färg, det blir jättesnyggt till lockar och min hårlängd. Plus att jag kan byta färgen av och till utan att bekymra mig så mycket om hur hårkvalitén blir på en sån liten yta av håret.

När jag städar och packar upp saker så hittar jag alltid en massa minnen, praktiska saker och annat. Men också en del att sälja på min vårloppis jag ska ha i garaget. Vet inte riktigt när jag kommer vilja ha en loppis än. Så jag får försöka kolla kalendern och uppdatera den samtidigt. Det är massor som ska in faktiskt som jag inte hunnit skriva in. Kan man anställa en sekreterare typ? Det känns som om jag skulle behöva en just nu. Men jag har så klart hjälp med allt städande och så. Men jag borrade faktiskt själv idag. I tvättstugan där det inte är så noga och en korg skulle upp på väggen. Sen när jag organiserat lite mer så ska jag börja fota så ni får se mina kreativa och annorlunda idéer som mestadels har sitt ursptång från allt mitt Pinterest… Om ni följer länken så kommer ni till min egna kaotiska Pinterest som jag också borde sortera. Det känns som om jag tillfälligt lider av någon lätt OCD ibland. Men jag hatar verkligen oreda bland saker och är alltid för lat för att leta efter saker. Då är det bättre att ha ordning och spara in tiden senare. Så tänker i alla fall jag. Nu ska jag övervaka borrandet i vardagsrummet. Känns bra att man kan borra när man vill utan att störa grannar.


Söndag och Smartasaker.

Shit. Jag har haft en sån ångest över att jag låtit mitt senaste inlägg före idag ligga uppe som senaste. Det var ju väldigt deppigt, och kanske tror folk att jag alltid går runt och är ledsen. Det är inte riktigt så. Jag är mest ledsen i samband med händelser. Så de senaste dagar nu har jag varit på topphumör och ordnat fint här hemma. Jag har skaffat en korg till alla mina småsaker så jag ska slippa bära runt på allt i händer och fickor. Man behöver ju ha massa saker med sig runt i huset; vattenflaska, sax, mobiltelefon, babymonitor, tofsar, hårborste, tuggummi och en himla massa andra småsaker. Jag köpte min grymma vedkorg från Jula för 199:-. Jag tror nog jag ska köpa minst en till som jag kan ha typ trädgårdsredskap i eller något. Jag känner mig ju nästan lika påhittig och kreativ som Ernst. Med en liten hint av Ivan Pavlov där jag traskar runt i mina Crocs, min trapper-hat, min korg med en visselpippa på ett snöre. Jag visslar ofta in hundarna när de springer och skäller så vet de att de får godis (en hundgodispåse finns naturligtvis i korgen). Men Stella är extremt opålitlig och speciellt nu när hon snart börjar löpa. Hon ska ut och busa med varje hund som passerar. Speciellt förtjust är hon i grannens storpudel som är en hane.

Hasse stormtrivs här hemma tror vi. Tidigt i morse kom han upp till sängen och väckte oss för att han ville ha mat. Så Niclas klev upp och gav honom mat. Sen kom han tillbaka och gosade men började busa med mitt hår och klorna. Inte den trevligaste uppvakningen. Men han är en kattunge får man komma ihåg trots han storlek. Vi har ju fått frågan om han verkligen är en kattunge? Jo, han fyller 4 månader om 10 dagar och är typ större än Stella. Han är så nyfiken på att få gå ut och fick vara med på balkongen på övervåningen när jag pysslade med mina växter. Jag ska ha en liten kompost på balkongen som blir lite mer växtrester, jord och kaffesumparna. Så får vi se hur det går.

Nu är vår “foajé” i stort sett färdig. Vi fick skåpet av grannarna i utbyte mot pappas gamla träningscykel. Jag pallar inte cykla mig smal, det gör ju så jävla ont i röven. Sen håller jag på med min diet. Jag körde faktiskt enbart skakes mån – torsdag och på fredag och lördag får jag äta lite som jag vill och dricka alkohol om jag vill. De andra dagarna är det småkalorier som räcker. Det är en ganska kämpig diet om man inte är bra på att vara bestämd. Men jag är så himla lat så jag orkar ändå aldrig laga någon mat eller träna. Så jag måste liksom nästan självsvälta mig själv av och till. Jag är världens jojobantare egentligen. Hälften av tiden så bryr jag mig och sedan inte. Klassiskt under alla högtider så blir jag smalare till sommaren, börjar dricka massa öl och äta ute, bantar till hösten fram tills jul då det blir en jäkla massa godis, mat och åter alkohol.

Men jag sköter mig hyfsat väl annars och stoppar i mig en drös med vitaminer. Vilket påminner mig om att min D-vitamin är slut och jag ska ta och köpa nytt. Jag ska dock köpa en till växtlampa från Smartasaker till mina växter. Jag har en som jag satte upp idag ovanför en ampel som jag köpt. Men för mig är det typ alltid dyrt när jag handlar hos Smartasaker eftersom jag hittar så mycket bra saker att köpa. Så, jag får försöka besinna mig lite. Men några bra saker har jag spanat ut. Så det blir kul.

Lite bilder nedan från de två senaste dagarna. Och ni ser min pappas och före honom farfars, gamla skrivbord. Det är jättefint och jag minns hur farfar satt vid det och löste sina korsord. De runda märkena bör komma från askkoppen som alltid stod där. Jag sa alltid till pappa att det vill jag ha när du dör. Ja, sa han men de är lite slitet. Men möbler är på sätt och vis som vi människor med våra bristningar och rynkor. Har man levt till fullo så tillkommer det spår, och detta skrivbordet har sett mycket. Jag ska försöka putsa upp det någon dag men vill inte förstöra träet mer så får läsa på lite först. Skulle vara spännande att hitta något tillverkningsår och där brukar tassarna/benen hjälpa till har jag läst tidigare i min auktionshandbok. Kanske ska jag plocka fram den igen och läsa lite innan läggdags. Men jag ska köpa klart, kolla på Aktuellt och spela the Sims 4. Jag har så jäkla kul i mitt spel med all drama jag skapar. Just nu har jag typ världens “Greys Anathomy” på gång med mitt sjukhus där jag är sjukhuschef. Så mycket romanser och några patienter måste man ju bota. Så det är kul och jag har en kopp brännässelte. Vilket påminner mig om att jag ska köpa mer när jag köper D-vitamin. Oh lord, jag behöver en post-it eller något.

Ska nya röster sjunga.

Idag är en väldigt jobbig dag på många vis. Mäklaren som säljer pappas hus ringde igår och berättade att banken inte vill betala pengarna till oss arvstagare utan till dödsboets konto. Det är avslutat envisades jag eftersom vi hade arvskifte i september eller om det till och med var augusti. Jag minns dåligt. Men det finns inga konton, ingen juridisk person kvar. Pappa har varit död i snart 7 månader och idag sker tillträdet från köparna till hans hus. Det är väldigt mixade känslor och tankar. Vi flyttade in i december 2001 strax innan jul, jag var bara 17 år.

Jag vaknade ledsen och nedstämd. Hur ska detta gå. Men mäklaren återkopplade snabbt på morgonen att han löst problemet och pratat med deras jurister och banken. Pengarna är faktiskt våra och ska tillfalla oss direkt. Det hjälper oss mycket. Vi ligger alla ute med kostnader och frågor. Vi måste ju deklarera åt pappa själva eller med hjälp. Det är inte så lätt att redovisa hans eget bolag samt vinster och förluster. Det här är liksom inte en kunskap man sitter på. Det är jättekrångligt och alla avdrag vi kan göra men också inte. Så vi kommer nog ta in ett proffs till detta. Antagligen spar/tjänar man i längden på det tror jag.

Jag började skriva ett blogginlägg igår men slängde det. Jag var ledsen men försökte skriva som om jag inte var det och det kändes fel. Jag har fortfarande kvar domningar i vänster hand men det är bättre. Men den passiva känseln samt operationsområdet i handen gör ont. Jag kanske rör handen för lite, eller rentutav för mycket. Höger hand gick det mycket bättre med, men jag är ju också högerhänt. Därför försöker jag utöva så mycket tvåhandsövningar som det går. Där ligger min gitarr på topplistan och jag börjar känna mig mer trygg. Men det är långt kvar tills jag känner mig nöjd. Men det är en typ av övning som man aldrig kan vara “för bra” på och även proffsen behöver vidareutveckla sig.

Idag kom min nya gitarr, en vit Ortega R121-7/8 WH som alltså har nylonsträngar. Jag började ju med stålsträngar vilket kan vara lite svårare. Men samtidigt så är känslan och ljudet olika. Så jag ville framförallt åt en 7/8 som innebär att den har en kortare hals och är anpassad för personer med mindre händer. Väldigt poppis hos kvinnor och barn. Jag är jättenöjd med min 3/4 som också är lätt som en fjäder. Men jag vill ha ett bättre mellanrum och öva på arpeggio. Då är en storlek större att föredra. Det är dock så att de bästa gitarrerna inom kategorin är av nylonsträngar som jag är ovan med. Niclas har en nylongitarr som jag testat. Det låter faktiskt annorlunda och i min mening ibland bättre till de svenska soundet på låtar. Så jag tänkte att jag köper en egen till mig själv och letade som vanligt efter en svart. Det fanns enbart konjak/mahogny -bruna och de är enligt mig lite trista. Så jag letade efter något annorlunda i den akustiska kategorin. Och där såg jag den vita ståtliga nylongitarren. Ja, det blir väl dig då. Idag 2 dagar efter min beställning så dök paketet från Thomann upp vid dörren.

Allt kom visserligen inte med, men gitarren var med. Så, så fort jag slutat vara så ledsen ska jag stämma och pröva på. Den är jättevacker och jag funderar på om jag ska pryda den med några coola stickers. Vet dock inte hur det blir. Jag gillar ju the Who, men tror kanske att denna guran ska vara lite proggig som pappa. Vet inte varför det känns lämpligt. Jag har ju redan fått 2 gitarrer av pappa som jag började med men inte är spelbara idag av olika anledningar. Så jag spelar nästan uteslutande på min 3/4 svarta som jag fick av Niclas, och den är grymt bra. Men stämmer om sig för ofta. Så nya strängar, och en alternativ gitarr. Det blir lite själavård av det hela.

Jag ska rå om mina växter idag och fixa lite med sonoset. Har köpt ett par nya högtalare och vill försöka få jämnt med musik här hemma. Det är en konst med 7 rum, kök och 2 toaletter. Jag tycker ju det är najs med musik när man duschar/badar eller sminkar sig. Så de finns lite här och där. Men inte överallt.

Vet ni vad som är det jobbigaste med sorgen? Det är att den har ingen fysisk plats. Det gör ont, men man vet inte varifrån det kommer… Efter de sista skrivna raderna innan så ringde mamma och vi pratade om allt. Jag grät lite. Men jag vill inte gråta så mycket så mamma blir ledsen. Men jag har varit dyster hela dagen. Vad kommer hända nu? Hur mycket måste vi betala i skatt? Hur deklarerar man åt en död person? Hur drar vi av alla avdrag och vem sitter på papperna som bekräftar allt. Idag är det fredag, och jag ska försöka gaska upp mig. Se åt de bra sakerna och min gitarr och min fina familj. De finns ju fortfarande kvar.

I am on a shaky diet. :)

Just nu går jag bitvis i hälsans tecken och äter ingen fast föda utan utgår från Nutrishakes 4 stycken om dagen. Mitt slutmål är 15 kilo före sommaren. Men man orkar inte leva varje dag på shakes, så förra gången jag körde samma diet (och gick ner 10kg) så lät jag mig unnas på fredag och lördag. Sen får man äta fil och typ frusna bär och sådant. Jag sitter just nu och dricker ett glas sockerfri Redbull eftersom jag skippade kaffet idag. Jag har hällt upp Redbullen med is och frysta blåbär (liten näve) och tar det som en alkoholfri smaskig drink. Man får unna sig när man lever på snålkost. Jag är rätt duktig på att jojjobanta och har gjort det i större delen av mitt vuxna liv. Men jag gör det med rimliga mål numera och inte extremt som när jag var ugn. Då blev jag nästan ett skelett efter mina komplex. Jag har fortfarande svåra komplex över mina lår. Jag vet att det ska vara snyggt med en fawt ass och rundade ben men jag känner mig inte snygg. Jag brukar ändå vara ganska bra på att ta emot komplimanger trots mina komplex. Är man alltid otacksam så slutar de man möter med att erbjuda komplimanger. Så säg alltid bara tack, det var snällt sagt.

Det kan man göra emot negativa åsikter med. Det var en kille på en krog i Jakobsberg som jag inte minns namnet på. Det var under en pubrunda där de hyrt buss och vi var nog ett hundratal som åkte till olika krogar i Stockholm. Så man betalade ju för både resan och för att få dricka så mycket öl man vill i bussen. Men i alla fall så snackade jag mycket med en kille där som klippte cigaretter av mig ute på parkeringen. Jag visste redan vem han var faktiskt och vi började snacka lite om hans förflutna. Vi hade trevliga diskussioner. Sen på “klubben” i Jakobsberg så sitter vi i en soffgrupp och chillar. “Du har jävligt feta lår säger han”. Tack, det var snällt sagt. Alltså du borde typ ha en längre kjol och så. Ja, sa jag och mina strumpbyxor vittnar om att jag borde köpa en större storlek. Han fortsatte, ja typ 10 kilo kan du nog tappa. Han själv jobbade inom militären. Men hur ser du på dig själv frågade jag? Du har ju en 20-20 pannor till överst. Det kan man inte mörka med en lång kjol sa jag. Nej sa han, några kilo har jag lagt på mig med allt det tragiska som hänt. Jo sa jag, det förstår man. Det rörde sig om en familjemedlems bortgång. Så jag förstår, speciellt idag när jag sitter på 15 kilo mer än jag borde för min längd. Sorgen sätter sina spår. Han sa dock avslutningen att, men du är faktiskt snygg ändå. Tack, det var snällt sagt.

Nej jag kom att tänka på femfinger-meditation som bilden nederst visar. Jag lärde mig detta för att lära mig uppskatta mina egna insatser, relationer och få en najs avslappnad känsla från min KBT-psykolog. Det funkar ganska bra om man ser till att ha det tyst och lugnt. Jag är alldeles för i gasen idag för att försöka meditera. Jag städar, sorterar och packar upp saker som vanligt. Sen har vi hjälp här i veckan med att få upp lampor. gardiner och diverse småsaker som står ogjort. Det blir grymt bra och fint här hemma. Alex mår också bra, men jag gör väldigt lite med honom känner jag eftersom jag inte får lyfta honom. Det är lite jobbigt så klart. Min kropp börjar dessutom ställa sig åter efter att amningen upphört. Det blev tvunget efter operationen att sluta och gå över till ersättning. Så om ni inte visste det så påminner fasen som ammande lite likt klimakteriet. Så nu börjar min kropp försöka gå tillbaka till normalt igen. Jag har inte tappat så mycket hår egentligen trots att jag misshandlar det så med färg och annat. Men jag tar en jävla massa vitaminer mot allt möjligt. Också varför jag inte kände mig trygg till slut att amma. Det är ändå oklart vad som går vidare och jag måste må bra också. Men jag ammade åtminstone 4,5 månad nästan. Det kändes som den viktigaste tiden ändå om man får välja. Nu är han förhoppningsvis mer redo för baciller och annat själv.

Han väger fasen 7,5 kilo nu den lilla knubbisen. Han suger i sig en jävla massa ersättning. Så han börjar gå lite över normalkurvan men inget alarmerande. Nu ska han ju börja krypa eller sitta strax kanske och då rasar babyhullet nog av. Han är så söt när han försöker ta sig fram med olika metoder. Han kan bli jättearg och frustrerad men det är ändå rekommenderat att låta de fortsätta i cirka 15 minuter. Så länge de inte storgråter och är extremt ledsna. Det är lite så ibland när vi lägger honom i sin säng att han kan vara lite kinkig. Han är ju så trött men vill inte sova. Så blir han lätt obekväm på rygg och måste snurra runt. Ibland fastnar han lite eftersom spjälskyddet åker ner när han stökar runt. Jättejobbigt tycker han. Så jag försöker hitta någon provisorisk lösning. Antagligen ska vi dra ut sängen strax och då måste den in i hans sovrum för att rymmas. Men jag vet inte om han ska börja sova i eget rum än faktiskt. Det får vi läsa och se över när det borde vara dags. Men någon dag. 🙂

Nej nu ska jag äta en shake till middag. Min tredje för dagen och näst sista mål. Den sista tar jag en timme innan sänggående med ett glas vatten och citron. Ibland tar jag varmt citronvatten som är jättegott. Gör susen för alla sötsug och konstiga cravings. Man kan ju ösa i lite fryst frukt i vattnet med som är extremt nyttigt med alla antioxidanter bevarade från frysningen. Fryst frukt sägs innehålla mer nyttoämnen är färsk eftersom den bevarats så snabbt. Färsk frukt har säkerligen bekämpats, sprutats ner och sedan vattnat så diverse ämnen smiter ner i fruktköttet. Men det är bara min teori baserat på lite diffusa Flashback-läsningar. Flashback ska man glo igenom med måtta har jag märkt. Annars blir man ju extremt paranoid när det dyker upp diverse teorier. Bland annat om Osmo Vallo som mystiskt avled i samband med ett gripande av polisen i Karlstad 30 maj 1995. Man trampade på Osmo som låg handfängslad på marken och påstods ha gjort aggressiva ljud och rörelser mot polisen. Men han slutade röra sig när man stampade och hoppade på hans rygg. Han var plötsligt död och vid rättsmedicinsk utredning med obducering som man lät göra 3 gånger på Osmos kropp varav kroppen förvarades i en sån likkyllåda medans Osmos mamma slogs för hans rättvisa så hittade man ingen klar orsak till dödsfallet och till slut avslutade Rättsmedicinalverket hans fall.

Men nu fastnade jag längre än jag tänkt och avslutar med min meme som jag skojade fram när jag letade roliga saker på Pinterest. Hehe, så ser jag typ ut när jag försöker meditera. Ska pröva Charlies stil senare…




Så innan min låga flämtar till…

…Vill jag vara ett bloss för dom som följer oss…

Ibland händer det så mycket hos mig. Just nu är det fart överallt på mig och det är tur, för jag får en himla massa gjort. Dock inte alltid det jag planerar att få gjort har jag märkt. Jag tänkte idag att jag skriver en lista och försöker beta av så mycket som möjligt på den listan. Men så när jag skulle slå på någon lämplig musik så såg jag min mest spelade Spotify-lista framför mig markerad “Pappa”. Jag är dålig på att dela med mig av mina Spotify-listor omedvetet trots att jag ofta får komplimanger för att de har ett skönt gung eller rivigt riff. Eller bara bra stämning och lite fredagspepp. Ja, det kommer helt enkelt allt eftersom. Det tror jag nog att många av de som följer kan uppskatta.

Så när jag startade playlisten så börjar den som på pappas begravning med Ljuset följt av Ring i alla klockor. Sen ser ni resten i listan i ordningen som vi valde den. Sen har jag fyllt på med pappas favoriter allt eftersom. Jag tänker mycket på honom när jag hör Kolla Kolla med Nationalteatern eller Jack the Ripper. Sanna favoriter som han hade. Men jag fick idén av att jag har ju faktiskt just Ljuset och lite andra LPs någonstans i mitt garage som jag hittade hos pappa. Jag vet inte exakt var, men de finns där någonstans. Så jag mailar och kollar om han kan tänka sig att signera plattan åt mig. Så jag mailade följande:

“Från: Petra Stålnacke [mailto:petra_thesaint@hotmail.com]
Skickat: den 3 januari 2018 10:57
Till: info@mikaelwiehe.com
Ämne: Autografförfrågan

Hej Mikael,

Den 5:e juni 2017 så avled en av era störta fans. Nämligen min pappa Kjell Haglund. Jag har sedan dess hittat en stor skara av era vinyler och skivor i hans ägor.

Vi började hans begravning med ”Ljuset” och ”Ring i alla klockor” som du också sjunger. Väldigt fina låtar. Jag har nu i 6 månader lyssnat på alla dessa låtar dagligen eftersom de gör mig både glad och ledsen. Men framförallt så minns jag min pappa.

När min pappa plötsligt avled, 65 år gammal i sitt hem så var det en chock för oss alla. Han var inte sjuk eller mådde speciellt dåligt. Han var bara trött ibland. Men han dog plötsligt och de har inte kunnat hitta någon dödsorsak efter rättsmedicinsk obducering. Jag var också gravid med 2 månader kvar till beräknad födelse när min pappa plötsligt avled. Så det var en väldigt traumatisk tid för mig som hoppades på att min son skulle få växa upp med sin glada och proggkäre morfar. Men så blev det inte.

Istället sitter vi här med en Spotify-playlist och ett fotografi. Men också en massa gamla LPs i garaget från min pappas hem. Så jag undrar om det på något vis skulle gå att ordna med en autograf till just LPn ”Ljuset” som jag har någonstans? Jag kan buda över den eller något, vet inte om jag vågar skicka den med post eftersom den är så viktig för mig. Men jag kan försöka få den till dig på något säkert sätt. Just nu ligger den i en låda i garaget någonstans så jag måste hitta den först och främst. Men tänkte att jag mailar först och frågar om du kan och vill.

Jag har aldrig mailat någon känd person innan så jag ber om ursäkt om jag skriver mycket.

Förresten så såg jag dig live i Västervik när jag var med kompisar och såg Lars Winnerbäck. Jag sa till pappa att du var förband åt Lars Winnerbäck och han svarade att nej, Mikael Wiehe är inget förband. Han är alltid huvudartisten.

Ha en fin fortsättning på det nya året, vänliga hälsningar Petra Stålnacke

Skickades från E-post för Windows 10”

Time to play.

Alltså jag fattar inte att det tagit mig nästan 20 år att återuppta min favorithobby som ungdom nämligen dockhus. Inte såna där tramsiga Lundy-hus med overkliga proportioner eller typ Playmobil. Nej jag gillar så klart antika eller konstinriktade dockskåp, möbler och dockor och i samband med att vi fick en ungefärlig siffra från pappas frimärkssamling så började jag fundera på om jag ska ta upp en hobby nu när vi säljer hans. Millus tog ju över en del frimärkssamlande och Tobbe har ju sitt skrivande.

Men vad har jag? Jo, nu vet ni ju att jag håller på med en massa projekt överallt i huset och med mig själv. Men jag har inget aktivt samlande av någon kategori eller något som ger utlopp helt för min kreativa och konstnärliga talanger även om de må vara begränsade. I alla fall så blev jag helt hooked efter lite surfandes på miniatyrer i 1:12 skada. Jag hittade Tradera, Etsy och Ebay. Så jävla mycket grejer och jag ville ha allt. Så jag köpte några fina dockor, och tog de dyrare sorten som var finare och som även innehar certifikat och grejer. Sen köpte jag några möbler som kommer vara svårt för mig att göra själv. Men jag har bara köpt en fin klänning till min viktorianska kvinna för jag ska så klart sy resten. Jag sydde mycket i min barndom och pysslade extremt med mina dockhus och nu 20-år senare ska jag väl kunna ha bättre idéer och ett bättre kapital.

Vi åkte till Toys N Rus och köpte lite props eftersom mina riktiga dockor tar sån tid då de är custom så ville jag ändå köpa någon docka jag kan leka med. Typ fixa till sminket, frisyren och öva på att sy kläder. Så det tänkte jag börja med nu till senaste avsnittet av Mitt i Naturen medans Alex tar sig en tupplur. Vi köpte lite såna smådjur i butiken med och en drake som vi kan leka med när han är större. Just nu får de bo i mitt dockskåp som jag tänkte måla när jag får tid. Det är några intensiva dagar med besök och nyår så vi får se hur mycket pyssel jag hinner med. Men nu börjar jag… 🙂

Keep it curly!


Hej, hallå. Slänger upp ett snabbt inlägg där jag lovordar min nya locktång från REMINGTON CI606 CURL REVOLUTION, kostar 799:- hos Lyko och blev min julklapp till mig själv. Jag har ju ägt ett 10-tal olika varianter av locktänger men är nu superförtjust i denna. Ett problem som jag ofta har med tångar är vänstergrepp där jag ska locka min högra sida och här omfamnar tången bara håret och sen snurrar man hårslingan dit man vill. Det kan nog börja trassla om man tar för mycket hår så en mindre slinga åt gången rekommenderas. Men eftersom den gör mer än halva jobbet själv så går det ändå fort tycker jag. Klart en av mina bättre köp.